Senaste inläggen

Av Dilemma - 11 november 2014 21:48

Av: Denise Rudberg


Boken handlar om Åse som har ett halvtråkigt förhållande med en man som hon inte är kär i och som driver en framgångsrik inredningsbutik tillsammans med sin syster. När hon var ungdom spelade hon tennis på elitnivå. Något hon var tvungen att sluta med på grund av problem med att kontrollera sin ilska. Jag tycker att tennishistorien känns väldigt mycket som ett sidospår som inte tillför berättelsen någonting, men att Åse har en hobby och inte bara ägnar sig åt inredning och olycklig kärlek gör henne ändå lite mer levande.


En dag får Åse en kund som bjuder med henne på en jakthelg, och där får Åse en ny bekantskapskrets som styr in hennes liv i en annan riktigt.


Efter att jag hade läst ut boken fick jag reda på att den är den sista delen i en triologi. Jag märkte inte att det skulle ha funnit några andra delar innan den här, förutom på ett ställe där jag tyckte att karaktärerna lite helt utan anledning pratar om någon Jenny. Eftersom första boken i triologin heter Jenny S så misstänker jag nu att det är samma person och att om man har läst den tidigare boken så verkar den där lilla Jenny-uppdateringen inte lika märklig.


Boken bjuder inte på några direkta överraskningar.  En småtråkig bok.


 

ANNONS
Av Dilemma - 23 oktober 2014 20:00

Av: Lina Sjöberg


Jag har aldrig läst Bibeln och vet egentligen knappt vad den handlar om. Utöver att vissa namn låter vagt bekanta  känner därför jag inte igen de sex berättelser som Lina Sjöberg översätter och tolkar i sin nya bok. Men jag behöver inte känna igen de här berättelserna för att kunna uppskatta dem som skönlitterära texter. Och med Sjöbergs efterföljande tolkningar kommer jag berättelserna riktigt nära och känner att karaktärerna lever upp som karaktärerna i vilken novell som helst.


I bokens första del får man bakgrunden till Sjöbergs intresse för texterna, hur den hebreiska bibeln kom till, vilka problem som kan uppstå vid översättningar, och liknande som kan vara bra att ha med sig innan man kommer till del två, själva berättelserna.


För varje berättelse läser jag först översättningen, sedan går jag tillbaka och läser de många fotnoterna, och sist själva tolkningen. Berättelserna i sig, Sjöbergs översättningar, är läsvärda och ganska begripliga, och inte alls stela och högtravande så som jag tänker mig bibeltexter, men det är fotnoterna som gör texten intressant. Det är när jag läser dem som jag tycker att jag kommer ett steg närmare och får lite större förståelse för innebörden, men också för svårigheten i att vara säker på vad texten vill förmedla.


Tolkningarna är det jag tycker bäst om i hela boken och vissa känns så pricksäkra att jag undrar hur man skulle kunna uppfatta texten på något annat sätt. Jag har lätt för att acceptera texterna som noveller som berättats för att man vill berätta en historia. Sjöberg har verkligen öppnat mina ögon för bibeltexter och jag vill läsa mer. Jag hoppas på en uppföljare.


REKOMMENDERAR

 


ANNONS
Av Dilemma - 18 oktober 2014 14:30

Av: Audrey Niffenegger


Niffenegger skrev Tidsresenärens hustru och man kan ju inte låta bli att bara älska den boken. Själens osaliga längtan har stått ganska länge i min bokhylla, men jag har undvikit den dels för att jag har haft ganska höga förväntningar på den och dels för att jag tänkt att den inte kan leva upp till den förra. Men det tycker jag nog att den gör.


Även i den här boken plockar Niffenegger in det övernaturliga. Den här gången finns inga tidsresenärer, men däremot vålnader. Det piffar till berättelsen och blir inte bara ytterligare en kärlekshistoria.


Två tvillingsystrar får ärva sin döda mosters lägenhet med villkoret att de ska bo där tillsammans under ett års tid. Mostern var själv tvilling med systrarnas mamma och hade helt brutit kontakten med henne. Systrarna är nyfikna på anledningen till den brutna kontakten och undrar varför de får ärva en moster som de aldrig har träffat. De flyttar in i lägenheten och blir bekant med grannarna i hopp om att någon ska kunna berätta för dem om deras moster.


Det är en bok om kärlek, relationer och hemligheter.


 

Av Dilemma - 15 oktober 2014 19:15

Bilder från världens största kryssningsfartyg.


         

Av Dilemma - 12 oktober 2014 21:55

Av: John Green


Jättefin och gripande bok om ungdomar med cancer. Trots det allvarliga temat blir boken inte för tung, utan är faktiskt ganska humoristisk och lättläst.


Boken handlar om Hazel som genom sin stödgrupp träffar Gus och inleder en relation. De har en favoritbok och en önskan om att resa till Amsterdam för att träffa författaren.


 

Av Dilemma - 7 oktober 2014 21:54

Av: Anna Maxted


På omslaget står det "Om du gillade filmen Bridesmaids kommer du att älska Höga klackar!" vilket visade sig vara helt felaktigt. Jag tyckte att Bridesmaids var hysteriskt rolig, men gillade inte Höga klackar alls. Jag förstår mig inte på konversationerna, intrigerna och relationerna. De känns meningslösa, onödigt invecklade och inte särskilt trovärdiga. Många gånger känns språket väldigt märkligt, som om slanguttryck har gått förlorade i översättningen.


Jag förstår att boken vill få fram att man ska tycka om sig själv, men jag blir snarare irriterad när jag läser. Jag tycker att den fokuserar alldeles för mycket på att inte vara för smal (ät ordentligt och tyck om dig själv istället) och att hitta en bra pojkvän. Det verkar som att en tjej som närmar sig 30-års-åldern inte kan vara singel och trivas med det.


AVRÅDER


 
  

Av Dilemma - 18 september 2014 21:54

Av: Damien Echols


När jag såg den första av de tre dokumentärerna Paradise Lost hade jag först bara tänkt kolla på halva, och sedan pausa, eftersom den var 2,5 timme lång. Men jag blev helt tagen, kollade på hela och de övriga två i ett svep (sammanlagt ca 7 timmar). Jag blev upprörd och engagerad och fick en klump i magen av tanken på att Damien Echols kanske skulle hinna avrättas.


Dokumentärserien Paradise Lost handlar om de brutala morden på tre åttaåriga pojkar, och om tre tonåringar som döms för morden utan bevis. De tre döma killarna kom att kallas West Memphis Three. Det finns så mycket att säga om WM3, men det finns redan mycket sagt så jag överlåter informationen till andra källor.


Damien Echols blir alltså inte avrättad och han har skrivit en bok om sin uppväxt och tiden i Death row. Han satt oskyldigt dömd i 18 år. Jag tycker att boken är väldigt intressant eftersom jag är så insatt i fallet, men jag tror att om man läser boken helt utan bakgrundsfakta så kanske man inte uppskattar den lika mycket. I slutet av boken finns en bilaga om fallet West Memphis 3 där man får all information tydligt och lättillgängligt uppradad. Jag önskar att alla läste den bilagan, samtidigt är fallet och bevisföringen så sjukt att jag nästan mår illa.


Jag rekommenderar alla som inte känner till WM3 att se dokumentärerna Paradise Lost och sedan läsa Damien Echols bok för att få lite bakgrund.


REKOMMENDERAR


 

Av Dilemma - 16 september 2014 16:57

När vi för drygt två veckor sedan upptäckte att Wilma hade ont i en tass så kände det först typiskt att hon råkar ut för så mycket olika saker, och sedan skönt att det bara verkade vara ett sår i tassen och inget allvarligt den här gången. Hon har redan varit ett gäng vändor till veterinären bara i år, först när hon fick diskbråck och sedan på grund av en tand som visade sig vara av och behövde dras ut. Vi hade hoppats på att slippa fler veterinärbesök det här året, tvättade av tassen som blödde lite, satte på en tratt och tänkte att det nog skulle läka av sig själv.


Dagen efter såg det värre ut. Vi hade tänkt tanken skavsår (endast på grund av en ganska lång promenad samma dag), men nu var lilltån helt svullen och röd och det märktes tydligt att hon hade ont. Det är bara ett sår inbillade vi oss, vi avvaktar.


Efter fyra dagar såg det fortfarande inte alls bra ut och blödde fortfarnde av och till. Jag råkade Googla om kloavlossningar och vi insåg att vi trots allt behövde uppsöka en veterinär den här gången också.


Hos veterinären fick Wilma panik av att någon ville titta på hennes tass så hon fick sövas. Veterinären gjorde en undersökning, och jag inbillar mig att den borde varit grundlig. Om man har en sövd hund med en svullen, blödande, tå, som veterinären dessutom hade rakat för att se bättre, då föreställer jag mig att man klämmer, känner, tittar noga och funderar innan man kommer med sin diagnos. Stukad tå blev beskedet. Antibiotika och smärtstillande i en vecka, och tratten kvar runt halsen. Och sen? Inget mer. Inget "det kanske skulle kunna vara...", "kom tillbaka om det blir värre", "vi provar så i en vecka, om det inte hjälper så måste ni höra av er". Ingen annan information än stukad tå och en veckas pillerknaprande.


Det såg ut att bli lite bättre under veckan, men när en vecka hade gått började det se sämre ut igen. Hon sa stukning, det kan ta tid kommer jag ihåg från att jag själv stukade foten för några år sedan. Vi avvaktar, hon sa ju faktiskt inte att det skulle vara helt läkt när pillerkuren är slut, det kanske tar ett tag till innan det blir bra. Men vi tyckte att det var konstigt att det fortfarande blödde och att hon inte ska ha något bandage eller skydd, varför äter hon antibiotika mot en stukad tå, och varför sticker klon takt upp istället för att ligga ner mot tassen som övriga. Och varför har Wilma fortfarande så ont att man inte ens får lysa på tassen med ficklampa?


Några dagar senare befinner sig Wilma på samma plats som en arbetsterapeut (obs, inte veterinär). Hon kastar ett öga ner på Wilmas tass när Wilma går förbi på golvet, kommenterar att tån ser blå ut och att när människor ser ut så så är det ofta något som är brutet. Nu har ju en veterinär tittat (klämt, känt, konstaterat stukning utan att skicka remiss till röntgen) så att en arbetsterapeut som bara tittar på håll skulle ställa en mer korrekt diagnos känns på alla sätt orimligt, men vi blir ändå osäkra och bokar tid hos Ultuna för ett andra utlåtande.


Och tur var det! Där får vi helt andra besked. Efter en första undersökning, röntgen och till sist operation får vi veta att tån var bruten, nästan helt av, och hölls egentligen bara på plats av köttet. Nu har de tagit bort den och det blir en klo färre för oss att klippa i framtiden.


   

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Dilemma - based on a true story med Blogkeen
Följ Dilemma - based on a true story med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se