Alla inlägg under november 2013

Av Dilemma - 30 november 2013 16:02

Jag har kommit på ett perfekt sätt att spendera årets sista månad. Det brörjade med att en arbetskamrat pratade om att hon ville känna sig mer motiverad till att träna. Jag började prata om 30 day squat challange, men det hade hon inte hört talas om. Jag letade upp en bild, och snart hade hon letat upp fler liknande utmaningar. Ju mer intresserad hon blev desto mer intresserad blev jag, och nu har vi bestämt oss för att köra squat och crunch i december, med start i morgon 1/12.


Om man inte stirrar sig blind på slutmålet (250! squat), utan fokuserar på att klara 50 stycken första dagen, så tror jag att det kan fungera. Jag vet inte ens om jag klarar 50, vi får se i morgon. Men jag tycker att jag har ganska starka ben efter en hel del ridning och löpning. Om det behövs kommer jag att dela in det i block om 20/20/10 med en minuts vila mellan varje block. Det känns också bra att det bara är tre dagar i rad och sedan vila, det låter som något som man borde klara av.


December känns verkligen som en perfekt månad att ta sig an den här utmaningen. Om man börjar 1/12 så är det vilodag på julafton och man blir klar dagen innan nyårsafton. Och man får börja det nya året vältränad.


När jag lade ut en bild på Instagram bestämde sig några kompisar för att haka på också, vilket är jätteroligt. Jag känner mig verkligen motiverad.


   

Av Dilemma - 26 november 2013 19:00

(Kafka på stranden)
Av: Haruki Murakami


Det finns något som tilltalar mig i böcker med parallella världar, övernaturlighet och oklara gränser mellan dröm och verklighet. Samtidigt så kan jag bli ganska frustrerad av bildgåtor, ouppklarade mysterier och att läsaren får hitta sin egen sanning.


I Kafka på strandens vågskålar väger den som ger mig en fängslande läsupplevelse tyngre än den som innehåller alla obesvarade frågor. Det här är en bok som jag känner ett stort behov av att diskutera och reflektera över i efterhand. Det finns så många och stora frågor, och möjligheter till tolkningar, att det skulle vara givande att få några andras syn på historien. Men trots att jag inte får svar på alla frågor så är boken spännande och intressant, och det är den känslan som stannar kvar hos mig efteråt. Boken är lättläst och underhållande, och den känns aldrig rörig eller svår att hänga med i.


Jag tror att det bästa är att läsa den här boken helt förutsättningslöst, vilket jag gjorde. Jag hade inte ens läst baksidestexten och visste inte alls vad den handlade om. Därför skriver jag ingenting här om själva handlingen, det finns tillräckligt många sidor på Internet där man kan ta reda på vad boken handlar om.


REKOMMENDERAR


 

Av Dilemma - 24 november 2013 13:59

Den här gången gick det bättre på Klubbhoppningen. Trots att jag inte var felfri förra gången så kändes det som att jag hade bättre kontakt med hästen då. Jag hade samma häst den här gången, men nu kändes han mycket mer stessad och hoppade inte med samma flyt som sist. Det gick alltså bättre i dag, men kändes sämre. Det blev inte en lika snygg och följsam runda som för två veckor sedan.


 

Av Dilemma - 20 november 2013 18:00

Jag slutar inte imponeras av Steve Jobs. Det är något med hans person och sätt att vara som är väldigt fascinerande. Att vara så där beslutsam, innovativ, målinriktad, känslokall, stenhård förhandlare, gränslös, visionär.


Jag var och såg filmen Jobs på bio i går. Jag blev lika uppslukad av filmen som av boken och Ashton Kutcher gör en jättebra rolltolkning. Filmen var lite drygt två timmar lång, men när den slutade kände jag bara ”NEJ!”, jag önskade att den hade pågått i två timmar till. Nästan precis samma känsla som när jag råkade läsa ut boken.


(Det var inte många personer i salongen, men det verkade nästan som att SF inte ville att man skulle se filmen. Hur många besökare kan en film egentligen få om den bara visas en gång om dagen, kl 20.45 på vardagar och kl 21.15 på helgen…)

Av Dilemma - 19 november 2013 17:30

Jag testade motionssimning i går.


Om jag bortser från att min bikinis överdel och underdel inte matchade, att sminket inte satt där det skulle efteråt, att jag kände att jag nog borde ha rakat ben/armhålor/bikinilinje innan jag gav mig i väg, att det kändes lite drygt att snabbduscha och klä på mig efter simningen och sedan duscha ordentligt med schampo och balsam och sånt när jag kom hem, att jag inte hade någon bra plats att förvara nyckeln till mitt hänglås, att jag lite för snabbt ledsnade på att bara simma fram och tillbaka och att jag fick ganska ont i nacken, så var det faktiskt helt okej.


Men det faktum att vattnet var alldeles för kallt för mig och att jag efter 30 minuter simmande fortfarande inte hade kommit upp i behaglig kroppstemperatur gjorde att jag kände att det nog inte var något för mig ändå.

Av Dilemma - 13 november 2013 18:15

Av: Caitlin Moran


Från att inte ens ha hört talas om Caitlin Moran har jag gått till att tycka att hon verkar helt fantastisk. Rolig, ärlig, pricksäker, skarpsynt, mänsklig.


Hon skriver personligt och humoristiskt om sin utveckling från flicka till kvinna, och även om hon är några år äldre än mig, kommer från en helt annan bakgrund och bor i ett annat land, så stöter jag på en hel del igenkänningar.


Konsten att vara kvinna är precis en sådan bok som jag inte skulle komma på tanken att läsa om det inte vore för bokklubben som jag är med i. Vadå ”Konsten att vara kvinna”? Är det en konst? Krävs det något speciellt? Boken kändes nästan lite hotfull, provocerande och töntig. Tänk om någon skulle få för sig att jag är feminist om jag läser den.


Jag är väldigt glad att jag är med i bokklubben, för ibland visar sig de där böckerna som jag aldrig skulle plocka upp på egen hand vara riktigt bra. Och om någon får för sig att jag är feminist, spelar det någon roll då? Vad innebär det egentligen att vara feminist? Är det något dåligt? Jag tycker att det har en lite negativ klang. Men om jag får luta mig mot Moran och propagera för rätten att utan att bli kommenterad ha ett par bekväma skor, även på fest, då är det kanske inte så illa ändå.


Moran skriver i boken om ett enkelt test för att se om man är feminist.
Stick ner handen i byxorna.
1. Har du slida?
2. Vill du bestämma över den själv?
Om svaret är ”ja” på båda dessa frågor så är du feminist.


Jag tycker att boken är smart, genomtänkt, lättsam och har en hel del poänger. På det stora hela handlar den ungefär om att man ska kunna ha könshår, mens, fula underkläder, bristningar och inte vara supersmal utan att behöva skämmas.


REKOMMENDERAR


 

Av Dilemma - 10 november 2013 16:55

Kl 10.30 är ungefär den tid då jag vanligtvis börjar sträcka på mig i sängen på söndagsmorgnar. Men i morse hade jag redan hunnit i väg till stallet, deltagit i klubbhoppningen, vägrat bort min rosett på första hindret och hunnit hem igen.


Trots att jag kom hem rosettlös, på grund av att jag inte klarade banan felfritt, så var det riktigt roligt och kändes bra att vara med. Det här var en längre bana än vad vi hoppar på lektion och man fick hoppa hela i galopp om man ville det. Och om man bortser från första hindret, som jag red an på igen, så gick det egentligen väldigt bra för mig.


Jag får en ny chans om två veckor då det är Klubbhoppning igen.

Av Dilemma - 8 november 2013 16:30

Det är något märkligt med Helosan. Jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde efter min senaste tatuering.  Hela första veckan sov jag knappt någonting. Pulsen var hög, men andningen normal, och jag kände mig liksom stressad. Efter att ha försökt sova på natten så var jag ändå så klarvaken att jag kunde gå upp och läsa några timmar innan jag gjorde ett nytt försök, och ändå var jag inte alls trött på dagarna på jobbet. Inte ens när jag åkte tåg i tre timmar för att hälsa på syrran somnade jag fast jag låg i sätet och blundade hela resan, och vanligtvis kan jag inte hålla mig vaken den sträckan hur mycket jag än försöker. Jag kunde knappt äta heller och gick ner två kilo. Och jag fick röra mig i slow motion. Bara av att gå i normalt tempo till jobbet gjorde att pulsen blev hög som efter ett träningspass. Jag tänkte att det berodde på att sittningen tog 6,5 timme, att jag inte åt på hela tiden och att hela armen svullnade upp och verkade ta sig igenom en våldsam läkningsprocess. Jag tänkte aldrig att det kanske berodde på Helosanet, som jag rikligt smörjde på fler gånger om dagen. Men det tänkte min tatuerare.


Jag har haft Helosan på mina övriga tatueringar utan att reagera på det, men nu när jag var i studion sist och bättrade på min senaste så tyckte hon att jag skulle prova utan Helosan. Den här gången tog sittningen tre timmar, så påfrestningen på kroppen var ju inte alls lika stor som gången innan. Jag mådde bra efteråt. Kände mig till och med lite mer på topp än jag gjorde innan. Jag pratade med min hudterapeut och fick en hudkräm av henne som jag kunde använda istället för Helosan, men efter en vecka tog den slut. Jag tänkte att när tatueringen hade läkt i en vecka redan så borde det funka med Helosan så jag smörjde på ett tunnt lager på kvällen. Den natten kunde jag inte sova. Det känns ungefär som när jag har druckit en Redbull. Jag smörjde på ett lager på morgonen också för att slippa känna mig trött på jobbet. Sen slutade jag med Helosanet igen och har sovit bra sedan dess. Jag tycker att det här är väldigt underligt och vill fortfarande gärna tro att det är tillfälligheter.


 

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards