Efter att ha varit på styrelsemöte i förrgår och på middag med jobbet hela kvällen igår så var det ganska skönt att bara vara hemma efter jobbet idag. Jag har inte ens varit och tränat. Istället har jag tittat på två avsnitt av Äkta människor. Det började W titta på redan förra veckan, men det var först när flera på jobbet började prata om hur spännande det är som jag ville titta också. Nu har jag ägnat kvällen åt att titta ikapp så att jag och W kan se resten av avsnitten tillsammans. Än så länge helt okej serie för att vara svensk.

W visade mig den sjukaste översättningen på Goggle Översätt. Vad ligger bakom det här? Försöker Goggle Översätt att motverka jämställdheten?

Gå in på Google Översätt och skriv den engelska meningen men are men and men cleans the kitchen och översätt till svenska. Knasigt?

Bilen har besiktats idag och den fick mycket beröm av besiktningskillen. "Var får man tag på en så här fin bil?" var det första han sa. "Den är verkligen fin, verkligen fin" sa han flera gången under besiktningen när han knackade och tittade och undersökte. "Sånna här bilar finns inte längre" konstaterade han och berättade också att om det kom in en bil av samma modell så "är de i ett helt annat skick, helt annat". Jag känner mig på något märkligt vis stolt över bilen.

Nu har synthklubben dMz dragit igång igen för säsongen, vilket är roligt, men ikväll var jag bara där en kortis. Jag var där med en kompis som skulle upp riktigt tidigt imorgon och jobba, så när hon gick hem så passade jag på att gå jag också. Jag gick hem tidigt för att W och jag ska spela in ytterligare en låt imorgon och då är det bra att inte vara trött och bakis. Efter det bjuder brorsan på examensfest och där har han utlovat ordentligt supande och tyckte att vi skulle hålla igen på fredagen. Och det tycker jag att jag har gjort nu när jag sitter här med min resorb.

På vägen hem från jobbet idag fick jag syn på en riktigt intressant löpsedel. Det var Expressen som stoltserade med den spännande nyheten "Mest och minst populära hundarna i Uppsala". När jag kom hem gick jag genast in på Expressens hemsida för att läsa om de här hundarna, men ingenstans gick det att hitta nyheten, inte ens under kategorin Husdjur. Jag antar att enda sättet att stilla nyfikenheten är att köpa tidningen, men riktigt så långt sträcker sig inte intresset. Jag väljer att ägna mig åt egna spekulationer istället.

Det är väl bara önsketänkande att Wilma skulle vara den mest populära hunden i Uppsala. Jag antar att det handlar om en hel ras och inte specifika hundar. Och de populäraste hundarna är nog helt enkelt den rasen som flest ägare har registrerat, alltså den hundras som det finns flest hundar av i Uppsala. Det borde ju egentligen vara Blandras när jag tänker efter, eftersom blandraser alltid buntas ihop till en och det aldrig finns något intresse av vad som har blandats. Men samtidigt så räknas blandraser sällan, så de mest populära hundarna är antagligen den rensariga sort det finns flest av. Ganska enkelt att ta reda på.

Men hur avgör man vilka som är de minst populära hundarna? Är det den ras som det finns färst hundar av i Uppsala? Det måste ju finnas flera raser som det inte finns en enda hund av i Uppsala, hur väljer man då vilken som är minst populär av dem? Och tänk om det finns en ras som inte så många känner till, men hos de få som gör det så är den jättepopulär. Jag undrar verkligen hur den här undersökningen har gått till. Synd att det inte gick att hitta på hemsidan. (Om det finns någon som mot förmodan hittar artikeln så får ni jättegärna länka till den i en kommentar.)

Fredag den 13'de har slagit klorna i W och fått honom att ha sönder en julgranskula. Vi har hela granen full med massor av helt okej snygga kulor. Och så har (hade) vi en ovanligt snygg julgranskula som hängde i taklampan bredvid. Mattsvart, snyggt mönstrat med blanka svarta pärlor. När jag hörde klirret hoppades jag att det skulle gälla en kula från granen, men såklart inte.  Av alla våra ca 50 julgranskulor var det ju självklart den snygga som gick sönder. Jag får ge mig ut på jakt efter en minst lika snygg, men det känns inte riktigt som säsong för att shoppa julgranskulor. Egentligen borde vi packa ner hela granen nu när det är Tjugondag Knut, men vad blir det då kvar?

Jag skrev för ett tag sen att jag hade några texter som blev publicerade i en antologi i höstas. Nu i helgen var det en recension av den antologin i lokaltidningen. Och roligt för mig var att jag, till skillnad från de flesta av de andra 63 bidragarna, blev både omnämnd och fick vara med på bild.

Det var en granne som först gjorde mig uppmärksam på den där recensionen. Kul att antologin recenseras tyckte jag, men frågade hur han kunde veta att jag var med där. När han svarade att det till och med hade varit en liten bild på mig blev jag genast nervös. Vad var det för bild? Jag tycker att jag har en tendens att på bilder där jag har bestämt mig för att le så ler jag ganska muppigt. Jag önskade att jag lyckades träna bort det. Jag brukar vela mellan att le med stängd eller öppen mun och landa i något halvdant osäkert mittemellan. 

Nu var faktiskt den där lilla bilden som de hade valt helt okej. Jag har funderat på vad de har fått bilden ifrån och kommit fram till att det måste vara när de var hemma hos mig i somras när de fotade mig en massa inför att jag fyllde år. Note to self - gamla bilder kan dyka upp när man minst anar det. Börja redan nu med att öva på att le med pondus.   

Vad var det nu för dag det var idag?? Var det mitt i mitten av kallaste vintern? Eller var det någon gång på vårkanten?