W är ute och DJ'ar, men jag är hemma med Wilma och min förbannade förskylning. För att roa oss har vi provat den klassiska 70-talsdesserten päronhalvor med after eight och tittat på The Shrine. Jag hade hoppats på att den skulle vara bra, men den var precis så värdelös som sånna där filmer kan vara. Det gjorde inte saken bättre att jag såg den otextad och de till största delen pratar polska (tror jag). Då är den boken jag läser just nu mer spännande, Livsfarlig utsikt av Nora Roberts, jag ska nog återgå till den nu när filmen är slut.

Hehe, 70-tal.

Åh, fy fan vad jag är förskyld. Sist jag var så förskyld så att jag behövde stanna hemma en dag från jobbet var hösten 2010. Ett och ett halvt år sedan. Då behövde jag bara stanna hemma 1 dag och mådde inte alls så dåligt som jag gör nu.

Det här började med att jag kände mig hängig redan i söndags. Jag skyller på att jag var i Göteborg bland okända bakterier över helgen. Under måndagen blev det värre och på tisdagen orkade jag inte stanna hela dagen på jobbet utan var tvungen att gå hem efter drygt halva dagen. Då trodde jag att jag bara behövde stanna hemma på onsdagen så skulle jag vara frisk sen, det är så det brukar vara om jag väl blir förskyld. En utslagen dag och sedan typ återhämtad. Men igår mådde jag ännu värre än innan, orkeslös, utmattad, ont överallt och hur snorig som helst. När hela dagen hade gått och jag inte mådde ett dugg bättre på kvällen så insåg jag att jag skulle behöva vara hemma idag också. Men jag trodde definitivt att jag skulle vara bättre när jag vaknade i morse. MEN DET VAR JAG INTE. Nu orkar jag inte med det här mer. I morse vaknade jag med ont i halsen + samtliga symptom från innan. Nu är det när det är torsdag kväll känner jag mig fortfarande inte bra, men möjligtvis lite, lite bättre. Jag hoppas att det inte bara är inbillning och Ipren som gör att jag känner så. Jag blir hemma i morgon också. Så här många dagar i rad har jag nog aldrig varit hemma från ett jobba förut.

Det absolut värsta med att vara sjuk är att jag missar så himla mycket. Inte bara på jobbet, det går ju inte att göra något här hemma heller. Den enda fördelen som jag kan komma på är att jag har kommit ikapp lite med mitt filmtittande. Jag passar på att se en hel del film nu, det är typ det enda jag orkar. Till och med att läsa är lite för jobbigt, annars så önskade jag att jag kunde använda den här tiden till att läsa lite mer böcker.

I kväll spelar Karl Bartos på en krog här i närheten. W är DJ för kvällen (före och efter spelningen) och jag står på gästlistan. FAN. Vad är väl en bal på slottet... FAN, FAN, FAN!

W beställer musikgrejer på Internet. Nu senast beställde han något kort till datorn. Själva kortet är inte särskilt stort, men det kom i en rejäl låda.

Den där låten med Ansiktet, Äckligt, jag kan ju inte låta bli att bli nyfiken på mer exakt vad det där äckliga är. Jag har tittat på videon utan att bli klokare av det. Men jag tror att jag kanske har hittat några ledtrådar i själva texten.

"Jag blev tagen på sängen, baby"

"Så uppkörning är vad hon föreslog, Och jag, jag lägger inte in något veto"

Hela texten:

Börja med att jag var ute en kväll
Med en brud som jag träffat och som bjudit på dejt
Vi drack en flaska vitt, åt en bouillabaisse
Drack en liten drink, men vi hoppade dessert
För hon sa: ‘Nu vill jag ha dig, baby’
Jag sa: ‘Jag är här det är bara ta mig, baby’
Så vi hamna hemma hos henne
Plötsligt låg jag bakbunden naken i sängen
Hon sa: ‘Nu tar jag dig till himlen’
Ska bara upp och hämta en och annan sak på vinden

Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby

Veckorna gått rätt så fort
Jag har fått fett mycket gjort
Men jag känner mig rätt äcklig
Jobbat från morgon till kväll
Längtar till kommande helg
Då jag får komma hem till dig
Vi kan ta vid där vi sluta förra veckan
Låt mig bara få ta en dusch
Sen gör vi det där som är uteslutet för de flesta
De dom tycker är överkurs
Men jag vill ha mer än en körlektion
Och jag, och jag tror faktiskt jag är redo
Så uppkörning är vad hon föreslog
Och jag, jag lägger inte in något veto

”Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby”

Ställer inga krav, krav, krav
Säger aldrig nej, nej, nej
För du vet vad jag vill ha, ha, ha
Så du får göra vad du vill med mig

Jag ställer inga krav, krav, krav
Säger aldrig nej, nej, nej
För du gillar det så bra, bra, bra
Så när du får göra vad du vill
(Nånting äckligt med dig)

”Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby”

Idag har jag suttit på fortbildning hela dagen på jobbet och lyssnat på 9 stycken presentationer. Det var matnyttigt, men jag kände mig ganska mör i slutet på dagen. Och då var det bara att gå hem och vända för att jag skulle på en kurs 17.30 om hur man blir en säkrare styrelseledarmot. Jag var rädd att jag skulle somna, men det var ingen risk. Det var faktiskt en riktigt bra kurs, men det trodde jag inte från början. Förutsättningarna verkade inte lovande.

Det började när jag fick kallelsen för en vecka sedan. Där stod det dag, starttid och plats och en kontaktperson med mobilnummer. Bristfällig information tyckte jag och svarade på mailet som var skickat från en admin-adress. Efter flera dagars väntan utan svar ringde jag till kontaktpersonen. Hon visste först inte vilken kurs jag pratade om, vilket jag tyckte var mycket märkligt, men sen kom hon på det och jag fick veta att den skulle hålla på ända till kl 21.00 Jag är van vid ordentliga kurskallelser med starttid, sluttid, dagordning, information om fika och till och med deltagarförteckning. 

När jag kom till kursplatsen var det inte lätt att hitta till själva lokalen. Knappt någon information där heller, men jag lyckades leta mig fram med hjälp av en receptionist som jag hittade en våning upp. Många satt redan på plats när jag kom och kursledaren stod beredd att börja. Det såg ut att vara en torr gubbe tyckte jag, men efterhand tyckte jag att det var en ganska skön typ. På utsatt tid drog han igång med kursen. Vi deltagare fick inte presentera oss och satt bara där utan aning om vilka alla var. Kursledaren sa till en början inget om vi fick ställa frågor, men sa efter ett tag att vi gärna fick fråga. Hans slides såg ganska tråka ut, utan bilder och vissa med ganska mycket text. Till en början läste han bara utantill eller sa till och med "ja, ni kan ju läsa själva". Han kastade ut frågor som man inte fick en chans att fundera över innan han hade svarat på dem själv. Och han sa efter var och varannan mening "Inte sant?" utan att invänta medhåll. Men jag tyckte att han var rolig för han var ganska bra på att trycka till deltagare som kom med korkade frågor.

Ungefär halvvägs in i kursen fick vi fika och mackor och det var tur för jag hade hunnit bli ganska hungrig, och jag tycker att stämningen kursdeltagare emellan blev lite mer avslappnad efter det när vi hade fått chansen att prata med varandra. Jag tycker också att kursledaren mjuknade upp mer och mer under kursen gång. Det kom många bra frågor och han hade många bra svar. Det var väldigt lärorikt och de där 3,5 timmarna bara försvann. På slutet blev det ont om tid. Ingen hade berättat för honom att om tiden tar slut så är det bättre att avsluta än att hasta igenom de sista slidsen i ett rasande tempo. Vi hade fått alla slides på papper och kunde följa med i presentationen och när han avslutade var det fortfarande ganska många bilder kvar. Men innan han bröt så hade han ändå skyndat igenom flera och dragit över på tiden. Sammanfattningsvis så var det en märklig, men väldigt bra kurs. Jag tycker att jag lärde mig massor.

Igår var jag på ett 15-års jubileum för utbildningen som jag gick som nu firade 15 år. Det kändes bra att vara tillbaka. Trots att lokalerna är andra än de som utbildningen höll till i när jag gick den så känner jag mig hemma där. Jag har varit på besök i de nuvarande lokalerna några gånger tidigare. Det var verkligen kul att träffa gamla klasskamrater och helt nya personer som också gått utbildningen. Det gick snabbt att falla in i det gamla tänket och kreativiteten flödade som vanligt. Jag tycker att hela utbildningen har en så otroligt inspirerande miljö och jag fick sån lust att bara gå därifrån och ta tag i saker.

Nu är äntligen årets två värsta månader över. Nu är det nedförsbacke mot våren, hoppas jag. Det kan ju smälla till och bli kallt och snöigt även i mars, men jag tror faktiskt att det värsta är över nu. Jag har svårt att föreställa mig att mars skulle kunna bli en värre vintermånad än vad februari samma år har varit.

Jag är så otroligt nöjd med den här vintern. Jag har inte haft strumpyxor under jeansen en enda gång och förra året hade jag det i kanske två månader i sträck. Har jag väl börjat så är det svårt att sluta innan det blir så varmt att jag svettas av det.

Förrförra vintern var en riktigt vidrig vinter. Då hörde jag ett expertutlåtande på radion om att en sådan vinter sällan kommer ensam. Den följs alltid av en, oftast två, lika vidriga vintrar. Så jag var väldigt förberedd på likadant helvete den här vintern som vi har haft de två föregående. Gissa om jag känner mig nöjd med hur det blev! Jag är beredd att leva med de här tråkiga svenska tvåveckorssomrarna om vintrarna alltid fick vara så här milda och lätthanterliga.

Trots att jag har en smartphone så brukar jag inte ladda ner appar, men nyligen gjorde jag det och jag har använt den varje dag sedan dess. Jag promenerar till och från jobbet på dagarna och det tar ca 20-25 minuter. Det blir nästan 50 minuter varje dag som jag bara går och inte använder på något sätt. Jag har funderat på att lyssna på musik under tiden, men det blir inte av. Då måste jag bestämma mig för vilken musik jag ska lyssna på (jag vill ju inte lyssna på samma låtar vare dag) och se till att ha den i telefonen och, ja, det har känts för omständigt att ens ta tag i.

Men så fick jag ett tips av en jobbarkompis och nu har den där promenadtiden verkligen kommit till användning. Jag har laddat hem Sveriges Radios app och nu lyssnar jag på P3 dokumentär på väg till jobbet och hem. Ett avsnitt räcker i tre vändor och de där dokumentärerna är riktigt spännande.

Jag är glad att jag har kommit på ett sätt att skaffa mig lite allmänbildning på väg till och från jobbet. Nu skulle det vara bra om jag även kunde komma på ett sätt att tjäna pengar medan jag jobbar.