Av: Waris Dirie

En helt otrolig historia om fotomodellen Waris Diries osannolika livsöde. Hon föds och växer upp som nomad i Somalias öken, utan skor, hus, klockor, ålder, läkare, kranvatten eller annat som jag själv inte skulle kunna tänka mig att leva utan. När hon är ungefär 13 år bestämmer hennes pappa att hon ska giftas bort med en okänd 60-årig man, vilket gör att Waris rymmer hemifrån. Hon vandrar barfota genom öknen utan riktning och lyckas ta sig till en stad och bo hos olika släktingar. 

En farbror behöver en hemtjänst i London och Waris övertalar honom om att hon ska få jobbet. När familjen sedan flyttar tillbaka till Somalia efter 5 år så stannar Waris kvar mot deras vilja, utan att ha någonstans att bo och utan att kunna språket. Men hon klarar sig, blir upptäckt av en fotograf och börjar till sist att arbeta som fotomodell.

Jag imponeras flera gånger av Waris mod, kaxighet och förmåga att klara sig, och förundras över den stora omställning det måste vara att gå från att leva som nomad till storstadsliv. 

Boken innehåller också ett kapitel med en mycket vidrig och detaljerad beskrivning av kvinnlig könsstympning. 

En blomma i Afrikas öken har en uppföljare som heter Ökenblomman återvänder, som handlar om att Waris återvänder till Somalia för att söka upp sin familj. Jag måste försöka få tag på den boken för jag vill läsa mer om Waris Diries fascinerande liv. 

Av: Agatha Christie

Den här tyckte jag nog var en av de bättre Agatha Christie böckerna som jag har läst, men jag vet egentligen inte varför. De är ju oftast väldigt lika. En skillnad i den här boken (jämfört med de senaste som jag har läst) är att man behöver läsa ungefär halvvägs innan dödsfallet inträffar. Och jag gillar delen fram till dess, så det hade inte nödvändigtvis behövt bli en deckargåta för att jag skulle uppskatta den här boken. 

När dödsfallet skett så är den som vanligt intervjuer och vittnesmål med personer på en avgränsad plats som gör att Hercule Poirot kan ringa in mördaren.