Av: Hans Olsson

Sedan jag läste John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar har jag inte gillat någon annan novellsamling förrän jag läste den här.

Till en början visste jag inte alls vad jag skulle förvänta mig. Samlingen inleds med novellen I lindormens grepp där man möter en morfar med sitt barnbarn ute på en flerdagarsvandring. Först verkar allt helt normalt, men snart glider novellen över åt det mer övernaturliga hållet. Något som sedan kommer igen i de övriga tolv novellerna, och som också är det som gör att jag verkligen gillar den här samlingen.

Jag vet inte riktigt vilken av novellerna som jag tycker allra bäst om. Jag tycker att de allihop är riktigt bra. De börjar ganska vardagligt, kryddas med det övernaturliga, och avslutas utan direkta förklaringar. Den novell som jag däremot hade svårast för var Lisas hunddagis och det beror nog enbart på att jag själv har min hund på dagis.

Jag gillar ett en novells huvudperson dyker upp som en biperson i en annan novell, och jag gillar hur den sista novellen på ett fint sätt knyter ihop hela samlingen.

REKOMMENDERAR