Vad tusan nu då? Jag som trodde att den här sommaren var över för gott, har börjat jobba och förberett mig för hösten. Och så har det typ varit sommar idag. Härligt. Jag var alldeles för varmt klädd.

Här är några av min favoritbilder från den här sommaren:

Wilma hinner knappt blir frisk från det ena så är det det andra. Nu har hon ont i tassen efter en promenad i regnet.

Jag tycker att jag har hunnit med mycket idag. Jag har jobbat, åkt en sväng till Gävle, tränat och nu kollar jag på Tysklandsmatchen.

Det finns en bra hund- och kattaffär i Valbo, utanför Gävle. Jag har varit där en gång förut när vi åkte förbi. I eftermiddags bestämde jag och W oss för att åka dit igen. Wilma följde med. Det tar ganska lång tid att köra till Gävle, men det var det värt för vi köpte massor med grejer. Förutom lite godis och tuggpinnar och småsaker så var jag ute efter en väska och en regnjacka. Och det hittade jag också, så det blev en lyckad tur. Wilma blev också nöjd. Särskilt väskan gillade hon. Den hoppade hon in i utan problem och sen ville hon ligga i den.

Wilma har varit på ytterligare ett återbesök hos veterinären idag och det ser lovande ut. Veterinären gick igenom hela Wilma för att kolla att signalerna till hjärnan fungerar som de ska. Hon pickade henne på ögonen, petade henne med en penna i nosen och i öronen, vek ihop tassarna för att få henne att snubbla och lade henne ner och hamrade henne på benen. Veterinären reagerade på att Wilma var så tålmodig. När hon till exempel petade Wilma i öronen med pennan skulle Wilma ruska på huvudet, men det märktes på Wilma att hon försökte vara stilla så länge veterinären höll på. Men så fort hon var klar så ruskade Wilma kraftigt på huvudet. När Wilma låg på sidan på bordet och veterinären knackade på henne med hammare så tittade Wilma på oss med en blick som sa "Vet hon verkligen vad hon gör? Ska det vara så här?" Men vi sa till Wilma att hon var duktig och nickade uppmuntrande och Wilma låg helt still och lät veterinären pyssla med sitt.

Nu ska vi halvera kortisondosen och komma tillbaka om ännu en månad. Vi hade hoppats på att få börja med agilityn igen och hade tänkt åka ut idag, men vi måste vänta en vecka med den här nya, lägre, dosen innan det blir agility. Och då ska vi börja lugnt.

En sak som var lite bekymrande är att Wilma har blivit en tjockis. Hon har gått upp 0,5 kilo på en månad och det är mycket på en så liten hund. Nu ska Wilma banta. Vi har köpt weight loss foder åt henne och ska öka på motionen.

Så fort vi vaknade så drog jag, W och Wilma ut till Fjällnora för att sola och bada. Mest sola. Det som är så bra med Fjällnora är att de har hundbad, så det är ingen risk för sura miner för att man har hunden med sig. På hundbadet är det massor med badglada hundar. Vissa springer ut på bryggan och hoppar ner i vattnet. Men inte Wilma... Hon flyter helst runt på luftmadrass.

Även om det blev ett kort dopp så solade vi, som sagt, mest. Wilma blev väldigt varm och luktade bränt. Eller så var det på grund av grillningen igår. Hon svalkade sig med en Calippo.

(Nu ska vi kolla på Tyskland - Argentina och dricka VM pilsner. Jag hejar på Tyskland. Det skulle vara så kul för dem om de vann Eurovision Song Contest och Fotbolls VM samma år.)

Idag fyller Wilma tre år. Hipp, hipp, hurra!

Hon fick en present...

Hurra! Det var en tuggpinne med vom-smak. Precis vad hon hade önskat sig.

Dessutom så har jag bakat havreflan som är Wilmas absoluta favoritkakor.

Ibland när Wilma sover är hon helt oemotståndlig. Jag bara måste gå fram och pussa på henne.

Det är inte lätt när man är hund och matte äter en macka som man absolut inte får smaka av hur länge och intensivt man än stirrar på den under tiden.