Alla inlägg den 16 september 2014

Av Dilemma - 16 september 2014 16:57

När vi för drygt två veckor sedan upptäckte att Wilma hade ont i en tass så kände det först typiskt att hon råkar ut för så mycket olika saker, och sedan skönt att det bara verkade vara ett sår i tassen och inget allvarligt den här gången. Hon har redan varit ett gäng vändor till veterinären bara i år, först när hon fick diskbråck och sedan på grund av en tand som visade sig vara av och behövde dras ut. Vi hade hoppats på att slippa fler veterinärbesök det här året, tvättade av tassen som blödde lite, satte på en tratt och tänkte att det nog skulle läka av sig själv.


Dagen efter såg det värre ut. Vi hade tänkt tanken skavsår (endast på grund av en ganska lång promenad samma dag), men nu var lilltån helt svullen och röd och det märktes tydligt att hon hade ont. Det är bara ett sår inbillade vi oss, vi avvaktar.


Efter fyra dagar såg det fortfarande inte alls bra ut och blödde fortfarnde av och till. Jag råkade Googla om kloavlossningar och vi insåg att vi trots allt behövde uppsöka en veterinär den här gången också.


Hos veterinären fick Wilma panik av att någon ville titta på hennes tass så hon fick sövas. Veterinären gjorde en undersökning, och jag inbillar mig att den borde varit grundlig. Om man har en sövd hund med en svullen, blödande, tå, som veterinären dessutom hade rakat för att se bättre, då föreställer jag mig att man klämmer, känner, tittar noga och funderar innan man kommer med sin diagnos. Stukad tå blev beskedet. Antibiotika och smärtstillande i en vecka, och tratten kvar runt halsen. Och sen? Inget mer. Inget "det kanske skulle kunna vara...", "kom tillbaka om det blir värre", "vi provar så i en vecka, om det inte hjälper så måste ni höra av er". Ingen annan information än stukad tå och en veckas pillerknaprande.


Det såg ut att bli lite bättre under veckan, men när en vecka hade gått började det se sämre ut igen. Hon sa stukning, det kan ta tid kommer jag ihåg från att jag själv stukade foten för några år sedan. Vi avvaktar, hon sa ju faktiskt inte att det skulle vara helt läkt när pillerkuren är slut, det kanske tar ett tag till innan det blir bra. Men vi tyckte att det var konstigt att det fortfarande blödde och att hon inte ska ha något bandage eller skydd, varför äter hon antibiotika mot en stukad tå, och varför sticker klon takt upp istället för att ligga ner mot tassen som övriga. Och varför har Wilma fortfarande så ont att man inte ens får lysa på tassen med ficklampa?


Några dagar senare befinner sig Wilma på samma plats som en arbetsterapeut (obs, inte veterinär). Hon kastar ett öga ner på Wilmas tass när Wilma går förbi på golvet, kommenterar att tån ser blå ut och att när människor ser ut så så är det ofta något som är brutet. Nu har ju en veterinär tittat (klämt, känt, konstaterat stukning utan att skicka remiss till röntgen) så att en arbetsterapeut som bara tittar på håll skulle ställa en mer korrekt diagnos känns på alla sätt orimligt, men vi blir ändå osäkra och bokar tid hos Ultuna för ett andra utlåtande.


Och tur var det! Där får vi helt andra besked. Efter en första undersökning, röntgen och till sist operation får vi veta att tån var bruten, nästan helt av, och hölls egentligen bara på plats av köttet. Nu har de tagit bort den och det blir en klo färre för oss att klippa i framtiden.


   

ANNONS

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Dilemma - based on a true story med Blogkeen
Följ Dilemma - based on a true story med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se