Alla inlägg under juli 2014

Av Dilemma - 31 juli 2014 13:45

Av: Jo Nesbø


Det här är den första boken om den norske polisen Harry Hole. Jag har tidigare läst flera böcker om Harry Hole, men jag började med Djävulsstjärnan och har läst de efterföljande. Nu tänkte jag att det var dags att börja från början och ta reda på hur Harry Hole först introduceras.


Fladdermusmannen påminner mycket om de övriga böckerna jag har läst och det gillar jag, men jag tycker nog ändå att de senare böckerna är bättre. Om man riktigt vill fastna för Jo Nesbø så ska man kanske börja med Djävulsstjärnan som jag gjorde. Men det finns fortfarande tre böcker som jag inte har läst mellan Fladdermusmannen och Djävulsstjärnan, och för kronologins skull så är det nog allra bäst att börja från början. Böckerna är fristående, men det hänvisas ofta till tidigare fall.


I Fladdermusmannen åker Harry Hole till Australien för att hjälpa till i utredningen av mordet på en norsk tjej. Historien tar i vanlig Nesbø-anda många vändningar innan man hittar mördaren. Men det är något i boken som gör att jag tycker att den inte är helt klockrent översatt och jag stör mig några gånger på vissa ordval. Jag tycker också att det är lite för mycket korta sidohistorier i den här boken. Till exempel om varför en emu inte kan flyga, eller varför en liten svart orm är giftig. Egentligen inte helt ointressant, men jag vill fokusera på Harry Hole och hans utredning.


 

Av Dilemma - 30 juli 2014 13:00

Som en födelsedagspresent till min pappa tog jag och W med honom på en vandring i Bohuslän. När man väljer födelsedagspresenter ska man med fördel välja någon som den som fyller år tycker om, snarare än något man själv skulle uppskatta, så jag och W valde att snöra på oss vandringskängorna (doc Martens i mitt fall och vanliga gympaskor i Ws) och ta med pappa ut i skogen. Pappa har många gånger pratat om vandring och allra helst skulle han nog åka till Österrike, men budget och tid fick förlägga den födelsedagsvandring som han fick av oss till en endagstur i Sverige.


Jag och W hade övat mycket inför den här vandringen. Jag har ju löptränat en hel del tidigare, och sprungit ganska långt, men att gå är så väldigt mycket ojobbigare. Enda nackdelen är väl egentligen att det tar vansinnigt mycket längre tid. Och efter att ha gått mil efter mil på asfalt inne i stan så åkte vi ut till en skogsvandringsled och upptäckte att det tar bra mycket längre tid att gå i skogen, men att det också var roligare.


"Vandringen" börjare med att man kom till anläggningen dagen innan och installerade sig i små stugor. Precis när jag steg in i stugen tänkte jag att det skulle inte gå att tillverka något mindre, men efter två nätter där inne tyckte jag att den var alldeles lagom stor och hade plats för att som behövdes. Första kvällen fick vi kartor och gick en 5 km runda för att bekanta oss med terrängen.


Själva vandringsdagen klev vi upp tidigt. Jag ville helst sova till kl 8, men pappa tyckte att vi skulle komma i väg tidigare så efter en del förhandlande enades vi om att gå upp kl 07.30 Vandringsslingan hade en del ställen där man kunde välja att vika av eller fortsätta. Som längst kunde vi gå 3 mil, och det var vad jag siktade på. Det kändes väldigt bra att gå och helst ville jag komma tillbaka helt slut, utan att ha någon energi kvar. Så blev det inte, för det visade sig ta mycket längre tid att ta sig fram än vad vi hade räknat med. Det var väldigt varmt så vi fick stanna och dricka ofta. Stigen var inte plan på marken, utan gick nästan hela tiden uppåt eller nedåt, ibland så brant att vi fick klättra, så en kilometer på kartan blev nog egentligen längre i verkligheten. Dessutom hade vi en del sevärdheter utmarkerade på kartan, som vi stannade och tittade på.


Vid det sista vägvalet, då vi skulle bestämma oss för om vi skulle satsa på 30 km eller vika av och nöja oss med 24 km, så fick till sist tiden avgöra. Vi alla kände nog just då att vi hade orkat, men vi hade redan varit ute i 4 timmar och bara kommit 1 mil, så vi vek av. Det visade sig vara rätt beslut. Pappa fick lite ont i ett knä på slutet och hade inte velat vara ute i 2-3 timmar ytterligare. 9,5 timmar var vi ute allt som allt och det kändes ganska lagom. Det var ganska mycket broms i luften och vi blev bitna flera gånger. Wilma kämpade på bra och orkade mer än vad jag trodde att hon skulle göra. Men hon blev piskad av blåbärsris i ansiktet och ville till sist bli buren vid alla sådana partier. Och hon hade problem med myror som bet sig fast i tassarna så att det gjorde ont. Jag kände mig bra i kroppen när vi kom fram, hade inte träningsvärk dagen efter (Wilma var den som hade mest energi dagen efter och sprang som en galning över anläggningen som om hon inte hade fått röra på sig på flera veckor), och tror att jag hade klarat de där extra 6 kilometrarna också om vi hade bestämt oss för det. Men då hade vi inte hunnit med bastun.


När vi kom fram vick vi nämligen bada vedeldad bastu. Jag har aldrig varit intresserad av bastu och trodde inte att jag skulle basta nu heller. Men det var ett bra tillfälle för mig, W och pappa att bara sitta ner och slappna av tillsammans. Precis utanför bastun fanns en badplats, så vi gick från att bada till att basta fler gånger fram och tillbaka och av någon anledning så var det riktigt härligt. Efteråt grillade vi och gick och lade oss. 


Den här vandringen blev en mycket trevligare upplevelse än vad jag hade vågat hoppas på. Och trots att jag gick långa bitar med ryggsäck så blev det aldrigt riktigt jobbigt. Jag kan nog tänka mig att hänga med till Österrike om det skulle bli tillfälle för det.


         

Av Dilemma - 26 juli 2014 00:26

Av: Sheila O'Flanagan


Lättläst chick lit är perfekt på stranden varma sommardagar.


Bättre tillsammans handlar om journalisten Sheridan Gray som efter att ha blivit av med sitt jobb, sin pojkvän och sin lägenhet flyttar ut till en liten byhåla i brist på andra alternativ. Hon jobbar på lokaltidningen, bor på byns lill pensionat och blir snabbt kompis med de flesta av invånarna. Och såklart hittar hon den stora kärleken. Och allt rullar väl egentligen på ganska smidigt, så där som man vill att det ska göra ibland. Sheridans största bekymmer är några missförstånd, men inget som inte går att reda ut.


Pensionatsägarinnan Nina Fallon har en del hemligheter och ett gammalt dödsfall i byn skulle eventuellt kunna vara ett mord. Sheridan har bestämt sig för att undersöka saken och hoppas på att hitta ett scoop, och plötsligt måste hon välja mellan karriären och kärleken.


 

Av Dilemma - 18 juli 2014 23:23

Av: Mia Törnblom


Jag brukar vara intresserad av böcker av det här slaget och har läst flera olika, men aldrig tidigare någon av Mia Törnblom. Jag vet faktiskt inte varför det inte har blivit av. I den här boken har Mia samlat och bearbetat det bästa ur två tidigare böcker, så jag kände att det var dags för mig att bekanta mig med henne.


Det första jag inser när jag börjar läsa är att det är skillnad mellan självförtroende och självkänsla, och jag är glad över att jag nu lärt mig den skillnaden. Jag känner definitivt för att öva upp min självkänsla mer och bocken innehåller flera övningar. Tyvärr känner jag också, nu när jag läst ut boken, att risken är stor att jag bara lägger den ifrån mig och går vidare. Tänker att de där övningarna verkade bra och en stark självkänsla skulle ju sitta fint, men att det aldrig blir något mer av det. Jag behöver spara den här boken och kanske återkomma till den och läsa valda bitar igen.


Boken är indelad i flera kapitel om olika områden och innehåller både Mias egna erfarenheter och förklaringar, andra personers erfarenheter och mailfrågor som Mia svarar på. En intressant bok med ett bra upplägg. Flera gånger känner jag igen mig och flera gånger får jag aha-upplevelser.


REKOMMENDERAR


 

Av Dilemma - 14 juli 2014 20:42

Av: Emily McKay


På ”The Farm” hålls ungdomar instängda som bloddonatorer åt "The Ticks" som finns utanför. Två av ungdomarna är Lily och hennes autistiska tvillingsyster Mel, och de bestämmer sig för att fly. Innan de lyckas dyker oväntat en gammal klasskamrat upp på "The Farm" och Lily måste bestämma sig för om hon vågar lite på honom eller inte. Han vill hjälpa dem rymma, men är det bara för Lilys skull eller finns det någon annan anledning till att han så gärna vill få henne oskadd från "The Farm"?


Jag gillar ju vampyrböcker och även om det inte är särskilt många vampyrer med i den här så har den känslan och spänningen och är helt klart läsvärd. Bra att veta dock är att det finns en uppföljare.


 

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Juli 2014 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards