Av: Susan Abulhawa

Jag hade svårt för den här boken, vilket förvånar mig för jag tyckte väldigt mycket om hennes förra bok Morgon i Jenin. Det här boken kommer jag aldrig in i riktigt. Det är många personer och korta kapitel, och varje kapitel börjar med en sammanfattning som tar en framåt och jag tror att det är en stor del av anledningen till att jag inte kommer in i boken. Det är som att man får läsa om vad som har hänt, men man får inte vara med när det händer.

Det blå mellan himmel och hav berättas av en tioårig pojke som typ ligger i koma, men som kan kommunicera med blinkningar. Han kan också förflytta sig i tiden och fanns bland annat med som en kompis till sin mormors syster när hon var ung.

Det finns ingenting som jag fastnar för i den här historien, och boken kändes sjukt lång utan att vara det.