Av: Patrick Modiano

Att en författare har fått nobelpriset ser jag inte nödvändigtvis som ett kvalitetstecken på så vis att det skulle vara en garanti för att jag skulle uppskatta böckerna från en sådan författare alldeles särskilt mycket. Snarare, efter att ha läst böcker från ett fåtal nobelpristagare, så blir jag lite på min vakt. Det kan ha att göra med att mitt första möte med en nobelpristagares roman var Herta Müllers Hjärtdjur. Allt har inte varit lika illa sedan dess, men den var för mig helt obegriplig.

Nätternas gräs handlar om Jean som är tillbaka i Paris och utifrån sina gamla noteringar i en svart anteckningsbok försöker återupptäcka platser, personer och händelser. Man får följa Jean både som ung, och hans äventyr med den mystiska Dannie, och som gammal när han försöker ta reda på var Dannie blev av. 

Jag tycker inte att det är särskilt intressant att läsa den här boken, och den lämnar inget vidare intryck efter att jag har läst klart.