Av: Anita Amirrezvani

Först fanns ingenting och sedan fanns någonting. Före Gud fanns ingen.

Det här är historien om en namnlös flicka och hennes liv i Persien på 1620-talet. Hon är ensambarn och när hennes far dör flyttar hon tillsammans med sin mor från byn de bott i hem till avlägsna släktingar i staden Esfahan. Men där tas de inte emot som familjemedlemmar utan som tjänstefolk. Flickan är i tonåren och mogen för att giftas bort, men då hon inte har någon hemgift kan hon bara få tremånaderskontrakt. För at tjäna egna pengar börjar hon rita mönster och väva sidenmattor. Någon som hon gjorde redan i sin hemby, men som hon kan utveckla nu när hon bor hon släktingar där mannen är vävmästare.

Det här är en bok som handlar mycket om konsten att knyta mattor. Den handlar också om en ung flickas liv i en kultur som känns helt avlägsen min egen. Jag tycker att boken blir mer och mer intressant ju mer jag kommer in i den. I varje kapitel finns också en saga, där fem av dem är traditionella persiska eller islamska historier och två är författarens egna. Sagorna bidrar på sitt sätt till stämningen, men visar också på att kvinnor hanteras som egendom.

Det äts mycket daldar i den här boken. Jag blev väldigt sugen på dadlar.