Av: Jo Nesbø

Kackerlackorna är den andra boken i serien om Harry Hole, och utspelar sig i Thailand där en norsk ambassadör hittas mördad. Hole skickas till Bangkok för att diskret lösa fallet, som visar sig ha fler inblandade än vad det till en början verkar som. Hole undersöker flera spår vilka leder honom både till pedofiler och politiker, och fler kommer att behöva sätta livet till innan fallet är uppklarat.

Jag brukar vara väldigt förtjust i Harry Hole böckerna, och det är jag väl egentligen den här gången också, men av någon anledning tycker jag nu att det känns lite väl överdrivet. Jag vet inte om det beror på att jag läst väldigt många böcker ur serien nu (jag har inte läst dem i kronologisk ordning) och kanske fått för mycket, eller om just den här boken är mer överdriven än övriga (vilket jag inte tror). Det blir lite väl många "onödiga" dödsfall. Och när Harry efter ett överfall på sitt hotellrum finner sig själv fastlåst med handklovar i botten av en pool så tycker jag att det gått för långt. Om man blir påkommen under ett inbrott borde det räcka att slå ner personen, och om man vill ha ihjäl någon så finns det enklare sätt.

Trots det överdrivna så gillar jag boken, historien och händelseutvecklingen.

Av: Carlos Ruiz Zafón

Det är är den tredje boken i serien om bokhandeln Sempere & Söner, och nu är man tillbaka på 50-talet. I den här boken får man Fermín Romero de Torres historia. Till skillnad mot de två första böckerna, som är på upp mot knappt 500 och 600 sidor, så är den här bara på 300.

Personerna från första boken är tillbaka och jag gillar stämningen och språket. I den Himlens fånge träffar Fermín personen som senare skriver Ängelns lek, vilket gör att jag nästan känner för att läsa den igen. På något sätt tycker jag att böckerna kom i fel ordning. Det känns som att man borde läsa första, sedan trean och sist tvåan.

En rolig detalj är att jag, av mer eller mindre en tillfällighet, har läst samtliga tre böcker i Spanien. De två första på Teneriffa, och nu sista i Barcelona där de utspelar sig. Det bidrog en del till läsupplevelsen att ha platser och gator som beskrivs i boken precis i närheten.

Av: Mats Strandberg

Det här var verkligen en bok helt i min smak. En kombination av det bästa av två världar, kryssningsfartyg och vampyrer. Och för att bidra ytterligare till stämningen valde jag att läsa den när jag själv befann mig på kryssning. (Dock med skillnaden att jag kryssade runt i en vecka på Medelhavet i julivärmen, medan Färjan utspelar sig på Östersjön på vintern under en dygnskryssning till Åbo.)

Boken börjar ganska omärkvärdigt med att man får bekanta sig med flera av passagerarna som ska med på resan, och jag kan verkligen se terminalen, folket och båten framför mig när jag läser. Jag gillar att en person beskrivs på ett visst sätt när det är den personen man följer, men kanske på ett helt annat sätt när personen tittas på genom någon av de andra karaktärernas ögon. Det gör också att man kanske inte först förstår att en person som gör något är någon som man vet vem det är förrän det avslöjas någon detalj som gör att man kan placera personen. Det bidrar till känslan av många och olika typer av personer när man som läsare känner till flera av dem, men de känner inte till varandra.

Egentligen skulle nog den här boken bara kunna vara en beskrivning av ett vanligt kryssningsdygn och jag skulle ändå tycka om den, men när det börjar dyka upp vampyrer så hamnar det här historien på en helt annan nivå. (Vampyrlitteratur är nog min favoritgenre, även om det finns mycket skit där också, och att det förekom vampyrer i Färjan kom som en total, och oerhört positiv, överraskning. Jag visste inte mycket om boken när jag köpte den, det var titeln, omslaget och att jag själv skulle på kryssning som gjorde att jag köpte den. Och att jag tyckte om Cirkeln-serien.)

Tänk er 1200 människor instängda på en relativt liten yta, utan kontakt med omvärlden, och där ett vampyrbett kan utveckla en ny vampyr inom en timme. Det sparas inte in på blodiga beskrivningar. Och det bidrar ytterligare till att det här är en bok helt i min smak. Vräk på bara. Ju mer blod desto bättre.

REKOMMENDERAR