Alla inlägg under september 2013

Av Dilemma - 29 september 2013 17:45

Den här partyhelgen inleddes i fredags kväll med synthklubb. Kanske var det för att det var första tillfället efter sommaren, kanske var det för att det var löningshelg, i vilket fall som helst så var det ovanligt mycket folk där och hur trevligt som helst. Vid 2-tiden på natten brukar dansgolvet mattas av, men i fredags var det fortfarade fullt drag då och stämningen på topp, så vi fick knappt plats.


   


På lördagen festade vi vidare med syrrans 30-års fest. Den började redan kl 15 med tårta och bubbel. Sedan fortsatte den till långt in på natten med middag, drinkar, tävlingar, musik och en massa skratt.


   

Av Dilemma - 25 september 2013 19:45

Av: Johan Theorin


Förskolan Gläntan ligger i anslutning till sjukhuset Sankta Patricia där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Jan Hauger söker jobb som förskolepedagog på Gläntan för att komma närmare sin ungdomskärlek som sitter inspärrad på sjukhuset. Barnen på Gläntan har föräldrar på Sankta Patricia och på dagarna följer Jan barnen genom källarkorridorer och upp till sjukhusets besöksrum. Men han funderar på om det finns något sätt för honom att ta sig längre in i sjukhuset.


Boken är spännande och lättläst och varvar nutid med tillbakablickar från när Jan själv satt på ett vårdhem för ungdomar, och från förskolan Lodjuret där Jan såg till att en pojke försvann. Berättartempot är ganska lågt, och jag tycker att det passar bra med stämningen i boken.


Jag gillar boken fram till slutet. Slutet är för hastigt, märkligt och känns inte alls som i samma stil som övriga boken. Dessutom skiftar berättarfokus precis på slutet från huvudpersonen Jan till en av bifigurerna.


 

Av Dilemma - 19 september 2013 19:16

Det är nästan svårt att föreställa sig att de här bilderna inte är från i mitten av sommaren, utan togs förförra helgen, alltså knappt två veckor sedan. Att jag badade ute den 7 september känns helt sjukt, men också som ett tecken på att mina önskemål när det gäller svensk sommar börjar tas på allvar.


       

Av Dilemma - 17 september 2013 20:23

Av: Sara Lövestam


Den här historien grep tag i mig på ett alldeles oväntat sätt. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men inte var det att bli så fast, att tycka om karaktärerna så mycket, att följa intrigerna med sådan spänning eller att längta så efter boken när jag tvingades lägga den i från mig. Det finns inte en onödig eller tråkig sida av de knappt sexhundra stycken i boken, och jag är infångad redan efter första meningen.


Boken känns genomtänkt och välplanerad, handlingen går framåt i precis rätt takt, man får veta tillräckligt mycket vid rätt tillfällen. När jag läser känner jag mig trygg i vetskapen att författaren har historien under kontroll. Trådar som skulle kunna riskera att bli lösa fångas upp och när boken är slut har jag allt klart för mig.


Det börjar med glasögonen, skorna, linjalen och broschen. Från olika håll kommer de alla till Hanna vid ett och samma tillfälle. Hanna har ett meningslöst jobb och en irriterande pojkvän och hon börjar intressera sig för sakernas ursprung och innebörd.


I vartannat kapitel får vi lära känna Signe som lever i Tierp i början av 1900-talet, och där börjar samma/liknande saker att dyka upp. Men det är egentligen inte frågan om sakernas ursprung som är huvudpoängen med historien. Det är bilden av Signe och hennes värld som växer fram mer och mer, skillnaderna mellan stad och landsbygd, mellan mäns och kvinnors situation, synen homosexualitet och framför allt kampen för kvinnlig rösträtt.


REKOMMENDERAR


 

Av Dilemma - 15 september 2013 22:27

Vi var i Älkarleby och tävlade i agility idag och nu har slutligen tre års tävlande, övande och kurser givit resultat. Idag tog Wilma för första gången en pinne. (En "pinne" är vad man får om man klarar banan felfritt och är bland de 15 procent bästa ekipagen. Efter tre pinnar hoppar man upp en klass.) Wilma tog sin pinne i hoppklassen, vilket är som agility fast utan kontaktsfältshinder.


I agilityklassen kom hon på 4'e plats. På den banan fick hon 15 fel, men ingen i hennes kategori (small) klarade banan felfritt så det delades inte ut några pinnar där. Wilma fick sina fel i slalom (hon tog fel slalomingång), på gungbrädan (hoppade av innan den slog i marken, eller om hon missade kontaktfältet för hon hoppade av åt sidan) och på sista hindret (som hon rev).


Det fanns två hoppbanor på dagens tävling. På den första var hon felfri, men lite för långsam. Hon kom på 5'e plats, men fick ingen pinne där för det var inte tillräckligt många tävlande för att hon skulle vara bland de 15 bästa procenten.


På dagens sista bana hände det äntligen. Trots att hon sprang rakt ut ur tunneln och såg nästan ut att vara på väg av banan fast jag ropade på henne och det blev en stor extra sväng innan hon vände tillbaka till mig så räckte tiden till. Hon var nästan sex sekunder långsammare än vinnaren, men det var inga andra felfria hundar så det räckte.


     

Av Dilemma - 11 september 2013 22:04

Nu är det en och en halv vecka sedan marsvinen åkte hem och jag har väl egentligen inte haft tid att sakna dem. Men när jag tänker på dem så saknar jag dem lite. De var ju väldigt gulliga, särskilt ungarna. Så små som de var när jag hade dem är de inte längre, jag tyckte till och med att de blev större under de två veckor som de bodde hos mig, och kanske är de till och med sålda nu.


Wilma som stod och tittade vid buren varje ledig minut under de två veckorna vi hade dem verkade sakna dem lite i början. Hon som är så sjukt morgontrött och på helgerna ligger kvar i sängen fler timmar efter att jag har orkat mig upp gick under marsvinstiden upp frivilligt så fort hon vaknade och ställde sig vid buren. Natten efter att vi hade lämnat tillbaka marsvinen sov vi borta och när vi kom hem igen dagen efter ville Wilma in snabbt och sprang fram till platsen där buren hade stått. Det syntes tydligt att hon stannade upp och såg fundersam ut när det var tomt där. Hon gick längre in i rummet med tveksamma steg, lyssnade åt alla håll och tittade på olika platser. Sedan tittade hon på mig med en väldigt frågande min.


     

Av Dilemma - 4 september 2013 21:35

Det var sensommar, men solen sken. De satt på uteserveringen med solglasögonen på och njöt av vad som kanske skulle vara den sista riktigt varma dagen det året. De hade träffats på ett café för att äta lunch och under en timme låtsas att de fortfarande hade semester, innan de båda var tvungna att gå tillbaka till jobbet åt varsitt håll. Isteet i glaset blänkte kopparrött i solskenet och i baguettens nybakade surdegsbröd trängdes salladen med tomaten och osten med skinkan, så välfyllt att det svämmade över. Och lockade till sig en geting.


Den började med att bara surra runt dem och fick dem att först stelna till och sedan vifta med armarna, luta sig så långt bort ifrån den det gick på stolen och vrida och vända sig om för att se vart den tog vägen. Från att till en början ha roat dem för att den var så ihärdig så blev den mer och mer irriterande. Den där getingen började ligga risigt till. Försiktigt viftande mot den för att få den att flyga iväg visade sig inte hjälpa ett dugg och snart smides planer på att istället försöka fånga in den. Kanske till och med döda den! Allt för att få fortsätta med lunchen i lugn och ro. Medan diskussion fördes om infångningsmetoder tar den ovetandes och obekymrade getingen sikte på skinkan i baguetten. Det spelade ingen roll om baguetten fördes fram eller tillbaka, upp eller ner, snabbt eller långsamt, getingen följde målmedvetet hela tiden efter. Och varje gång smörgåsen hölls stilla landade getingen på skinkan och blev sittande. De hade för avsikt att äta klart sina baguetter utan geting som tillbehör till pålägget och kom fram till att det effektivaste sättet att få bli lämnad i fred kanske var att dela med sig. En bit av skinkan togs loss och visades lockande framför getingen för att få den att flyga efter skinkbiten istället för hela mackan. Det krävdes inte mycket trugande för att få getingen att inse fördelarna med erbjudandet och de kunde lägga skinkbiten ifrån sig på brickan på bordet och ostört äta resten av lunchen.


Getingen landade på bordet utanför metallbrickan och tittade, genom ett av hålen i kantdekorationen, på skinkan som ligger innanför och kröp sedan genom hålet och upp på skinkan. Där vandrade den omkring och det syntes tydligt att det var något den försökte göra, och gästerna konstaterade att den aldrig skulle kunna flyga i väg med skinkbiten som var flera gången större än getingen själv. Men getingen hade definitivt något i görningen. Hade den tagit en egen lunchpaus för att äta skinkan på plats? Den kröp runt och tuggade. Ovanpå, runt, under. Den kommer aldrig att orka hela förstod bordsgästerna, men hann knappt fundera klart över getingens beteende förrän den tittade upp med en liten, rund bit skinka i munnen, urgnagd ur den större biten där den lämnat ett litet, runt hål, och flyger iväg. Lunchgästerna vid bordet var fascinerade och roade. De föreställde sig att getingen kommer att hyllas i kupan, få en utmärkelse av drottningen. Men oroades också lite inför möjligheten att denna geting snart skulle återvända med en hel svärm.


Getingen återvände, ensam. Den här gången utan oplanerat cirkulerande, med siktet direkt inställt på skinkan på brickan. Den landar på bordet utanför brickkanten och kryper igenom samma hål som förra gången och upp på skinkan. Återigen början den vandra, tugga, vara ovanpå och vara under, och har snart tuggat ut en ny liten bit att flyga iväg med.


Snart är den tillbaka igen. Landar utanför brickan, kryper genom samma dekorationshål i kanten, kliver upp på skinkan och börjar tugga. De baguettätande lunchbesökarna började snegla på klockan och fundera på hur lång lunchrast de egentligen kunde ta. Det var rent underhållande att sitta och titta på getingens arbete. En geting som de tidigare ansett vara en fiende som de nästan ville slå ihjäl, men som de sedan hoppades skulle komma tillbaka varje gång den lämnade med sitt lilla byte. Men klockan tickade och besökarna reste sig upp för att gå, medvetna om att när de lämnade bordet skulle brickan och resterna plockas bort och den skinkhungriga getingen skulle inte ha något mer att hämta.


 

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards