Av: Penny Vincenzi

Hjälp, vilken hopplös bok. Jag blir inte klok på om det är sjävla historien eller om det är översättningen som är problemet. Kanke är boken ganska styltig och krystad med stela dialoger även på originalspråk (engelska), men eftersom Vincenzi ändå är en bästsäljande författare så tror jag inte riktigt det. Översättningen är oavsett till bokens nackdel. Det är sådana märkliga direktöversättningar av uttryck att jag många gånger inte ens förstår vad som menas. Det används ord som inte alls känns naturliga på svenska och utöver att boken blir stel så blir dialogerna helt onaturliga. Att boken är slarvigt översatt märks redan på första sidan där författaren Penny istället får heta "Perry". 

Historien tar avstamp i den verkliga händelsen med asbestosskandalen hos Lloyd's of London i slutet av 80-talet. I boken får vi följa flera välbärgade personer som blir så hårt skuldsatta att de behöver sälja sina hem och blir av med allt de äger. Det här är en historia om dessa påhittade personer och deras liv. 

En ren skandal skulle kunna vara spännande om den hade handlat mer om skandalen kring Lloyd's, eller åtminstone lättläst lagommysig romantik i sin nuvarande form. Men tyvärr förstörs det helt av det märkliga språket som bara gör mig irriterad och fundersam. 

Även kvinnorollerna i boken retar upp mig. Visst är det positivt att vissa av kvinnorna står på sig och kräver att få arbeta även fast de har familj, men jag är så trött på hela kvinnosynen och att de måste kämpa för sin sak att jag nästan inte orkar läsa om det.