Inlägg publicerade under kategorin Wilma

Av Dilemma - 2 juli 2011 18:27

Idag fyller Wilma 4 år. För drygt ett år sedan var min högsta önskan att hon skulle få fylla 3. Men det här senaste året har hon varit friskare och piggare än någonsin och att hon inte skulle fylla 4 har jag inte alls oroat mig för. Skönt! Hoppas att det fortsätter så här nu.


 


ANNONS
Av Dilemma - 27 mars 2011 21:49

Wilma har fått en ny leksak. Man lägger en godis i ett hål som har en platta över sig som kan snurra. I den övre plattan finns bara ett hål och det gäller att få det hålet över stället där godisen ligger.


Vid första försöket fattade Wilma ingenting. Hon använde sig av sin vanliga metod; krafsa. När det inte hjälpte tittade hon frågande på oss och bad om vägledning. Vi avslöjade inget utan lät henne fortsätta försöka på egen hand. Till sist insåg vi att det skulle kunna ta hur lång tid som helst, hon verkade inte förstå.


Vi tog en paus och visade henne hur plattan fungerade. Snurrade på den så att godisen kom fram. Sen lät vi henne göra ett nytt försök. Det var helt sjukt vad snabbt hon lyckades på andra försöket. Jag blev helt imponerad.


ANNONS
Av Dilemma - 23 mars 2011 21:14

Igår blev det en lång dag för Wilma. Först fick hon följa med W till jobbet. När jag jobbade på mitt gamla jobb fick hon ibland följa med mig och jobba, men nu får hon istället följa med och göra W sällskap på jobbet ibland.


Direkt efter jobbet åkte vi till veterinären. Wilma hade återbesök igen. Det har nu gått ett halvår sedan hon var där sist. "Här är hon mot alla odds" sa veterinären. "Jaha, vi vet inte oddsen" sa jag. "Överlevnadsstatistiken brukar bara vara några månader" svarade veterinären. Veterinären som vi träffade tyckte att det faktum att Wilma lever och mår så bra pekar mot att hon inte har den där sjukdomen som de gissade på först. MEN, som de alltid säger, hon kan ändå ha den.


Eftersom Wilma inte har några biverkningar av kortisonet så fick vi välja själva om vi skulle sluta eller inte. Veterinären sa att vanligtvis vill man försöka sluta med kortison, men om hunden inte har några biverkningar och man inte tycker att det är besvärligt med medicinen, så kan man fortsätta. Wilma äter redan minsta möjliga dos så det går inte att trappa ner mer nu. Om man slutar med kortisonet så finns risken att hon blir dålig igen OM hon har sjukdomen. Vilket hon kanske inte har och då är det ju lite onödigt att fortsätta. Om man slutar och det kommer tillbaka (problemen) så kan man börja med kortison igen då och då borde hon bli bra igen eftersom kortison fungerar så bra på henne, och den gången behöver man ju inte sluta.


Jag frågade om det fanns några nackdelar för en hund att äta kortison hela livet och det verkade framförallt vara huden som kunde bli dålig. Livslängden kan också förkortas. Istället för att bli 15 år sa hon att Wilma kanske bara blir 12. Överkomligt. Jag hoppas att vi får ha henne i några år till. I somras önskade jag att hon skulle få fylla 3 och efter det har jag önskat att hon ska få bli 4. Nu börjar det att inte kännas lika otroligt längre. Jag tänker ofta att jag är glad att hon lever och att vi har henne. Nu hoppas jag att hon får bli minst 10 år.


Jag och W har snackat om saken och det beslutet som vi har tagit nu är att vi fortsätter med kortisonet under tävlingssäsongen och slutar med det i höst. Det är planen. 670 kr fick vi betala för att en veterinär skulle säga till oss att vi själva väljer om vi ska sluta eller fortsätta med kortison. Men det är det såklart värt. Av alla tusen kronor som vi redan har lagt på Wilmas veterinärbesök så är det en spottloska i havet.


Efter veterinärbesöket åkte vi ut till rishuset för att träningstävla i agility. Det var både en agilitybana och en hoppbana, alla hundar fick köra varje bana två gånger och det finns tre storleksklasser mellan vilka hinden måste höjas/sänkas. I tre och en halv timme var vi i ridhuset och kom hem stelfrusna. Wilma var duktig och fick 0 hinderfel på båda banorna, men såklart tidsfel eftersom hon är för långsam.

Av Dilemma - 17 januari 2011 17:00

 

Av Dilemma - 7 december 2010 22:11

Wilma hjälper mig att öppna lucka nummer 7.


Av Dilemma - 20 september 2010 20:33

Idag har jag varit till veterinären med Wilma på återbesök igen. De har väl egentligen inte konstaterat så mycket mer än att Wilma inte har några symtom och mår bra, men att det inte betyder att hon inte har sjukdomen. Neurologexperten har gissat att Wilma har den här sjukdomen för att hon hade en inflamation i ryggmärgsvätskan och när en liten hund, tik, i hennes ålder har det är det vanligast att det beror på sjukdomen. Det kan också bero på något annat, men det är mindre vanligt. Om hon har sjukdomen så kan hon leva kort eller hon kan leva länge, hon kan få återfall eller hon kanske aldrig får något återfall. Vi ska betrakta Wilma som frisk och behandla henne som om hon är det, men hon ska fortsätta med kortison i minst ett halvår till.


Anledningen till att vi ska fortsätta med kortisonet är för att om hon har sjukdomen är det dumt att sluta med kortisonet redan, och om hon får ett återfall så kan det vara svårare att få kortisonet att hjälpa andra gången. Om hon inte har sjukdomen så skadar det henne inte att ändå fortsätta med kortison eftersom hon knappt har några biverkningar. Hundar blir inte bensköra och annat knas av kortison som människor kan bli.


Jag pratade med min mamma idag och sa att det jobbigaste är att vi fortfarande inte vet någonting om hon kommer att vara frisk, få återfall eller när något kan drabba henne. "Det är samma med en frisk hund" sa mamma, och det har hon ju faktiskt rätt i. Innan Wilma drabbades av det här, när hon var en frisk hund, visste vi ju faktiskt inte när/om hon skulle råka ut för något. Skillanden är bara att då trodde vi att hon skulle vara frisk länge, men nu vet vi att det kanske inte kommer att vara så. Men resultatet kan ju vara detsamma.


Nu tänker vi inte mer på Wilma och sjukdomar!

Av Dilemma - 11 augusti 2010 16:38

Wilma hade återbesök idag igen och på väg dit, i bilen, var jag rädd att jag skulle komma lite för sent när jag tittade på klockan. Men vi hann i tid. Wilma hade tid kl 14.40 och vi kom fram 14.38 Skönt, tänkte jag, då behöver vi inte vänta så länge.


Och vi behövde inte vänta särskilt länge heller innan en sköterska kom och visade in oss till undersökningsrummet. Hon frågade lite kort om hur det var med Wilma och sa att hon skulle säga till veterinären.


När klockan var 14.50 bestämde jag mig för att sätta mig ner på den ena pallen och vänta. 14.55 undersökte jag vilka tidningar det fanns att läsa. Den fanns en, den handlade om teknik. I övrig var det infoblad från veterinärer och en bok. Jag fnissade lite åt att det fanns en bok i undersökningsrummet, vem skulle hinna läsa den?


15.05 hade jag läst allt intressant i tidningen. 15.15 ångrade jag att jag inte hade börjat på boken istället. 15.20 känner jag mig helt yr på den obekväma pallen, luften är tung med en svag antydan till desinfektionsmedel, jag låter Wilma skälla fritt för att någon förbipasserande ska veta att vi sitter där. Jag tänker på passagerarna på SJ-tåget som stod stilla i flera timmar, hur länge väntar man innan man får nog?


15.25 öppnar jag fönstret och andas, öppnar dörren ut till korridoren, hittar en stol som jag ställer utanför undersökningsrummet och sätter mig i den istället. En veterinär går förbi och jag säger att jag inte orkar vänta längre nu. "Ursäkta, jag vet inte vem du väntar på?" svarade hon. "På veterinären" sa jag. Hon ska kolla upp det och försvinner, sen ser jag inte mer av henne.


15.35 kommer det äntligen en veterinär och undersöker Wilma.


Wilma är symptomfri och vi kan dra ner på kortisonet till varannan dag. (Svårt att komma ihåg.) Han vi tur kan vi i framtiden prova att sluta med kortison helt. Hon säger att det inte är säkert att Wilma har sjukdomen som de gissade på förut. Det som talar mot att hon har den är att hon verkar så frisk. Om hon hade haft sjukdomen skulle hon först ha blivit bra och sen gradvis sämre. De flesta hundar klarar inte tre månader, berättade veterinären. Det sa de inget om på det första besöket vi hade. Nu är det två månader till nästa återbesök, hon sa att vi skulle hålla tummarna undertiden, det kan vara så att Wilma inte har någon sjukdom och kanske inte blir sämre.

Av Dilemma - 9 augusti 2010 19:34

Wilma behöver gå ner i vikt och ska ha en timmes promenad om dagen. Problemet är att varken jag eller W har tid/ork att gå en timme varje dag. Nu när vi jobbar igen är det inte så mycket tid kvar av dagen efter jobbet. Och eftersom vi brukar gå till Friskis efter jobbet så blir det ännu mindre tid över och dessutom så kommer vi hem helt slut redan och känner inte för att gå ut och gå i en hel timme. På helgerna funkar det, men vi behöver ett bra alternativ till vardagarna.


Jag tänkte att om man ökar intensiteten så kanske man kan minska ner på tiden. Om vi springer med Wilma så kanske vi inte behöver vara ute hela timmen. Men vi orkar inte springa heller. Så idag har jag provat att cykla med Wilma. Det gick faktiskt överraskande bra. Hon sprang snällt bredvid cykeln och fick upp en väldigt hög fart. Jag hade sele på henne så att jag inte skulle råka rycka loss hela huvudet om hon fick för sig att tvärstanna, som hon gör ibland när man är ute och går.


Jag är nöjd med det här första lyckade cykelförsöket. Jag ska försöka göra det till en vana.

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Dilemma - based on a true story med Blogkeen
Följ Dilemma - based on a true story med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se