Av: Marcus Birro

Huvudpersonen i den här boken, jag'et som man aldrig får veta namnet på, är uppvuxen i Göteborg, men har inte varit där på 10 år. När en barndomsvän oväntat dör bestämmer han sig för att åka tillbaka och återförena bandet för att spela på begravningen. Resan tillbaka till Göteborg väcker minnen till liv, och att träffa det gamla kompisgänget igen får det att kännas som förr men ändå inte.

Vissa skildringar i den här boken tycker jag att jag känner igen mig i. Särskilt kul tycker jag att det är med referenser till gamla gothband eftersom jag själv lyssnade mycket på dessa band när jag var ungdom.

Av: Magdalena Graaf

Jag visste inte särskilt mycket om Magdalena Graaf innan jag läste den här boken, och jag trodde inte att jag skulle tycka att den var särskilt givande. Men jag tyckte faktiskt om den. Jag trodde att Magdalenas perfekta liv skulle handla om lyxliv och ytlighet, men istället visade sig titeln betyda att det inte finns något perfekt liv och hon skriver en hel del om sin oglamorösa vardag. Hon inleder starkt med ett kapitel om sin hjärnblödning och fortsätter sedan med spridda nedslag i livet.

Magdalena har fyra söner (sedan boken skrevs har hennes äldsta son dött och hon har fått en femte) och man kanske skulle känna igen sig ännu mer i Magdalenas anekdoter om man har barn själv.

Som Magdalena själv skriver i inledning så vill hon att boken ska vara en räddande boj till alla som känner sig misslyckade, och hon hoppas att man ska få sig både ett skratt och en tankeställare. Det tycker jag att hon lyckas med.

Av: Maria Ernestam

När jag börjar läsa den här boken tycker jag direkt om den. Det är framförallt språket som gör det, men jag tycker också att den verkar innehålla en intressant historia.

Viola ska fira påsken i Skåne tillsammans med sin sjuka och agressiva man, deras två barn och katt. I närheten bor hennes svärmor på ett hem där Viola blir bekant med en av de andra boende när hon är på besök hos svärmodern. Viola får en bunt noveller av kvinnan. 

Novellerna finns i sin helhet insprängda i boken, och den första av dem Fågelskrämman blir jag rätt så förtjust i.

Någonstans därefter börjar jag ledsna. Allt som allt finns det fem noveller i boken, och även om de på sätt och vis är intressanta så tycker jag att de gör att det blir avbrott i läsningen. Samtidigt så känns det som att historien inte utvecklas så mycker mer.

Jag tycker att boken började bra och lovande, men tyvärr kände jag inte att det höll ända fram.

Av: Sheila O'flanagan

Romy övertalas av sin halvbror att strunta i ett lockande jobberbjudande i Australien för att istället komma hem till Irland och ta hand om deras mamma som ska operera ryggen. Sammanhållningen i familjen är inte den bästa och gamla konflikter kommer upp till ytan. Men att träffas igen ger också familjen möjlighet att reda ut sådant som inträffat i det förflutna.

Lättläst och halvtråkig chick-lit. Alla dialoger känns krystade, töntiga och overkliga. Översättningen innehåller en hel del småfel.

Av: Bengt Rahm

I den här boken får man ta del av den svenska synthen från tidigt 80-tal till nutid. Man blir presenterad för musiken, kulturen och scenen. Boken bygger på intervjuer, vilket är den stora delen av innehållet, men innehåller också mycket bilder och en del krönikor.

Jag tycker att det är väligt kul att läsa det här eftersom jag känner till de flesta banden och många av personerna.

Om man vill sätta sig in i den svenska synthscenen så är det här boken man ska läsa.

REKOMMENDERAR.

Av: Agatha Christie

Vid Richard Abernethies begravning antyder hans syster Cora att han blivit mördad istället för att ha dött den naturliga död som alla trott. Dagen efter hittas Cora själv brutalt yxmördad i sitt hem, och snart tar misstankarna om att  Richard faktiskt blev mördad fart bland släktingarna. 

Hercule Poirot blir inblandad i fallet och efter att ha talat med släktingarna visar det sig att alla både har motiv och saknar alibi. För att kunna hitta mördaren bestämmer sig Poirot för att samla släkten i Richards hem, där de sist var samlade efter hans begravning.

Av: Katerina Janouch

Blodssystrar är en snabbläst, småspännande bok med mycket relationer och barnafödande. Som en relationsroman åt deckarhållet. Men istället för att en kriminalkommissarie eller journalist står i centrum så är det barnmorskan Cecilia Lund.

Även om gåtan i den här boken är fristående övriga böcker i serien så märker jag att det är en bok i en serie då jag inte har koll på relationer och personer. Jag blir nyfiken på vad som har hänt tidigare, och undrar hur man kan skriva så många böcker om en barnmorska.

I Blodssystrar dör en kvinna och hennes barn under en förlossning. Mannen blir kvar ensam och förtvivlad och han försöker få kontakt med Cecilia som kämpar för att hålla sig ifrån honom. I samma veva kommer en oidentifierad, medvetslös, höggravid kvinna in till sjukhuset och Cecilia bestämmer sig för att försöka ta reda på hennes identitet. 

Av: Louise Doughty

En till en början anonym kvinna befinner sig inför rätta tillsammans med en ännu mer anonym man. Det är kvinnan som berättar historien, och hon berättar den för mannen, vilket gör att hela boken är skriven på ett ganska jobbigt "jag" och "du" sätt.

Boken börjar på rättegången, men snart går berättelsen tillbaka till när kvinnan och mannen träffas första gången. Utan att veta varandras namn, eller någonting om varandra, så inleder de ett förhållande. Historien pendlar mellan rättegång, och händelserna som leder dit, vilket håller spänningen uppe.