Av: Jo Nesbø

Det här är den första boken om den norske polisen Harry Hole. Jag har tidigare läst flera böcker om Harry Hole, men jag började med Djävulsstjärnan och har läst de efterföljande. Nu tänkte jag att det var dags att börja från början och ta reda på hur Harry Hole först introduceras.

Fladdermusmannen påminner mycket om de övriga böckerna jag har läst och det gillar jag, men jag tycker nog ändå att de senare böckerna är bättre. Om man riktigt vill fastna för Jo Nesbø så ska man kanske börja med Djävulsstjärnan som jag gjorde. Men det finns fortfarande tre böcker som jag inte har läst mellan Fladdermusmannen och Djävulsstjärnan, och för kronologins skull så är det nog allra bäst att börja från början. Böckerna är fristående, men det hänvisas ofta till tidigare fall.

I Fladdermusmannen åker Harry Hole till Australien för att hjälpa till i utredningen av mordet på en norsk tjej. Historien tar i vanlig Nesbø-anda många vändningar innan man hittar mördaren. Men det är något i boken som gör att jag tycker att den inte är helt klockrent översatt och jag stör mig några gånger på vissa ordval. Jag tycker också att det är lite för mycket korta sidohistorier i den här boken. Till exempel om varför en emu inte kan flyga, eller varför en liten svart orm är giftig. Egentligen inte helt ointressant, men jag vill fokusera på Harry Hole och hans utredning.