Av: Anisur Rahman

Det här är en novellsamling av Anisur Rahman, som är född i Bangladesh, men som numera bor i Uppsala, där han också varit fristadsförfattare. 

Baksidetexten:

Med ett för Anisur Rahman karaktiristiskt driv skildras både storslagna och alldagliga öden. Tankar om flykt och om nödvändiga livslögner speglas såväl i vardagstristess som i existentiella funderingar, men även genom Gud och Putin. Det är berättelser om rotlöshet och längtan, här och ute i världen. 

Av: Dan Brown

Det här är Dan Browns första bok. Den kom ut 1998 och innehåller inte karaktären Robert Langdon.

Gåtornas palats kallas en hemlig organisation i USA som löser krypterade meddelande med superdatorn TRANSLTR. Men en dag får de in en kod som TRANSLTR inte kan knäcka, trots att det skulle vara omöjligt. Kryptologen Susan Fletcher försöker förstå hur en sådan algoritm skulle fungera. Samtidigt som hennes fästman, David Becker, är i Spanien och med fara för sitt liv försöker få tag på det lösenord som kan låsa upp programmet som håller på att göra TRANSLTR överhettad. 

Det är en fartfylld historia som utspelar sig under ca ett dygn och det går snabbt att läsa ut boken. 

Historien är ganska tekniskt avancerad och jag tycker att det blir alldeles för mycket dator-, kod- och programmeringssnack. Samtidigt så är boken 20 år gammal så vissa bitar känns förlegade och tar udden av illusionen av teknologisk framkant. Till exempel så finns det ett stycke som beskriver hur Susan låser datorn innan hon lämnar den, för att slippa stänga av den. Något som är möjligt på alla datorer idag.

Av: Jonas Gardell

Jag har läst den här boken förut för länge sedan och då tyckte jag inte om den. Jag förväntade mig att den skulle vara rolig, och det är den verkligen inte. Den är mer tragisk. En klump-i-magen-bok om skolan och mobbing. Jag fick syn på den i bokhyllan och eftersom den snart kommer som film så bestämde jag mig för att läsa den en gång till. Den här gången visste jag vad jag hade att vänta mig och när jag kom in i den så gillade jag den. 

En komikers uppväxt handlar om 12-åriga Juha Lindström och hans klasskamrater i 6'e klass. Replikerna och händelserna känns väldigt trovärdiga och jag är glad att jag inte längre går i skolan. Korta kapitel varvas med brev i nutid då Juha vuxit upp och jobbar som komiker. Breven känns mer filosofiska, reflekterande. 

Boken har två uppföljare, men jag tror inte att jag kommer att läsa någon av dem. Däremot så ser jag fram emot att se filmen. 

Av: Lisa Jewell

En spännande och sorglig historia som berättas ur några olika perspektiv vilket knyter ihop händelserna på ett bra sätt. 

Boken handlar om Laurel vars ena dotter, Ellie, försvunnit 10 år tidigare och nu hittas död. För första gången på 10 år känner Laurel att hon är beredd att gå vidare med livet och hon börjar dejta Floyd som hon träffar på ett café. Laurel och Floyd har aldrig träffats förut, men de har gemensamma nämnare. Till exempel så visar det sig att mamman till Floyds yngsta dotter var Ellies matematiklärare precis innan hon försvann. Och även hon, matematikläraren, är försvunnen.

Jag gillar hur den här boken är skriven och att det hela tiden går framåt. Händelserna är de man förväntar sig, så man kan säga att boken är ganska förutsägbar, men jag tycker om att den berättas så, utan oväntade vändningar. Som läsare förstår man snabbare än Laurel vad som har hänt eftersom man får flera perspektiv.

Av: Penny Vincenzi

Hjälp, vilken hopplös bok. Jag blir inte klok på om det är sjävla historien eller om det är översättningen som är problemet. Kanke är boken ganska styltig och krystad med stela dialoger även på originalspråk (engelska), men eftersom Vincenzi ändå är en bästsäljande författare så tror jag inte riktigt det. Översättningen är oavsett till bokens nackdel. Det är sådana märkliga direktöversättningar av uttryck att jag många gånger inte ens förstår vad som menas. Det används ord som inte alls känns naturliga på svenska och utöver att boken blir stel så blir dialogerna helt onaturliga. Att boken är slarvigt översatt märks redan på första sidan där författaren Penny istället får heta "Perry". 

Historien tar avstamp i den verkliga händelsen med asbestosskandalen hos Lloyd's of London i slutet av 80-talet. I boken får vi följa flera välbärgade personer som blir så hårt skuldsatta att de behöver sälja sina hem och blir av med allt de äger. Det här är en historia om dessa påhittade personer och deras liv. 

En ren skandal skulle kunna vara spännande om den hade handlat mer om skandalen kring Lloyd's, eller åtminstone lättläst lagommysig romantik i sin nuvarande form. Men tyvärr förstörs det helt av det märkliga språket som bara gör mig irriterad och fundersam. 

Även kvinnorollerna i boken retar upp mig. Visst är det positivt att vissa av kvinnorna står på sig och kräver att få arbeta även fast de har familj, men jag är så trött på hela kvinnosynen och att de måste kämpa för sin sak att jag nästan inte orkar läsa om det.