Av: Lars Kepler

Efter att ha läst, och inte gillat, Hyptnotisören så har jag undvikit att läsa fler böcker av Lars Kepler. Men efter att mer eller mindre ha fått Kaninjägaren rakt i handen så bestämde jag mig för att ge den en chans. Och jag blev positivt överraskad.

Om man ska läsa en Kepler-deckare så har jag nu dragit slutsatsen att den definitivt gynnas språkmässigt av att läsas direkt efter en enkel chick lit istället för efter en språkmässigt briljant roman. I Kaninjägaren störs jag inte alls av språket på samma sätt som när jag läste Hyptnotisören för åtta år sedan. Det kan bero på vilken bok i läsordningen som den följde, men det kan ju också vara så att Kepler språk utvecklats.

Även handlingen i Kaninjägaren tilltalar mig mycket mer än min första bekantskap med Kepler. Jag tycker att den här boken är spännande och uppbyggd på ett bra sätt.

Kaninjägaren är den sjätte boken i Joona Linna-serien. Här mördas personer som till en början inte verkar ha någon som helst koppling till varandra. Joona Linna listar ut att det allt som allt kommer att röra sig om tio mordoffer, men det gäller att kunna lista ut vilka de är, rädda dem och komma på vem som är mördaren innan fler av dem går samma öde till mötes.

Efter att ha läst den här boken så är jag faktiskt nyfiken på de övriga böckerna i serien.