Igår sprang jag Blodomloppet, 10 km, och det var riktigt roligt. Jag tänker inte skryta med hur långsamt jag sprang, men jag höll ett lagom tempo hela tiden och tyckte att det kändes skönt hela banan. Jag sprang ganska mycket för ungefär 3-4 år sedan, men jag pressade mig själv för hårt då. Jag släpade mig halvdöd över mållinjen på alla lopp och tyckte att det var mer jobbigt än roligt och bestämde mig till sist att det fick vara nog med löpning för min del.

Men jag har saknat det lite, och blev sugen på att börja igen. Och att anmäla sig till ett lopp är det bästa sättet att komma igång med träningen. Jag vill inte vara i sån form att jag inte klarar av att springa 1 mil om jag känner för det. Så jag började träna och tyckte att det var viktigare att springa långt än snabbt. Jag ville att det skulle kännas bra hela tiden. Jag bestämde mig för att strunta i tiderna. Jag vet att jag kan springa på ganska bra tider om jag bestämmer mig för det, men det är inte värt det. Det är för jobbigt, och det tar för mycket träningstid.

Jag kände mig jättenöjd med min insats igår. Det gick precis som jag hade tänkt mig. Men sen har jag fått reda på resultaten från kompisar och arbetskamrater, och nu undrar jag om det inte trots allt är värt en del bevär för att få en bra tid.

För ett tag sedan var jag med i en tävling hos det nystartade bokförlaget Fenix. Man skulle tipsa om författare till deras olika genres och dessutom komma på en femte genre och tillhörande författare. Jag gjorde mitt allra bästa och tyckte själv att jag hade riktigt bra förslag. Sedan glömde jag bort den där tävlingen lite, för det var några veckor sedan.

Men idag fick jag ett mail om att jag hade vunnit första pris! Hurra! 12 böcker som jag får välja själv från deras förlag. De har mailat mig en lista med några böcker som jag kan välja bland, som inte har kommit upp på deras hemsida än, men jag kan också välja fritt från hemsidan. Vilka böcker ska jag välja? Några tips?

Jag har bott två nätter i Örebro (konferens genom jobbet) på Plaza Hotel och åkte därefter direkt till Göteborg (kompis som disputerar) och bor på Clarion Hotel Odin. Skillnaden är enorm. Enkelt uttryckt kan man säga att Odin har allt det som Plaza saknade.

Plaza Hotel i Örebro. Jag undrar varför jag har tre sängar på rummet. Och framför allt undrar jag varför benen på sängen till höger på bild två ser ut som de gör.

Clarion Hotel Odin i Göteborg. Det här inte bara ett hotellrum, det är en hel liten lägenhet.

Av: Calle Brunell

Mitt ute i Atlanten, ensam på sin båt, förlorad, skriver William brev till sin hustru och kastar i havet. Men breven flyter upp på en helt annan strand och förändrar livet för flera människor. Vad ledde till detta? Vad blir effekterna? Flera olika historier och livsöden visar sig sammankopplade, och när boken är utläst finns inga lösa trådar, endast en enda röd.

Boken innehåller flera historier och jag gillar dem allihop. Men den jag gillar bäst, som verkligen fastnar hos mig, är den om Änglafabriken och modern som alstrade änglar.

Något med den här boken får mig att tänka på Jonathan Safran Foer. Det beror inte på handlingen eller historien, men kanske på känslan och tanken.

REKOMMENDERAR

Av: Lucy Dillon

Efter att ha läst Berättelsen om Edgar insåg jag att bara för att en bok handlar om hundar så betyder det inte att jag tycker om den. (Även fast det står på omslaget att hundägare kommer att älska den…) Men Ensamma hjärtan och hemlösa hundar tyckte jag om. Kanske inte främst på grund av hundarna, utan mer den lättsamma stilen, feelgood-känslan och för att jag har en viss svaghet för chick lit.

Historien kretsar kring tre kvinnor och deras livssituation och knyts ihop med hjälp av ett hundstall. Det handlar mycket om att ha/inte ha/vilja ha hund, men minst lika mycket om att ha/inte ha/vilja ha barn.

Petitesser i boken som jag hakar upp mig på är för det första att i titeln heter det ”hemlösa” hundar, men när hundarna omnämns i boken är det som ”herrlösa”. Och för det andra att Bordercollien Gem av och till under läsningen benämns som enbart ”collien”, vilket är en helt annan ras. (Och det är kanske kommentarer som översättaren, snarare än författaren, bör ta till sig.)

Yes, äntligen! Jag säger bara: Silverbyxor! :-)

Det gick lika illa på dagens rallylydnadstävling som det har gjort alla de senaste gångerna. Wilma är duktig utanför banan och låtsas att den här gången kommer det att gå riktigt bra. Idag hade vi med oss hennes mjukisråtta som hon fick leka med innan start så hon såg verkligen ut att vara uppvärmd och taggad. Jag hade en bra feeling och tänkte att det här skulle funka. Och det funkade ganska bra under de första tre momenten. De fick man göra springandes och jag tror att Wilma tycker att det är roligare. Sen kom det ett hopphinder, som hon glatt hoppade och stack iväg efter i en väldig fart. Men jag kunde ropa tillbaka henne, men sen gick det bara utför. Hon insåg att det inte var agility, utan lydnad och började med sitt nosande och sin ouppmärksamma inställning. Efter halva banan efter ett misslyckat front-moment lyfte jag upp henne och gick av.

Det här var den sista rallylydnadstävlingen som vi var anmälda till, och det kommer nog dröja innan vi anmäler oss till fler. Nu koncentrerar vi oss på agility ett tag istället.

Här sitter Wilma och funderar på hur hon ska göra för att skämma ut sig riktigt mycket på banan.

Jag märkte att jag blev väldigt intresserad av Marilyn Monroe när jag läste Joyce Carol Oates bok Blonde i julas. Jag bestämde mig för att se alla filmerna som omnämns i boken och det har jag gjort nu, och av bara farten såg jag några fler. Det är 50-tals filmer, men vissa var faktiskt helt okej.

Jag skulle nog kategorisera dem såhär:

Ganska bra, helt klart sevärda:

Don’t bother to knock

Gentlemen Prefer Blondes

How to Marry a Millionaire

Some like it hot

Bus stop

Okej film, kul att se för att Marilyn Monroe var med:

The Seven Year Itch (innehåller superkänd kjolscen)

The Misfits

Let’s make love

Långtråkigt, se något annat istället:

Niagara

The Prince and the Showgirl