Av: Norman E Amundson & Gray Poehnell

Det här är en bok om att vägleda arbetslösa människor som har tappat hoppet. Den handlar om att möta människor på deras nivå, utifrån deras förutsättningar, och att väcka hoppet och motivationen hos dem genom att de själva med hjälp av övningar får upptäcka sina styrkor, färdigheter och intressen.

Amundson och Poehnell använder mest gruppvägledning, men skriver att övningarna även fungerar i individuella samtal.

Många av övningarna påminner om varandra och de använder en hel del cirklar. Om man själv vill använda de här metoderna så behöver man verkligen själv tro på dem och kunna cirklarna utantill, annars tror jag inte att det blir bra.

Boken innehåller intressanta metoder och tankesätt. Särskilt poängterar de att om man vägleder någon så kan man inte leverera lösningar utan allt engagemang måste komma inifrån personen själv, vilket är självklart men kan vara svårt. Därför är det bra med exemplen i boken.

Boken är något mastig och ganska tungläst, så den gör sig nog bättre som uppslagsbok än att läsas från pärm till pärm.

Av: Bill Bryson

Bryson skriver i inledningen att han ville skriva en bok som inte bara förklarar hur saker är, utan också hur man har kommit fram till det, och han vill göra naturvetenskap roligt. Jag tycker verkligen att han har lyckats. Jag har inte varit särskilt intresserad av naturvetenskap, men jag älskar att läsa den här boken. Eftersom den är ganska omfattande så trodde jag att jag skulle lessna efter tag, men jag tar mig an varje nytt kapitel med samma nyfikenhet.

Boken börjar med universums skapelse och slutar med människorna. Jag har fått helt nya perspektiv. Saker kan vara ofattbart stora, ofattbart små och ofattbart gamla. Jag försöker att hålla en viss distans under läsningen för mycket av det han skriver om är helt svindlande.

Det jag framför allt har med mig av boken är att vetenskap inte nödvändigtvis är en absolut sanning. Det är människor som gissar, som gör experiment utifrån egna förväntningar eller som tystas ner för att deras resultat inte passar in i den allmänna föreställningen. Jag har också med mig att människan bara är en tillfällighet och kan, precis som dinosaurierna, stryka med vid nästa stora kometnedslag för att lämna plats åt någon ny art som breder ut sig. Det var en tanke som jag fann förvånansvärt tröstande. Jag kände på något sätt att alla prestationskrav försvann.

REKOMMENDERAR