Av: Kajsa Ingemarsson

Jag hade föreställt mig lite mer handfasta rakt-på-sak tips när jag började läsa den här boken, men istället, precis som Ingemarsson själv skriver i inledningen, så innheåller boken mycket resonemang och tankar om vad kreativitet är. Det blir lite för flummigt och luddigt för mig. När jag tänker på kreativitet så tänker jag mig inte ett spädbarn som tar sitt första andetag, och även om jag förstår hennes tankegång så håller jag inte riktigt med. För mig är kreativitet något annat.

Till en början så tycker jag att boken är alldeles för djup, nästan religiös. Hon pratar om inre vägledning, universums samlade visdom och det stora nätverket som vi alla kan koppla upp oss på mentalt. Hon skriver många gånger att något är på ett visst sätt (till exempel att det finns ett stort nätverk med samlad visdom), men det framgår inte om det är Ingemarssons egen föreställning, eller om det finns mer tyngd bakom påståendet.

Mot slutet av boken tycker jag att den börjar bli mycket mer vettig, och det finns faktiskt en hel del bra tips i den. Även om jag kanske inte tror att alla problem löser sig bara man lyssnar på rätt sätt till sin intuition och vattnar sina tankefrön, men jag tror definitivt att jag skulle kunna få ett intressantare liv om jag vågade chansa mer och inte bara tänka mig fram till beslut utan också känna.

Min och Ingemarssons syn på kreativitet är vitt skillda. Jag hade tänkt att jag kanske skulle få en otrolig lust att skriva låttexter efter att ha läst boken, men jag tycker snarare att jag fick mer lust att låta mina känslor vara med och fatta beslut i fortsättningen. Ett exempel nu inför sommaren är att jag har funderat på två olika resor. Den ena är "enklare", det är närmare, inte så omständigt och billigare, men känns inte heller så jättekul. Den resan hade jag bestämt mig för. När jag hittade den andra resan så fanns det mycket mer som blir krångligt och flera argument för att inte välja den, men jag känner för den mycket mer. Nu har jag bestämt mig för den som jag helst vill åka på. Min underrubrik till boken skulle inte vara "Vägen till ett kreativt liv" den skulle nog vara något i stil med "Må bättre i vardagen".

Av: Agatha Christie

Hercule Poirot befinner sig på en semesterö där en av gästerna en dag hittas mördad på en undangömd strand. Poirot ansluter sig till den lokala polisen för att hjälpa till att hitta mördaren bland de övriga gästerna. Det finns många motiv och misstänkta efter att alla intervjuats, men alla talar inte sanning. Poirot kan naturligtvis lista ut vem.

Det är en ganska kort och snabbläst historia som utspelar sig under några få dagar. Egentligen inte särskilt händelserik, men klurig. En stor del av boken består av intervjuer.

Av: Penny Vincenzi

Det jag visste om den här boken innan jag började läsa den gjorde att jag tyckte att den verkade ganska spännande. Tre unga kvinnor träffas på en flygplats inför en resa till Thailand, där de också spenderar några få dagar tillsammans innan de reser vidare på varsitt håll och tappar kontakten med varandra. En av kvinnorna blir gravid och föder i hemlighet ett barn som hon överger. Femton år senare söker det övergivna barnet, Kate, efter sin biologiska mamma, och de tre kvinnornas vägar korsas igen av en slump.

Jag tror att det är meningen att man som läsare ska hållas lite på halster och att ett av bokens spänningsmoment ska vara att få reda på vem som är mamma till Kate, men det blir uppenbart ganska tidigt i boken vilka som är både mamma och pappa även om det inte avslöjas rakt ut förrän flera hundra sidor senare.

Det finns mycket som retar mig i boken. Bland annat den uråldriga mansrollen. Kvinnan ska helst inte jobba, hon ska ställa upp för mannen, om hon har ett arbete och pratar med sin man om jobbet så är hon självupptagen. Och en man kan inte ta emot pengar av en kvinna för då skulle han stå i tacksamhetsskuld till henne, men det går bra att ta emot pengar av andra män.

Kvinnorna är inte mycket bättre. Deras högsta önskan är att vara i ett förhållande och bli gift. I ett av förhållandena resoneras det till och med kring att det är bättre att ha en man som är snäll, som älskar en, som tar hand om barnen och som är otrogen gång på gång, än att inte ha någon man alls. Och när männen är hemma med barnen så är de "barnvakter".

En av kvinnorna trivs inte i sitt äktenskap, bland annat för att hon förväntas vara hemma och ta hand om markservicen medan hennes man jobbar. Hon får höra att hennes man är snäll, generös och avgudar henne, det är det hon måste koncentrera sig på. Hon behöver anstränga sig för att vara en god hustru.

Jag retar mig också på dialogerna i boken. De känns konstlade och inte alls verklighetstrogna. Vid flera tillfällen blir personer plötsligt arga av konstiga anledningar. Och det blir en hel del missförstånd för att de inte pratar ordentligt med varandra, utan gissar vad andra tycker, tänker och känner. Ordet "cool" används flitigt av Kate, och det känns helt fel i situationer där alla normala svensktalande skulle säga "coolt". (Vilken översättaren och inte författaren är ansvarig för.)

Man kan läsa boken som en historia om tre kvinnor, eller så kan man läsa den som ett försök att påverka kvinnors värderingar. Till exempel finns det två ganska tydliga situationer som hyllas. Den ena är att bli erbjuden ett tre miljoner dollars modellkontrakt och tacka nej. Den andra är att absolut inte vilja ha barn, ändå råka bli gravid, boka tid för abort, åka till kliniken, men ändra sig i sista sekunden, bestämma sig för att behålla barnet och bli superlycklig. Och självklart är det kvinnan som övergav sitt barn som senare råkar ut för en allvarlig bilolycka.

AVRÅDER

Av: Stephen King

Jag tycker om stämningen, historien, karaktärerna och språket i den här boken. När jag läser går jag in i en värld som jag inte vill lämna, och som jag längtar tillbaka till när jag inte läser. Det känns nästan lite tråkigt att jag har läst ut den, och det beror framför allt på stämningen i boken. Jag gillade den verkligen.

Det här är inte någon skräckhistoria, men det är en historia med övernaturliga moment. Jake Epping blir visad en port in i det förflutna, till 9 september 1958, och får i uppdrag att stoppa mordet på JFK, 22 november 1963. Han behöver stanna i det förflutna i fem år. Utöver att försöka leva ett normalt liv i väntan på rätt tillfälle att stoppa mordet så har han ytterligare några uppdrag att utföra. Vilket visar sig inte vara helt lätt. Det förflutna vill inte förändras, och om han lyckas så får det konsekvenser i nutid.

Det enda något negativa jag har att säga är att jag inte riktigt gillar fiktiva böcker som utger sig för att vara verkliga. I den här boken så skriver huvudpersonen om att han skriver den här boken, men det är ju Stephen King som har skrivit den så jag tycker att det bara blir en onödig detalj. Jag är inte särskilt förtjust i resonemang av typen om det här hade varit en roman när det är en roman.

Boken är på nästan 800 sidor och jag lever mig verkligen in i historien och känslan av Dallas med omnejd i början av 60-talet. Jag tycker att den här historien är spännande, med stark närvarokänsla, tankeväckande och obehaglig. Men också en fin kärlekshistoria.

REKOMMENDERAR

Av: Marisha Pessl

Jag ville inte att den här boken skulle ta slut! Det är en 640 sidor fartfylld och spännande bok, som handlar om journalisten Scott McGrath som fördjupar sig i skräckfilmsregissören Stanislas Cordovas 24-åriga dotter Ashleys självmord. Ashley har rymt från ett mentalsjukhus och tar sitt liv efter tio dagar på rymmen. McGrath försöker kartlägga vad hon har haft för sig under de tio dagarna i hopp om att hitta en förklaring till självmordet.

Redan i början av boken hittar McGrath ledtrådar att följa och personer att intervjua och historien går snabbt framåt. En ledtråd leder vidare till nästa och en bild av Ashley börjar ta form. I boken varvas texten med bilder, till exempel tidningsartiklar och webbsidor, och hela historien känns väldigt levande.

Det är inte bara Ashley som McGrath vill veta mer om, utan även Stanislas Cordova själv. Cordova som inte har synts offentligt sedan 70-talet, och som lever på ett stort inhängnat gods där han spelar in sina skräckfilmer. Men vad ska man tro på när man har att göra med en filmregissör? Vad är verkligt och vad är det inte?

REKOMMENDERAR

Av: Ian McEwan

En ganska tråkig bok som känns som att den handlar om alldeles för mycket och ingenting alls på samma gång. Det hoppar från händelse till händelse utan att följa någon röd tråd eller göra några ordentliga djupdykningar.

Michael Beard är en nobelpristagare i fysik och på väg ut ur sitt femte äktenskap. Trots att han är konstant otrogen så är hans femte hustru den första att själv också skaffa sig en älskare utanför äktenskapet, någon som Beard har väldigt svårt att förhålla sig till. Han åker till Arktis, han kommer tillbaka, hans frus älskare dör, han skiljer sig, han försöker bålsa liv i sin karriär, han träffar nya kvinnor, han föreläser på konferenser, han bygger en anläggning för att tillvarata solenergi. Om man var intresserad av solenergi och strängteori så skulle den här boken kanske vara givande på något sätt, men för min del tycker jag att långa stycken om framtidens energiförsörjning är oerhört trista.

Det finns egentligen ingenting som tilltalar mig i den här boken. Varken språket, handlingen eller karaktärerna.

AVRÅDER

Av: Sara Lövestam

Efter fyra romaner har Lövestam nu gett sig på deckare. Sanning med modifikation är den första fristående delen om privatdetektiven Kouplan. Det är en ganska kort och snabbläst historia, berättad i precis lagom tempo och med stegrande spänningsgrad.

Kouplan måste hålla sig undan från polisen och är därför inte helt bekväm med att befinna sig i Globen Centrum för att leta efter en försvunnen dotter. Men han behöver pengar, har tagit på sig uppdraget, och har beslutat sig för att hitta henne.

Pernilla är mamma till försvunna Julia. Hon kan inte vända sig till polisen, därför måste hon hoppas på att Kouplan kan hjälpa henne, trots att han inte ser mycket ut för världen.

Letandet efter Julia gör att Kouplan och Pernilla kommer närmare och närmare varandra, båda har hemligehter, men för att kunna hitta Julia så behöver de våga lita på varandra.

Det här är en deckare helt i min smak och historien utvecklas precis åt det håll som jag hoppas på. Och när Kouplan inte längre letar efter Julia, då är det honom jag vill veta mer om. Tur att det kommer en bok till.

REKOMMENDERAR

Av: Koren Zailckas

Mother, mother är en psykologisk thriller om en familj, skildrad ur två av barnens perspektiv genom vartannat kapitel var, som är under starkt inflytande av sin mamma.

I bokens början sitter dottern Violet på en psykiatrisk vårdavdelning för att hon anses vara en fara för sig själv och sin familj. Hon påstås ha knivskurit sin lillebror, men hon kan inte komma ihåg om det faktiskt är sant. I tillbakablickar återkommer både Violet och lillebror Will till kvällen då han blev knivskuren och man får reda på mer och mer om hur det hela utspelade sig.

I familjen finns även storasyster Rose. Hon rymde hemifrån ett år tidigare, men har nu börjat skriva brev till Violet. Istället för att återvända hem när hon blir utskriven vill Violet komma och bo med Rose. Men hon är osäker på om hon kan lita på Rose. Hon försöker ta reda på varför Rose bara försvann för ett år sedan, och varför ingen har hört något från henne sedan dess.

Det starkaste karaktären i boken är mamman som manipulerar, ljuger och styr familjen med järnhand. Det är nästan obehagligt att läsa om hur hon påverkar sina barn. Hon tar på sig en offerroll när det passar, eller skuldbelägger om det fungerar bättre. Hon vill att familjen ska verka sammanhållen och kärleksfull utåt, därför hotar och skrämmer hon barnen för att de inte ska våga säga något annat. Mest utsatt är tioåringen Will som gör allt han kan för att vara sin mamma till lags och vinna hennes kärlek, trots att den är ouppnåelig.