Nu ikväll har jag varit på förlaget Wahlström & Widstrand på en bokcirkel och diskuterat boken Repetitionen. Det var väldigt trevligt.

När jag kom dit blev jag bjuden på Bubbel och visad runt i lokalerna.

Först var det lite mingel i entrén. Vi var många som var där, ca 20-25 stycken. Vissa hade till och med rest från Skåne för att vara med.

Efter mingel och rundvisning satte vi oss vid ett uppdukat fikabord. Det fanns té och scones och muffins och massor med tillbehör. Det blev en väldigt givande diskussion om boken och många intressanta tolkningar. Sen kom Claes de Faire och berättade om sin debutbok som kom ut i januari och det var också väldigt intressant.

När jag gick hem fick jag en goodiebag som visade sig innehålla en massa spännande saker. Bland annat ett bokmanus, alltså en bok som inte ens är tryckt än.

Det har än en gång lönat sig att ha en blogg. De här böckerna kom med posten idag.   

Av: Katie MacAlister

En fartfylld bok om ghostbustern Allie som träffar Christian som är en "dark one". Som vanligt uppstår en kärleksrelation mellan människokvinna och vampyrman. Men den här boken handlar mer om spöken än om vamyrer.

Allie har tagit sig ur förhållandet med sin misshandlande ex man och tänker inte bli tillsammans med en man igen, särskilt inte en som försöker bestämma över henne. Men så träffar hon Christian som får för sig att Allie är hans Beloved och som på alla sätt försöker övertala henne om att de hör ihop, medan Allie beslutsamt försöker övertala Christian om motsatsen. Runt sig har de dessutom fler och fler spöken som måste hållas reda på.

Vampyr chick lit.

Wilma har fått en ny leksak. Man lägger en godis i ett hål som har en platta över sig som kan snurra. I den övre plattan finns bara ett hål och det gäller att få det hålet över stället där godisen ligger.

Vid första försöket fattade Wilma ingenting. Hon använde sig av sin vanliga metod; krafsa. När det inte hjälpte tittade hon frågande på oss och bad om vägledning. Vi avslöjade inget utan lät henne fortsätta försöka på egen hand. Till sist insåg vi att det skulle kunna ta hur lång tid som helst, hon verkade inte förstå.

Vi tog en paus och visade henne hur plattan fungerade. Snurrade på den så att godisen kom fram. Sen lät vi henne göra ett nytt försök. Det var helt sjukt vad snabbt hon lyckades på andra försöket. Jag blev helt imponerad.

Hurra, Creperiet har öppnat igen. I förrgår fick jag ett mail om att de hade öppnat i ny, större lokal, och idag var jag där. Jag åt mig alldeles tokmätt på galette och crêpes.

FILMTIPS

Genre: Komedi

Från: 2000

Längd: 106 min

Kända skådisar: Michael Nyqvist, Gustaf Hammarsten, Ola Rapace, Shanti Roney, Olle Sarri

Handling: Det handlar om kärlek och skilsmässa och familjelycka och familjeolycka och barn och vuxna och vänskap och sex och fotboll.
Elisabeth tröttnar på sin man Rolf, så hon packar sina väskor, tar ungarna med sig och sticker till sin bror Göran. Året är 1975. Elisabeth är en ganska vanlig hemmafru i Hägersten medan Göran är lite annorlunda. Han bor i ett kollektiv, en storfamilj, och det är alltså dit Elisabeth kommer med sina barn - till ett vänsterkollektiv. (Källa: cdon.com)

Igår blev det en lång dag för Wilma. Först fick hon följa med W till jobbet. När jag jobbade på mitt gamla jobb fick hon ibland följa med mig och jobba, men nu får hon istället följa med och göra W sällskap på jobbet ibland.

Direkt efter jobbet åkte vi till veterinären. Wilma hade återbesök igen. Det har nu gått ett halvår sedan hon var där sist. "Här är hon mot alla odds" sa veterinären. "Jaha, vi vet inte oddsen" sa jag. "Överlevnadsstatistiken brukar bara vara några månader" svarade veterinären. Veterinären som vi träffade tyckte att det faktum att Wilma lever och mår så bra pekar mot att hon inte har den där sjukdomen som de gissade på först. MEN, som de alltid säger, hon kan ändå ha den.

Eftersom Wilma inte har några biverkningar av kortisonet så fick vi välja själva om vi skulle sluta eller inte. Veterinären sa att vanligtvis vill man försöka sluta med kortison, men om hunden inte har några biverkningar och man inte tycker att det är besvärligt med medicinen, så kan man fortsätta. Wilma äter redan minsta möjliga dos så det går inte att trappa ner mer nu. Om man slutar med kortisonet så finns risken att hon blir dålig igen OM hon har sjukdomen. Vilket hon kanske inte har och då är det ju lite onödigt att fortsätta. Om man slutar och det kommer tillbaka (problemen) så kan man börja med kortison igen då och då borde hon bli bra igen eftersom kortison fungerar så bra på henne, och den gången behöver man ju inte sluta.

Jag frågade om det fanns några nackdelar för en hund att äta kortison hela livet och det verkade framförallt vara huden som kunde bli dålig. Livslängden kan också förkortas. Istället för att bli 15 år sa hon att Wilma kanske bara blir 12. Överkomligt. Jag hoppas att vi får ha henne i några år till. I somras önskade jag att hon skulle få fylla 3 och efter det har jag önskat att hon ska få bli 4. Nu börjar det att inte kännas lika otroligt längre. Jag tänker ofta att jag är glad att hon lever och att vi har henne. Nu hoppas jag att hon får bli minst 10 år.

Jag och W har snackat om saken och det beslutet som vi har tagit nu är att vi fortsätter med kortisonet under tävlingssäsongen och slutar med det i höst. Det är planen. 670 kr fick vi betala för att en veterinär skulle säga till oss att vi själva väljer om vi ska sluta eller fortsätta med kortison. Men det är det såklart värt. Av alla tusen kronor som vi redan har lagt på Wilmas veterinärbesök så är det en spottloska i havet.

Efter veterinärbesöket åkte vi ut till rishuset för att träningstävla i agility. Det var både en agilitybana och en hoppbana, alla hundar fick köra varje bana två gånger och det finns tre storleksklasser mellan vilka hinden måste höjas/sänkas. I tre och en halv timme var vi i ridhuset och kom hem stelfrusna. Wilma var duktig och fick 0 hinderfel på båda banorna, men såklart tidsfel eftersom hon är för långsam.

Ibland är det mysigt att ligga och vila helt undet täcket. Särskilt när det är ljust ute, så att det blir riktigt mörkt. Men till sist brukar det bli ganska varmt under täcket, och jobbigt att andas. Då skulle det vara bra om man hade en snabel som man kunde sticka ut. Eller en lång nos.