Av: Bill Bryson

Bryson skriver i inledningen att han ville skriva en bok som inte bara förklarar hur saker är, utan också hur man har kommit fram till det, och han vill göra naturvetenskap roligt. Jag tycker verkligen att han har lyckats. Jag har inte varit särskilt intresserad av naturvetenskap, men jag älskar att läsa den här boken. Eftersom den är ganska omfattande så trodde jag att jag skulle lessna efter tag, men jag tar mig an varje nytt kapitel med samma nyfikenhet.

Boken börjar med universums skapelse och slutar med människorna. Jag har fått helt nya perspektiv. Saker kan vara ofattbart stora, ofattbart små och ofattbart gamla. Jag försöker att hålla en viss distans under läsningen för mycket av det han skriver om är helt svindlande.

Det jag framför allt har med mig av boken är att vetenskap inte nödvändigtvis är en absolut sanning. Det är människor som gissar, som gör experiment utifrån egna förväntningar eller som tystas ner för att deras resultat inte passar in i den allmänna föreställningen. Jag har också med mig att människan bara är en tillfällighet och kan, precis som dinosaurierna, stryka med vid nästa stora kometnedslag för att lämna plats åt någon ny art som breder ut sig. Det var en tanke som jag fann förvånansvärt tröstande. Jag kände på något sätt att alla prestationskrav försvann.

REKOMMENDERAR

Av: Hans Olsson

Jag har tidigare läst novellsamlingen Främling. Inkräktare av Hans Olsson och den blev jag riktigt förtjust i. De här tre novellerna är publicerade som e-noveller med en veckas mellanrum, men ingår inte i någon gemensam samling.

Ett steg åt sidan

Det här är den av de tre novellerna som jag tycker bäst om. Människorna ha upptäckt ett sätt att färdas mellan olika dimensioner, men trots kartlagda rutter så är det inte helt riskfritt. Novellens jag letar efter Liio som försvunnit i en annan dimension. Jag tycker att Olsson målar upp en intressant värld, men att novellen tar slut när historien precis har börjat. Jag är inte redo att lämna den här världen än och skulle vilja läsa mer.

Filmvisning på salong Rentzo

Den här novellen hade jag svårt att förstå. Jag fick aldrig riktigt grepp om den utspelade sig förr i tiden eller i framtiden, även om det egentligen inte spelade någon roll. Den innehöll ord som jag inte förstår (t ex mutoskop, radial axel, pistonger) vilket gjorde det svårt för mig att få någon riktig bild framför mig. Jag hade också fel förväntning novellen igenom eftersom jag tidigt missuppfattade ordet "sexrullesfilm" som porrfilm och inte en film uppdelad på sex rullar. Det var först när jag läst klart och gick tillbaka till början som jag förstod vad som menades.

Handlingen utspelas på en filmsalong där den som tittar på filmen också på något sätt kan interagera i handlingen.

Papperssvalan

Den här novellen är lättare att förstå, och det känns också naturligt att den slutar där den gör. Novellens jag köper superkraft-piller på Internet, som visar sig fungera, om än halvdant. Istället för att kunna flyga kan huvudpersonen hoppa högt, vilket är gott nog. Han skaffar sig en outfit och letar efter människor att hjälpa. Men han är inte den enda med superkraft-piller och stöter snart på en osynlig skurk.

Köp Ett steg åt sidan här.

Köp Filmvisning på salong Rentzo här.

Köp Papperssvalan här.

Av: Ann Heberlein

En ganska intressant bok med en del poänger. Jag tycker att det är kul med människor med starka åsikter, som vågar tycka någonting, även om jag inte håller med dem. Den här boken innehåller en hel del intressanta synsätt, väcker en del tankar och öppnar upp för att tänka ur lite olika perspektiv.

Jag tycker om exemplen i boken och tycker att jag har lättare att ta till mig information på det sättet. De mer resonerande delarna har jag svårare för och jag tycker att hela boken är ganska tungrodd.

Av: Kristin Emilsson

En ganska uppfriskande historia om 39-åriga Amanda som på grund av några olika omständigheter snart lever ett avancerat dubbelliv. På helgerna är hon Amanda Berger hemma med sin man och två tonårsdöttrar i villan i Bromma och påstår sig åka till Frankfurt över vardagarna för att leda ett stort projekt trots att hon egentligen blivit av med jobbet. På vardagarna är hon Amanda Johansson i en lägenhet i Kungsholmen. Hon tillbringar dagarna i en second hand butik med ett underbetalt jobb och kvällarna med sin mycket yngre älskare, och påstår sig jobba som flygvärdinna på helgerna.

Amanda gör det hon vill trots att hon sätter mycket på spel och ljuger för sin familj. Och när hon tvingas fatta ett svårt beslut gör hon det helt utifrån vad hon själv känner för. Med sina lögner, sin otrohet och sin egna vilja är Amanda en karaktär väldigt olika den vanliga kvinnliga bokkaraktären.

Jag gillar miljöbeskrivningarna, och karaktärerna och dialogerna känns verkliga. Hur otroligt det än låter så är det en välskriven och trovärdig historia. Men jag tycker kanske att slutet var lite tråkigt.

REKOMMENDERAR

Av: Jojo Moyes

Historien i den här boken kretsar kring ett fallfärdigt hus på landet som både grannar och fastighetsmäklare vill åt, men som istället går i arv till Londonbon Isabel. Som nybliven änka och med taskig ekonomi tar hon sina två barn, till deras stora förskräckelse, och lämnar London för att försöka sig på en nystart ute på landet. Huset är i sämre skick än vad någon kunde ana och Isabel lägger sina sista pengar på att låta grannen Matt ta hand om renoveringen.

Det är väldigt mycket fokus på husrenovering i den här historien, men också relationer, livet på landet och ganska mycket otrohet.

Jag tycker att historien är mysig på något sätt, men det stör mig lite att kvinnorna i boken, Isabel och grannen Laura, är så underlägsna männen i i deras omgivning. Isabel är helt handfallen och låter sig köras över totalt av Matt. Det blir bättre under historiens gång, men då får hon istället förtroende och känslor för Byron. Laura lever till en början sitt liv utifrån Matts vilja, och det är inte förrän hon träffar en annan man som hon kan tänka sig att lämna honom. Jag förstår inte hur hon kan tänka sig att flytta från den ena raka vägen hem till den andra. Om hon har ett dåligt äktenskap så borde hon flytta ifrån sin man oavsett om hon har en annan man att flytta hem till eller inte.

Av: Jo Nesbø

Det här är en Jo Nesbø bok utan Harry Hole. Huvudpersonen här är headhuntern Roger Brown, och han hamnar rejält i trubbel. Till en början tycker jag mig inte märka några som helst likheter med Harry Hole serien, utan får snarare lite American Psycho känsla av boken. När jag kommer in i boken känner jag igen mer av Nesbøs berättarstil, även om jag tycker bättre om Hole-böckerna. En rolig detalj, om jag minns rätt nu, är att hotell Leon, med samma receptionist, i Huvudjägarna även är med i Gengångare som jag läste nyligen.

Huvudjägarna börjar långsamt och glider över i fartfylld jakt. Jag tycker att anledningen till att huvudpersonen jagas för att dödas är långsökt, men har man att göra med en galning så räcker det kanske med långsökta anledningar för att tycka att någon behöver mördas, och anledningen känns egentligen bara som ett skäl för att få igång jakten.

Jag upptäckte att filmatiseringen finns på Netflix, så jag har sett filmen också. Jag tycker att den var rätt bra. Trogen boken. Och jag gillade att i filmen ifrågasätter huvudpersonen skälet till att någon vill ha honom mördad.

Av: Dmitrij Gluchovskij

Metro 2034 är en fristående uppföljare till Metro 2033, som jag läste för några år sedan men inte fastnade för. Av någon anledning så tycker jag bättre om Metro 2034, men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske är mina förväntningar lägre. Kanske är den helt enkelt bättre.

Den här gången går historien ut på att Hunter tillsammans med Homeros ska ta sig till en låst station för att döda alla där på grund av en smitta som sprids på stationen. Samtidigt försöker Sasja, som de träffar på vägen, få tag på ett botemedel och stoppa Hunter innan han hinner utplåna stationens alla invånare.

Av: Stieg Larsson

Ja, jag vet att jag är sen som läser den här boken nu, drygt 10 år efter att den gavs ut. Jag såg filmen och sedan blev det inte av att jag läste boken, förrän nu. Och det innebär att jag på väldigt kort tid gått från att (kanske) aldrig ha sett filmen först och läst boken sedan till att ha gjort det två gånger.

Jag förstår att den här boken blev populär. Jag tycker att den är spännande, med bra karaktärer och en riktigt bra uppbyggd deckargåta. I boken får historien om Wennerström mer plats än vad den fick i filmen, men det är gåtan Harriet som såklart är mest fängslande. I bokens sista ca 80 sidor så är vad som hände med Harriet uppklarat, och för min del hade det nog nästan kunnat få sluta där, resten handlar istället om efterspelet och om Wennerström. Även om det är intressant att läsa om hur Lisbeth Salander lurar av honom pengar.