Jag har precis kommit hem från en träningstävling i agility och jag var helt oförberedd på hur frusen jag skulle bli. Jag vet ju att det har börjat bli kallt, men jag tänkte inte att det skulle vara SÅ kallt. Jag har lite glömt bort hur det känns att bli så här genomfrusen. Och nu kommer det bara att bli kallare och kallare för varje gång. Vi hade inte tagit med någon tröja till Wilma heller så W fick ha henne i jackan.

Jag börjar bli lite bekymrad för min kurs som ska vara 18.30-19.30 och börjar nu på onsdag och är i 6 veckor framåt. Jag måste nog leta upp vinterjackan.

Nu ska jag värma upp mig med en chai-latte och ett avsnitt av The Office.

Mitt gamla kontor på förra jobbet var alltid varmt och skönt. På vintern, hur kallt det än var, så räckte det att komma dit i en varm vinterjacka och sedan ha normalt lager med kläder på sig under. Det var ingen risk att jag började frysa på jobbet.

På det här nya kontoret märkte jag redan första dagen att det var kallt. Jag tycker om att ha kortärmat, men det blev för kallt trots att det bara var augusti. Nu när det har blivit september tänkte jag ge mig och börja med långärmade tröjor. Men när jag skulle gå hem idag upptäckte jag hood-tröjan som jag hade haft med mig och kom på att jag inte hade behövt den på hela dagen. När jag kände på elementet märkte jag att det var på. Nu när det har blivit kallt ute har det alltså blivit behaglig temperatur inne. Det är jag väldigt glad för. Jag gillar inte att ha så vansinnig AC att man ska behöva frysa på sommaren.