Jag klarade det!!

Efter 30 dagar avslutade jag idag min challenge med 250 squat (benböj) och 150 crunch (sit up). Jag visste hela tiden att jag inte skulle ge upp förrän jag stupade, men jag var inte helt säker på att jag verkligen skulle klara mig ända till slutet.

Jag började 1 december med 50 squat och 20 crunch. Då trodde jag att jag kanske skulle behöva dela upp squat'en i block för att orka alla, men det var inte alls några problem. Jag klara lätt 50 stycken och det kändes som att jag kanske till och med skulle klara 100 stycken redan första dagen.

Crunch'en var värre, där kände jag att jag inte skulle klarat 21 ens och hade givit upp redan vid 15 om jag inte var så bestämd. När jag kom upp över 40 stycken så har jag varvat raka med sneda, och på något vis så har jag lyckats ta mig hela vägen till 150.

När det gällde squat'en kände jag aldrig riktigt att det var något problem. (Jag ska nog tacka ridning, löpning och spinning för starka benmuskler.) Där var den största utmaningen att det är så förbannat tråkigt att räkna upp över 100 i ett långsamt tempo.

Man ska nog inte bara se den här månaden som en prövning i att klara av att göra 250 benböj. Det hade jag kanske klarat redan efter halva månaden. Utmaningen var också att göra alla de där benböjen varje dag i 30 dagar (var fjärde dag var återhämtningsdag). Det hade varit lätt att ge upp och det hade varit lätt att göra 250 tidigare och sedan inte fortsätta. Sammanlagt den här månaden har jag gjort 3295 squat och 2035 cruch.

Jag är oerhört nöjd med mig själv. Nu ska jag aldrig mer göra benböj.

Jag har ägnat hela kvällen åt att slå in julklappar, och när det var klart lade jag alla julklapparna under granen.

Jag trodde att vi var överens om att de skulle få ligga där orörda i väntan på julafton då vi packar ner dem och tar dem med hem till mina föräldrar. Wilma verkade relativt ointresserad, så det verkade lugnt. Men några minuter efter att alla julklapparna var på plats så upptäckte jag det här:

Wilma hade alltså inte alls tålamod att vänta till julafton. Hon har smugit in under granen och plockat åt sig sin julklapp. (Nu är hon glittrig på ryggen efter julgranskulorna som hängde längst ner.) Det tog nog bara sekunder för henne att öppna den, sedan smet hon in under soffbordet och mumsade i sig tuggbenet som var där i.

Nu är det väldigt frestande att inte låta henne få något paket på själva julafton. Men jag har fler tuggben så jag kommer väl att falla för de där hundögonen och slå in en ny julklapp åt henne... Ni andra som har paket under vår gran, ni kan ju hålla tummarna för att inte Wilma ska öppna dem också. Men det bådar gott, hon har inte rört några fler under kvällen. Det var bra att hon bara tog sitt eget.

Av: Philippe Djian

Det har tagit mig orimligt lång tid att läsa ut den här boken, och det beror framför allt på att jag vid varje tillfälle då jag vanligtvis brukar läsa böcker de senaste veckorna istället har spelat Candy Crush. Tyvärr säger det nog mer om boken än om spelet.

Betty Blue handlar om två personers stormiga förhållande, Betty med sina orimliga idéer och hennes pojkvän som försöker hålla henne lugn. Jag tycker inte om någon av karaktärerna i boken. Jag tycker att de är överdrivna och jobbiga. Jag tycker inte om Bettys utbrott. Jag tycker inte om hur hennes pojkvän tar i henne. Jag tycker inte om att det i sexscenerna beskrivs vad han gör med henne, men inte vad hon gör med honom. Och jag tycker inte om språket i boken, som är någon form av slang.

AVRÅDER

Jag brukar alltid bli så jäkla trött på hösten, och har provat lite olika metoder för att försöka slippa det. Typ vitaminer, sova mer, aktivera mig, energidryck. Men jag tycker inte att någonting riktigt har fungerat. Nu har jag även provat det här med ljusrum.

Jag har länge misstänkt att det är mörkret som gör att jag känner mig tröttare på hösten, och på våren, när ljuset kommer, så brukar jag bli piggare igen. Jag har också hört att ljusrum och vissa lampor ska kunna motverka trötthet, så jag har länge velat testa. Och nu har jag sådan tur att gymmet bredvid mitt jobb har börjat med ett ljusrum, så jag har skaffat gymkort där.

Jag har suttit i ljusrummet tre gånger nu och jag tycker att det är ganska nice att sitta där inne. Första gången tyckte jag att det gjorde lite ont i ögonen, men det tycker jag inte nu längre. När jag sitter där känner jag mig inte direkt piggare, men inte heller trött. Jag kan sitta där inne i en knapp timme i en bekväm stol och läsa bok direkt efter jobbet utan att somna. Det brukar inte funka hemma i soffan. Jag hoppas att det här ljuset påverkar mig på ett positivt sätt även om jag inte känner av det än.