Alla inlägg under januari 2016

Av Dilemma - 30 januari 2016 11:43

Av: Arto Paasilinna


Harens år handlar om journalistan Vatanen som sitter med i en bil som kör på en liten harunge. Haren flyr in i skogen bredvid vägen och Vatanen följer efter för att ta reda på om den blev skadad. När han hittar haren väljer han att, istället för att gå tillbaka till bilen, fortsätta djupare in i skogen. Vatanen och haren fortsätter kors och tvärs genom Finland och är med om en hel del händelser under tiden.


Jag tyckte inte riktigt om den här boken. Haren har för liten roll för att väga upp att den i övrigt känns ganska "gubbig". Det finns inte heller någon tydlig historia under berättelsens gång. Man får följa med Vatanen på resan och man vet inte vad som ska hända härnäst, och ungefär halvvägs i boken har jag ledsnat. Och då är boken dessutom bara på knappt 200 sidor.


 

ANNONS
Av Dilemma - 26 januari 2016 19:43

Av: Judith Lennox


Den här boken är skriven på precis det sättet som jag inte gillar när jag läser böcker. Det går för fort fram. Det är en upradning av händelser. Beskrivningar av vad som sker. Men det finns inget djup, och jag tycker inte att jag kommer in i karaktärerna. Det finns en händelse i slutet av boken som är lite spännande. Ett försvinnande. Jag hade önskat att författare tagit fasta på den händelsen, fördjupat sig mer, och byggt hela historien kring. Hoppat lite i kronologin för att inte ge alla fakta på en gång, och gjort hela boken mer fängslande.


Nu är det egentligen bara en släkthistoria. Det handlar om Bess, hennes olika män och många barn. Hon är uppvuxen i Indien, och när boken börjar har hennes man dött och hon har motvilligt lämnat sin son hos sin svärmor för att själv resa till England och leta upp sin pappa.


En sak som stör mig i boken (och jag tycker att det är så tråkigt när det är så) är översättningen med alla återkommande stavfel och slarvfel som jag hakar upp mig på.


 

ANNONS
Av Dilemma - 17 januari 2016 18:51

Av: John Ajvide Lindqvist


Jag har ingenting emot när handligar i böcker är mystiska, övernaturliga, overkliga och liknande, men det måste finnas någon form av förklaring. Jag tycker inte om att lämnas vind för våg med ett oppklarat mysterium. "Det är inte meningen att man ska veta" eller "tänk ut din egen förklaring" är ingenting för mig. Jag brukar tänka att det är alldeles för lätt för en författade att hitta på något riktigt märkligt, om hen sedan inte behöver hitta på någon anledning och knyta ihop säcken på slutet. Och om författaren själv inte kan komma på en bra förklaring, då blir ansvaret på läsaren alldeles för stort. Det jag tycker gör en riktigt märklig historia bra är när det finns en förklaring på slutet. Den behöver inte vara tydligt uttalad, det kan räcka med ledtrådar i texten, men den ska finnas där, och man ska kunna komma på den.


Jag saknar förklaring i Himmelstrand. Historien blir märkligare och märkligare och sen tar den slut. Jag har varit väldigt förtjust i Ajvide Lindqvits tidigare böcker, men den här fastnar jag inte för riktigt. Den är spännande, men jag känner ganska tidigt i boken att historien inte riktigt bär i väg åt något håll. Möjligen finns en ledtråd i förordet som slutar med "Många företeelser som vi kallar oförklarliga kan förklaras på detta sätt. Här följer ett exempel."


Fyra campare vaknar upp och upptäcker att de är de enda som finns kvar på ett fält av gräs. Själva campingen är borta, och hur de än åker med bilarna så är det bara gräsfält i alla riktningar trots att gps'en visar vägar. Varelser börjar dyka upp, och de uppfattas olika av de olika camparna. På radion spelas bara låtar skrivna av Peter Himmelstrand. (Varför, undrar jag, även om boken är tillängnad Himmelstrand.)  Allt är bara konstigt. Det jag gillar mest är att historien börjar med "Jag tänder." och slutar med "Jag släcker." Resten skulle jag vilja få förklarat för mig.



 

Av Dilemma - 10 januari 2016 17:21

Av: Rona Jaffe


Det bästa av allt gavs första gången ut 1958. Pocketboken som jag har läst var en nyutgåva från 2012, och i den finns även ett förord av Jaffe. Där berättar hon om en filmproducent som är på jakt efter en bok om kontorflickor i New York. "En modern Kitty Foyle". Jaffe letar upp den gamla boken, tycker att den är urfånig, och att den manlige författaren inte vet någonting om kvinnor. Själv vet hon allt om kvinnor, och jobbar dessutom på kontor. Hon bestämmer sig för att skriva den där boken om kontorflickor. Titeln kommer från en platsannons som började "Ni förtjänar det bästa av allt". 


Bokan handlar om fem unga kvinnor och deras drömmar och förväntningar. Förutsättningarna för kvinnorna på 50-talet är helt andra än idag, men ändå känns boken ganska modern. Ibland tänker jag nästan att den skulle vara skriven i nutid, men utspela sig på 50-talet.


Jag gillar 50-tals miljön och att den utspelar sig på ett förlag. Och att det inte bara är lyckliga kärlekshistorier, utan ganska realistiska relationsbekymmer.


REKOMMENDERAR


 

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Dilemma - based on a true story med Blogkeen
Följ Dilemma - based on a true story med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se