Det är helt galet hur mycket Wilma snuttar på sin mjukisråtta. Stoppar in hela huvudet i munnen, trampar med tassarna på den och kluckar.

Wilma har ett hundspel som består av en platta som hon ska snurra för att få tag på godis som ligger under. Det där tycker hon är väldigt lätt och väldigt roligt. Lättförtjänt godis. Egentligen är det kanske tänkt att hunden ska snurra på plattan med tassen, men Wilma har kommit på att det är smartare att använda nosen i själva hålet för då kan hon direkt lukta på innehållet under. Hon sätter nosen i hålet och snurrar tills hon hittar godiset. Det där kan hon göra hur många gånger som helst. Om jag inte lessnade så skulle hon inte heller göra det. Och nu har hon lekt med det där spelat så att hon har fått skavsår på näsan. Stackars vovve. Nu är det färdiglekt. Nu åker spelet i soporna!

Wilma fyller 5 år idag. För två månader sedan lade vi undan hennes favoritgosdjur och idag fick hon tillbaka honom. Det var jättekul tyckte Wilma, en perfekt present.

En timmes promenad senare har Wilma fortfarande alldeles fullt med spring i benen.

Wilma stjälper till så mycket hon kan med målandet.

Jag har många gånger förvånats över saker som Wilma har snappat ut på egen hand. Några exempel är att hon börjar springa om hon hör ljudet av att järnvägsbommar (jag har nog sprungit för många gånger för att hinna över...), hon går och lägger sig i sin korg om jag sprayar håret (det är ungefär det sista jag gör innan jag går till jobbet) och hon gömmer sig under soffan om man frågar henne om hon vill gå ut, men sätter sig direkt på hallmattan om man frågar henne om hon vill följa med (gå ut är bara en tråkig promenad, men följer man med hamnar man på något roligt ställe).

Idag när Wilma och jag skulle köra till rallylydnadskursen, som vi har två gånger i veckan ett tag nu, satt Wilma som vanligt på passagerarsätet bredvid mig. Jag skulle köra ut från vår gård och var vänd snett bakåt för att se om det kom några bilar och Wilma satt bara bredvid utan att bra sig om mig, som vanligt. Jag fick syn på W som kom gående och vinkade bakåt, över axeln, och direkt när jag gjorde det for Wilma runt på sätet, ställde sig på bakbenen och tog stöd med framtassarna mot ryggstödet och började spana åt det hållet jag hade vinkat. Det verkar som att hon har fattat att när jag vinkar så är det antagligen åt en person, en person som hon också känner.

Wilma har varit hemma hos en kompis till mig på dagarna i tre veckor nu och idag, sista dagen, tog hon sig friheter fick jag veta när jag kom och hämtade henne efter jobbet. Det hade stått ett fat med kakor, drömmar, framme, och sånt har Wilma såklart stenkoll på. Vid ett obevakat ögonblick hade hon varit framme och slukat allihop, 8 stycken, och endast lämnat smulor efter sig. Jag har länge undrat om Wilma har något stopp vid obegränsad tillgång till godsaker, och det har hon tydligen inte.

Jag vet att Wilma vet att hon inte får göra så. Jag kan tänka mig att hon fick bråttom därifrån när hon blev påkommen. Men vad Wilma inte vet är att jag nu också vet vad hon gjorde, fast jag inte ens var där när det hände. Om hon visste det hade hon nog inte varit lika glad när jag kom och hämtade henne, utan sett mer skamsen ut.

Demolition dog har slagit till igen. Jag hörde hur det tuggade och smaskade under sängen. Jag tittade under täcket men Wilma låg inte där som jag trodde att hon gjorde. Jag har väldigt många Lip Gloss, men inte särskilt många som jag tycker är riktigt bra. Självklart var det ett av dem som hon tuggade sönder under sängen.