Sista dagen på kryssningen stannade båten i Visby. Eller snarare precis utanför. Hamnen i Visby är för liten för att Vision of the Seas ska kunna lägga till där, så den ankrar en liten bit utanför istället och så fick vi åka tender boat in till Visby. Och om man nu är ett stort fartyg med massor av livbåtar så är det ju bara att använda dem. Vi fick alltså åka livbåt in till hamnen. Jag och W hoppades innan att vi skulle få åka livbåt, men vi ville också vara lite försiktiga med vad vi önskade oss.

I Visby kände vi oss i stort sett som hemma fast vi bara har varit där en gång förut. Att kunna prata svenska i affärerna, starta Internet i telefonen och inte behöva räkna om valutor i huvudet innan man handlade gjorde att vi tyckte att vi befann oss på hemmaplan. Och när Visby, av alla städer vi varit i under kryssningen, visade sig ha överlägset bäst väder kände vi oss riktigt stolta.

Ett annat stolt ögonblick i Visby var när jag och W stod och tittade ut över hustaken och man kunde se båten i bakgrunden. En pojke som stod med sin pappa bredvid oss pekade på båten ”Titta där!”, pappan svarade ”Ja, det är en lyxkryssare.” En lyxkryssare myste jag och W, och den kom vi med!

Dagen efter Riga tog båten oss till Polen. Där lade vi till i Gdynia, men vi stannade inte där utan tog en guidad tur in till Gdansk. Det var helt okej tur och jag tyckte om vår guide, men problemet med guidade turer är att man går från sevärdhet till sevärdhet – kyrkor – byggnader – hus – monument – och får höra information och anekdoter om varje plats, och sedan kommer man inte ens ihåg hälften. Det jag däremot kommer ihåg från Gdansk var att vi efter vår guidning gick till ett café där de hade god glass och ganska goda crêpes.

På vägen tillbaka till båten åkte bussen förbi PGE arena som är en av de nya arenor som Polen byggde inför fotbolls em i år.

Kryssningens fjärde dag var till havs, så även då fick vi chansen att spendera hela dagen på båten. Det blir aldrig tråkigt på båten, det finns hela tiden massor att göra. Jag ägnade dagen bland annat åt att springa en halvtimme på löpband i gymmet, bada i poolen och läsa bok, innan det blev dags för kvällens aktiviteter.

Dagen efter lade vi till i Riga, Lettland. Då passade personalen på att ta ut livbåtarna på en övningsrunda. Det känns bra att livbåtarna används, och inte bara hänger där på sina platser år efter år.

Riga var väldigt fint, men inte särskilt märkvärdigt. Det tog bara några timmar att tröttna på stan. Vi gick i en del gallerior och vi tittade på en grönsaksmarknad. Vi hittade ingenting som vi var intresserade av att köpa så vi gick och tog en fika istället. På vägen tillbaka till båten gick vi igenom en fin park.

Dag tre var det meningen att vi skulle lägga till i S:t Petersburg. Där får man inte kliva av utan visum, om man inte är med på en guidad tur, och eftersom jag och W har varit i S:t Petersburg förut så tänkte vi stanna på båten. Men det visade sig att ingen skulle komma att kliva av för båten tog sig aldrig in till hamnen. Vågorna var för stora och för att komma in till S:t Petersburg så ska man tydligen igenom en smal passage. Vågorna kom i en sådan riktning att båten hade behövt åka lite diagonalt för att ta sig fram, och eftersom båten är gigantisk så blev den för stor för den smala passagen då. Och enligt väderprognosen skulle det inte bli några mildare vågor längre fram under dagen. ”Safety comes first” sa kapten Liz, valde att ställa in S:t Petersburg och fick massor av beröm. Oss gjorde det inget eftersom vi ändå inte skulle av.

På kvällen blev det ändå White Russian Party som planerat. Det tyckte jag nästan var det roligaste under hela båtresan. Det började med ett party vid inomhuspoolen med dans, enklare buffé och isskulpturer. Sedan fortsatte partyt vid discot högst upp i båten. Det såg coolt ut med alla vitklädda. Jag hade vit sjal och liten väska som jag köpt i Helsingfors dagen innan, men önskade att jag hade haft en helt vit klänning.

Nackdelen med att åka en kryssning till först Helsingfors och sedan S:t Petersburg är att det blir 23-timmarsdygn. För att passa min dygnsrytm så efterlyser jag helst 27-28-timmarsdygn. Men det gick ändå bra de där två första dygnen, och man får tillbaka de där förlorade timmarna i slutet av kryssningen när man behöver dem mer.

Tänk att vakna upp till den här utsikten, vilken dröm:

Första stoppet på kryssningen som jag var på förra veckan var Helsingfors. Där har jag varit många gånger förut, men det var väldigt länge sedan. Jag kände inte igen mig alls. Vi gick mest i olika gallerior. Jag var ute efter något vitt att ha på mig till ett ”white russian party” som skulle vara på båten dagen efter. Jag letade i första hand efter en kofta att ha över klänningen, men hittade aldrig någon bra. Till sist köpte jag en vit sjal och en liten vit handväska inne på Accessorize. W hittade en Angry bird på Stockmann som han köpte.

Efter alla gallerior gick vi en sväng till ”den andra hamnen” - den som vi inte lagt till vid. Där fanns det en marknad och flera matstånd där vi passade på att äta lunch. Vi hittade en riktigt god laxsoppa.

Jag kan inte få nog av Vision of the Seas! Första gången jag åkte var kryssningen på 4 nätter, andra gången var den på 5 nätter. Nu har jag precis kommit hem efter 7 nätter. Det kändes visserligen som en ganska lång kryssning, men så fort jag kom hem så kändes det, som vanligt, som om jag aldrig hade varit iväg. Jag kände mig på inget sätt "färdigkryssad" igår, och jag tror att jag lätt skulle ha kunnat vara ute en vecka till.

Det mest förvirrande med att komma hem är att behöva återgå till verkligheten, efter att ha levt i den magiska kryssningsvärlden i en hel vecka. I morse var det ingen morgonshow med Mike & Topi på TV, där de berättar om dagens möjligheter, tips och saker som kan vara bra att tänka på. Idag måste jag själv bestämma mig för vad jag ska göra, utan att ha ett schema med aktiviteter att välja mellan.

Vid lunchtid idag började jag känna mig hungrig. Det var en mycket obekant känsla. På Vision of the Seas är man aldrig hungrig. Där är all mat gratis och förutom en gigantisk frukostbuffé, en gigantisk lunchbuffé och trerättersmiddag varje dag, har man tillgång till pizzaslice- och hamburger-buffé som står uppdukat vid poolområdet, mjukglassmaskin där det bara är att ta för sig, café med Ben&Jerry-glass och bakverk och dygnet-runt-room service. Inte nog med att jag idag var tvungen att själv komma på vad jag skulle äta, jag var tvungen att laga maten själv också. Hur ska jag kunna vänja mig vid att jag har kommit hem?

Jag och W tog en tur till Vasamuseet. Det fanns faktiskt mer att titta på där än vad jag trodde. Själva skeppet fanns ju såklart, men mycket av utställningen handlade om bärgningen. Det fanns också montrar med saker som de hittat i skeppet som besättningen hade packat för att ha med sig. Och så fanns det skelett från människor som varit ombord.

När jag gick förbi en guide råkade jag höra henne säga att varför Vasa sjönk är en bra fråga, men jag tycker att det verkar vara en bättre fråga hur de över huvud taget kunde låta det lämna hamnen.

Det var kul att se skeppet, det var imponerande, men inte alls lika mäktigt som Vision of the Seas som jag ska åka snart.

Idag har jag ridit islandshäst för först gången. Det var jag och min familj som var ute. Jag är den mest ridvana i gänget, men det funkade bra för allihop. Brorsan och W hade knappt suttit på en häst innan, men det gick bra ändå. Islandshästarna var väldigt lugna och snälla och gick tryggt och stabilt i skogen. Vi red en skogstur på smala stigar, så det var en helt annan sak än vad jag är van vid från lektionsridningen. Vi fick prova att tölta också, vilket inte var helt lätt först, men roligt när det väl fungerade. W's häst hette Joken, och min hette Atorka.

Idag lärde jag mig också den verkliga innebörden av att ha tur med vädret. Tur med vädret är inte bara att det är fint väder. Tur med vädret är när det har spöregnat i tre timmar innan man ska rida ut och det en kvart innan plötsligt slutar!