Senaste inläggen

Av Dilemma - 6 januari 2015 18:39

Av: Felicia Feldt


Felicia Feldt är dotter till författaren Anna Wahlgren som skrivit om barnuppfostran. I Felicia försvann beskriver Feldt händelser från sin barndom som gör att man inte kan bli annat än kritisk till mammans uppfostringsmetoder och val av uppväxtmiljö för sina barn. 


Feldt skriver kort om flera olika situationer från barndomen och upp i vuxen ålder. Hon beskriver händelser, minnesbilder, utan kronologisk ordning, och hon visar ett tydligt missnöje (hat till och med) mot sin mamma. Boken känns främst som ett försök till att skriva av sig, att bli hörd, och få visa upp en annan bild av uppväxten än den mamman skriver om i sina böcker, och slutar med en fiktiv begravning som för mig känns som ett avslut från Feldts sida. Ett sista uppbrott från mamman.


 

ANNONS
Av Dilemma - 4 januari 2015 13:19

Av: Jo Nesbø


Det här är den första Nesbø boken som jag läser utan antihjälten Harry Hole. Jag har varit lite tveksam till hans böcker utan Hole och tänkt att de omöjligt kan vara lika bra. Hole är ju den smarta, modiga och regeltänjande polisen som löser alla gåtor och står för alla spännande vändningar. Men det visar sig att fler kan tänka utanför boxen och Sonen är på många sätt en Harry Hole roman bara utan Harry Hole.


En av huvudpersonerna i Sonen är heroinisten Sonny som sitter i fängelse för att han erkänner mord som andra har begått. En dag efter tolv år i fängelse får han höra något om sin pappa som gör att han bestämmer sig för att rymma och hämnas. Efter sig har han polisen Simon Kefas. Sonny och Simon tillsammans påminner mig en hel del om Harry Hole.


Sonen innehåller många karaktärer och personporträtt och till en början har jag svårt att hålla isär vem som är vem. Och som i andra Nesbø romaner så kan det vara svårt att hänga med i vändningarna och intrigerna. Ledtrådar smygs in ända från början, men kan vara lätta att missa om man läser för slarvigt.


Något jag gillar i sättet att skriva är att många gånger betraktas personer och händelser utifrån, istället för att beskrivas genom personen som är med om dem. Sonen kan beskrivas som "grabben" av någon äldre eller "mannen" av någon yngre. Eller bara som en joggare man möter på gatan om han ses av någon som inte vet vem han är. Men man förstår att det är samma person det handlar om om man också får veta att han har en röd sportväska.


I Sonen gäller det att hänga med när man läser och anta att all information är viktig.


 


ANNONS
Av Dilemma - 29 december 2014 12:37

Av: Karl Ove Knausgård


Det här är första delen i Karl Ove Knausgårds autofiktiva självbiografi, som finns i sex fristående delar. Tankarna i boken kretsar kring Karl Oves pappa och dennes död. Pappan dör och Karl Ove åker tillsammans med sin bror Yngve till farmoderns hus, där pappan bott de senaste åren, för att städa ur och förbereda begravningen. Under tiden svävar boken ut i minnesbilder och tankegångar och målar upp en ganska osmickrande bild av Karl Oves pappa.


Trots att boken är väldigt vardaglig, med en extremrealism på sådan detaljnivå att man till exempel får läsa om hur han sköljer potatis och jorden rinner ner i avloppen, så tycker jag om att läsa boken. Det är någon med känslan och stämningen som gör att jag fastnar och läser ut boken ganska snabbt.


 

Av Dilemma - 23 december 2014 13:31

Av: Lisa Jewell


Tidigare böcker som jag har läst av Lisa Jewell har varit lättsam chick-lit, medan Fågelburen är en ganska tragisk familjehistoria.


En familj splittras och för att kunna hitta tillbaka till varandra så behöver de både acceptera och förlåta.


Varje kapitel börjar med ett mail som mamman, Lorelei, skriver till sin nya kärlek. Efteråt följer en del i nutid där dottern, Meg, tillsammans med sin dotter, Molly, har kommit till Loreleis hus, Megs barndomshem, för att rensa ur det. Och till sist kommer en del som utspelar sig tidigare, oftast under eller i närheten av påskdagen, och som för varje kapitel i tid kommer närmare och närmare bokens nutid. Jag gillar upplägget och att man får fler och fler förklaringar till hur det har blivit som det blivit ju mer man får läsa om vad som inträffat tidigare.


Lorelei är en horder och hon samlar på alla möjliga saker av olika anledningar. Den enda i familjen som inser att det faktiskt är ett problem är dottern Meg, men istället för att ta hennes oro på allvar tystas hon ner av de övriga familjemedlemmarna som bagatelliserar Loreleis beteende. Loreleis samlande går över styr och till sist klarar ingen av att bo tillsammans med henne. Jag tycker att Loreleis samlarmani ger en intressant kryddning till boken och det är ganska tankeväckande att läsa om samlandet ur hennes synvinkel. Hur saker inte längre bara är saker, utan i många fall också minnen och därför inte alls lätta att göra sig av med.


Jag gillar att samlarmanin tas på allvar på så sätt att det inte bara något som Lorelei kan bestämma sig för att sluta med bara för att hennes familj lämnar henne. Ingen kan göra något för att hon ska sluta, inte ens när hon själv accepterar att det är ett problem och är villig att försöka ändra sitt beteende. Ett av de mest klarsynta partierna i boken tycker jag är när Loreleis partner flyttar ut och en av döttrarna frågar om de ska flytta tillbaka om hon städar huset, och partnern svarar "Hon kommer inte att städa. Jag vet det nu."


Är Fågelburen en feelgood roman? På många sätt tycker jag inte att det är det. Särskilt inte om man fokuserar på Lorelei. Jag tycker att det ligger en lite smärtsam stämning över hela boken, även om den till viss del slutar lyckligt.


 
  

Av Dilemma - 28 november 2014 18:04

Av: Jenna Jameson (och Neil Strauss)


Största anledningen till att jag läste den här boken var för att Neil Strauss var spökförfattare och jag gillar hans sätt att skriva sedan jag läst The Game. Innan jag läste boken var jag inte särskilt intresserad av Jenna Jameson, men ändå tyckte jag att det var väldigt intressant att läsa om hennes liv. (När jag förut läste en bok om Marilyn Monroe så blev jag så fascinerad av henne att jag efteråt såg nästan alla hennes filmer. Är dock inte säker på att jag kommer att göra det den här gången. ;-) )


Boken innehåller utöver vanlig brödtext serietecknade stycken, dagboksutdrag, dialoger som verkar vara från en intervjusituation och väldigt många bilder.


Jenna skriver ärligt och utan försköningar om uppväxt, droger, vänner, övergrepp och porrbranchen. Jag känner mig inspirerad av henne när jag läser. Hon är så utsatt och ändå så stark. Hon står för sina val och det hon vill göra. Hon marknadsför sig och ställer krav, ser inte ner på sin yrkesgrupp utan bestämmer sig istället för att bli den mest kända porrstjärnan i världen. Man kan väl inte annat än säga att hon lyckades.


 

Av Dilemma - 16 november 2014 21:41

Av: Johan Kinde


Jag har länge varit förtjust i Lustans Lakejer både musik-och textmässigt, så när jag på en Lustans Lakejer spelning hade chansen att köpa ett signerat ex av Johan Kindes debutroman så slår jag till direkt.


Någon sorts extas utspelar sig tidigt åttiotal och handlar om Julian som går på gymnasiet, skriver texter åt sina kompisar som har ett band, hänger på den nyöppnade klubben 84:an, testar knark och är vansinningt kär i Lina. Livet är både enkelt och komplicerat.


För min del så tycker jag att boken har många igenkänningsfaktorer. Jag gillar att den handlar om en textförfattare, jag gillar att den handlar om ett band som slår igenom, jag gillar att den handlar om ungdomar med en alternativ klädstil och en klubb där alla som på något sätt stod utanför känner sig hemma.


 

Av Dilemma - 14 november 2014 17:48

           

Av Dilemma - 11 november 2014 21:48

Av: Denise Rudberg


Boken handlar om Åse som har ett halvtråkigt förhållande med en man som hon inte är kär i och som driver en framgångsrik inredningsbutik tillsammans med sin syster. När hon var ungdom spelade hon tennis på elitnivå. Något hon var tvungen att sluta med på grund av problem med att kontrollera sin ilska. Jag tycker att tennishistorien känns väldigt mycket som ett sidospår som inte tillför berättelsen någonting, men att Åse har en hobby och inte bara ägnar sig åt inredning och olycklig kärlek gör henne ändå lite mer levande.


En dag får Åse en kund som bjuder med henne på en jakthelg, och där får Åse en ny bekantskapskrets som styr in hennes liv i en annan riktigt.


Efter att jag hade läst ut boken fick jag reda på att den är den sista delen i en triologi. Jag märkte inte att det skulle ha funnit några andra delar innan den här, förutom på ett ställe där jag tyckte att karaktärerna lite helt utan anledning pratar om någon Jenny. Eftersom första boken i triologin heter Jenny S så misstänker jag nu att det är samma person och att om man har läst den tidigare boken så verkar den där lilla Jenny-uppdateringen inte lika märklig.


Boken bjuder inte på några direkta överraskningar.  En småtråkig bok.


 

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Dilemma - based on a true story med Blogkeen
Följ Dilemma - based on a true story med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se