Alla inlägg under oktober 2013

Av Dilemma - 28 oktober 2013 21:15

Av: Kate Morton


En perfekt myspys höstbok som innhåller familjehemligheter, ett gammalt slott, ett mysterium, en tragedi, en försvunnen person och en historia som vävs ihop från både nutid och dåtid. Jag har läst en bok av Morton tidigare, Den glömda trädgården, och de påminner mycket om varandra, vilket jag gillar för jag gillade den förra.


I I det förflutna får Edie Burchills mamma ett brev som varit försvunnet i femtio år. Hon blir märkbart berörd, men vill inte berätta för Edie vad det handlar om, vilket får Edie att på egen hand försöka ta reda på så mycket som möjligt från sin mammas förflutna. Hennes sökande leder henne till slottet Milderhurst Castle där tre gamla ogifta systrar bor. Tvillingarna Percy och Saffy och deras lillasyster, den märkliga Juniper. Systrarna är döttrar till Raymond Blythe som är författaren till Edies favoritbok. Vad var det som inspirerade Raymond till att skriva boken? Och varför kom inte Junipers fästman Tony till middagen?


Histsorien berättas i ett långsamt tempo och varvar Edies nutida historia med tillbakablickar i det förflutna i okronoligisk ordning. Jag är väldigt förtjust i den typen av berättarform, där man får pusselbitar från lite olika håll, innan man har hela historien klar för sig. Det är flera olyckliga kärleksrelationer i boken och tragiska situationer där om bara en liten sak hade hänt annorlunda så hade det aldrig behövt bli så där jobbigt. Jag tror att det är det som är styrkan i båda böckerna som jag har läst av Morton; den där känslan efter åt "åh, om inte..." Men då hade det samtidigt inte varit någon historia att berätta.


REKOMMENDERAR


 

Av Dilemma - 27 oktober 2013 16:38

Årets Bodyfest var grym. 7 EBM band gästade Nalen och stämningen var på topp. Jag tror aldrig att jag har varit med om så mycket hyllningar till arrangörerna från banden på en festival någon gång. Alla banden var kul att se, men absolut bäst var Spark! och Das Ich.


Das Ich


                        Spark!                                                  Pankow

   


                      Pouppée Fabrikk                                          The Neon Judgement

   

Av Dilemma - 23 oktober 2013 21:27

Jag och W återupptäckte en flera år gammal burk med pantpengar här hemma. Den har stått orörd bra länge nu och eftersom vissa sedlar utan hologramremsa blir ogiltiga vid årsskiftet så tänkte jag titta igenom burken och samtidigt avsluta den. Istället för att låta pengarna ingå i den allmänna hushållskassan så bestämde vi oss för att gå ut och äta för dem. 


Ibland tycker jag om att dricka te till min efterrätt och det här blir sällan riktigt smidigt. Det har hänt att jag har fått in teet efter efterrätten, men då tycker jag att teet redan har spelat ut sin roll. Oftast beställer jag en efterrätt som på något sätt innehåller glass och att sitta och vänta medan den smälter är inget lockande alternativ.


Det har också hänt att jag får in teet ganska långt innan själva efterrätten så att det hinner bli alldeles för svalt, eller uppdrucket, när efterrätten väl kommer. Eller så får jag in teet i samband med efterrätten, men eftersom det ska stå och dra ett tag och kanske svalna lite innan jag dricker så tycker jag att det också är för sent.


När det var dags att beställa efterrätten funderade vi mycket på vilket som är det lämpligaste sättet att göra beställningen på. Ska man säga att man vill ha te och efterrätt, men att man vill ha in teet först? Eller står de och väntar med efterrätten tills man har druckit klart då? Och risken att teet kommer in alldeles för tidigt är ju stor då. Att säga i beställningen att man inte vill ha in teet efter efterrätten låter ju som en direkt förolämpning. Finns det något smidigt sätt att framföra att man vill ha in eftrerrätten så fort den är klar, och teet fem minuter innan...?


 


Av Dilemma - 21 oktober 2013 19:38

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att träna på morgonen. Det funkar inte riktigt för mig. För det första så är min kropp knappt användbar innan jag har ätit något. Har med blodsockret att göra skulle jag tro. Det här med att gå en promenad innan frukost är inte att tänka på när man nästan inte kan ta sig in till köket utan att det svindlar för ögonen. Efter frukost är jag mer funktionsduglig, men inte redo för någon högre form av fysisk ansträngning.


För det andra så tycker jag inte om att träna när jag nyss har ätit. Det känns inte bra. Den här ekvationen går inte ihop. Och tro mig, jag har provat. Det är inte mycket jag har fått ut av de träningspassen.


Optimala träningsförhållanden är direkt efter jobbet. Då har jag inte ätit sedan luch, jobbat några timmar och kommit igång ordentligt, och inte hunnit blir för hungrig eller trött hemma. Raka vägen från jobbet till Friskis, och sedan äta middag, det är det absolut bästa.


Därför var det med viss oro som jag gav mig på ett spinningpass kl 07.50 för några veckor sedan. Det är ett gym som ligger bredvid mitt jobb, där jag kan träna gratis, som har börjat med det där spinningpasset och en arbetskamrat berättade att hon hade varit där. Det lät så jäkla roligt. Ju mer hon berättade, desto mer sugen blev jag på att gå jag också. Jag gillar spinning och det var länge sedan jag var på ett pass så jag bestämde mig för att prova. Och till min stora glädje gick det alldeles utmärkt. Jag vet inte vad det berodde på. Kanske trettiominuterspromenaden för att ta mig dit. Kanske att själva passet inte var fullt lika intensivt och något kortare än de jag annars går på. I vilket fall som helst så kändes det riktigt bra och jag var där igen i fredags, och det kändes lika bra då med.


(Däremot så känner jag mig som en idiot när jag går upp sinnessjukt tidigt och ger mig ut i dåligt väder för att hinna med ett spinningpass innan jobbet...)

 

Av Dilemma - 17 oktober 2013 20:43

I dag har jag suttit hela dagen och lyssnat på olika föredrag. Det brukar alltid kunna vara ganska varierande kvalitet när man sitter och lyssnar på flera olika föredrag efter varandra, men jag tycker faktiskt att alla höll måttet. Det var inget föredrag som var ointressant fast de behandlade så vitt skillda ämnen. Det kan också bero på att alla föredragshållarna var så engagerade och kunniga inom sitt ämnet att jag inte kunde låta bli att smittas av deras entusiasm.


Stina Wollter var moderator och hade ett föredrag om synen på kost. Övriga föredrag handlade om hemligheten bakom friska företag och organisationer, nunneörter i Indiens mörkaste hörn, antibiotikareststens och hjärnans belöningssystem. Som ni märker så var det mycket som var intressant, men det mest intressanta tyckte jag var föredraget i praktisk filosofi. Fångarnas dilemma.


 

      

Av Dilemma - 15 oktober 2013 18:30

Av: Albert Camus


Albert Camus är en fransk författare (från Franska Algeriet) som fick nobelpriset i litteratur 1957. För att vara skriven av en nobelpristagare så är Främlingen inte alls särskilt tokig. Det är en ganska lättläst liten bok (150 sidor) som inte är obegriplig eller överdriven.


Jag tror att om man läser den här boken lite mer analytiskt så kan man nog få ut mycket mer ur den, än om man, som jag, läser igenom den i rask takt en kväll innan man ska sova.


På det stora hela får jag för mig att den handlar om förhållandet till döden. Måste man sörja sin mors död? Måste man gråta på sin mors begravning? Betyder det att man inte älskade henne om man inte gör det? Måste man sörja sin egen annalkande död? Måste man ångra sig om man dödar en annan människa? Borde man få ett hårdare straff om man inte grät på sin mors begravning, inte ångrar sig, inte försöker förklara sig, och bara accepterar situtationen?


 

Av Dilemma - 12 oktober 2013 14:15

Av: Ian McEwan


Del 1 av den här boken utspelar sig under en dag sommaren 1935 då trettonåriga Briony Tallis bror ska komma hem och Briony har skrivit en pjäs som henne kusiner ska medverka i. Men under dagen blir Briony vittne till systern Cecilia och tjänarens son Robbies sexuella relation, något som hon helt misstolkar, och i slutet av dagen lyckas hon få honom omhändertagen av poliser för ett brott som han inte har begått. I del 1 får man följa historien ur Brionys, Cecilias, deras mammas och Robbies perspektiv. Hela den här delen känns väldigt utdragen och långtråkig.


Del 2 är en enda lång krigsbeskrivning, och man följer bara Robbie när han är ute i krig. För min del känns den här delen helt ointressant.


Först i del 3 börjar boken bli intressant. Det blir på något sätt själva upplösningen, och man får se hur en trettonårig flickas falska vittnesmål kan förstöra livet för så många människor.


Epilogen är det som lyfter hela boken. Jag tycker fortfarande att boken var långtråkig, seg och ointressant, men med epilogen tycker jag ändå att den hade en poäng.


AVRÅDER


 

Av Dilemma - 10 oktober 2013 19:30

Jag trodde att jag skulle klara mig den här gången. Och det har jag väl egentligen nästan gjort. Redan i slutet av augusti hörde jag de första klagomålen om rinnande näsor och ömmande halsar. Men jag har känt mig frisk. Kom igång med träningen ordentlig efter sommaren och har inte ägnat risken att drabbas av förkylning någon direkt tanke. Hade jag gjort det hade jag kanske virat halsduken ett extra varv när det var som kallast på morgonen, slutat sova med öppet sovrumsfönster, använt mer handsprit eller ätit mer vitaminer och vitlök. Eller inte. Antagligen inte, men ändå.


Nu vaknade jag i måndags med halsont. Jag tänkte att det skulle gå över under dagen, men när det inte gjorde det så vågade jag inte gå och träna på kvällen. Något av det värsta jag vet är när jag vill träna och har tid att träna, men inte borde träna för att jag känner mig krasslig. För att bli på lite bättre humör ställde jag in siktet på ett pass på tisdagskvällen istället, men det blev bara samma visa igen på tisdagen.


Nu är det torsdag och jag känner mig fortfarande inte helt okej. Om det inte var för träningen så kan man nog anse mig vara frisk. Inget problem att jobba eller så. Men jag känner att orken inte riktigt finns där. Det finns ett spinningpass kl 07.50 på fredagsmorgnar. Hur gärna jag än vill så har jag bestämt mig för att inte gå i morgon. Jag har behövt avstå förut på grund av möten, men nu när jag har tid så känns det extra tråkigt att missa. Men att gå på spinning när man inte orkar är inte heller något roligt.


Hösten är verkligen en ulv i fårakläder.


 

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards