Av: Elin Clason

Ingen riktig mamma handlar om en ensamstående mamma (i boken heter hon Ebba) och hennes 19-åriga dotter Anna. 

SPOILER ALERT

Anna har åkt till Italien och hamnat i ett kompisgäng med droger och Ebba åker dit för att försöka få hem henne utan att lyckas. Men sedan kommer Anna hem frivilligt och med uppenbara psykiska besvär. Ebba provar olika sjukhus och behandlingshem, men hittar inget som riktigt fungerar, och Annas toppar och dalar varvas med självmordsförsök. 

Vart annat kapitel i boken handar om Anna i nutid under ett år, och vart annat kapitel handlar om Ebbas liv innan och under Annas uppväxt. Ebba har verkligen haft otur med männen hon träffar. Annas pappa vill inte vara delaktig, han bor i USA och vill inte ha kontakt. Ebba blir senare gravid med en annan man som inte heller vill ha barn, och som försöker få henne att göra abort. Men själv vill han inte vara involverad eftersom han i grunden är emot abort. Ytterligare en annan man klagar på att Anna inte respekterar Ebba och bara utnyttjar henne, medan han själv beter sig likadant. 

Boken handlar också mycket om Ebbas missnöje och frustration på vården. 

Boken har ett väldigt otillfredsställande slut. Anna väntar på en plats på ett annat behandlingshem och bor tillfälligt i fosterfamilj. Jag undrar hur det gick för Anna. Fortsatte hon att åka in och ut mellan olika hem och sjukhus? Blev hon frisk? Lyckades hon till sist med ett självmordsförsök? 

Jag tror att boken är verklighetsbaserad även om författarnamnet och namnet på bokens jag inte stämmer överens. Men när boken gavs ut första gången så var författaren anonym, så det kan vara därför. Jag försöker googla mig fram till vad som hände med Anna, men hittar inget. Men trots det otillfredsställande slutet så gillar jag att läsa boken. Det är en bra blandning av nutid och tillbakablickar och den är bra skriven. 

Av: Frances Parkinson Keyes

Det här är en gammal bok som jag bara "kom över". Jag kände inte till varken författaren eller boken och omslaget gav inga ledtrådar om genre. 

På bokryggen står det inte Frances, utan bara F, och jag tänkte mig att den var skriven av en manlig författare. Men det är någonting i boken och i beskrivningen av kvinnorna som gör att jag ändå ganska snabbt får en känsla av att det nog är en kvinnlig författare, vilket visar sig stämma när jag googlar Parkinson Keyes. 

Middag på Antoines är skriven 1948 och det är något med språket, men också handlingen, som påminner mig om Agatha Christie. En liten bit in i historien dör en av huvudpersonerna av något som först ser ut som självmord, men som ändras till mord som ett begränsat antal personer skulle ha kunnat genomföra.