Av: Judith Lennox

Den här boken är skriven på precis det sättet som jag inte gillar när jag läser böcker. Det går för fort fram. Det är en upradning av händelser. Beskrivningar av vad som sker. Men det finns inget djup, och jag tycker inte att jag kommer in i karaktärerna. Det finns en händelse i slutet av boken som är lite spännande. Ett försvinnande. Jag hade önskat att författare tagit fasta på den händelsen, fördjupat sig mer, och byggt hela historien kring. Hoppat lite i kronologin för att inte ge alla fakta på en gång, och gjort hela boken mer fängslande.

Nu är det egentligen bara en släkthistoria. Det handlar om Bess, hennes olika män och många barn. Hon är uppvuxen i Indien, och när boken börjar har hennes man dött och hon har motvilligt lämnat sin son hos sin svärmor för att själv resa till England och leta upp sin pappa.

En sak som stör mig i boken (och jag tycker att det är så tråkigt när det är så) är översättningen med alla återkommande stavfel och slarvfel som jag hakar upp mig på.