Alla inlägg under december 2014

Av Dilemma - 29 december 2014 12:37

Av: Karl Ove Knausgård


Det här är första delen i Karl Ove Knausgårds autofiktiva självbiografi, som finns i sex fristående delar. Tankarna i boken kretsar kring Karl Oves pappa och dennes död. Pappan dör och Karl Ove åker tillsammans med sin bror Yngve till farmoderns hus, där pappan bott de senaste åren, för att städa ur och förbereda begravningen. Under tiden svävar boken ut i minnesbilder och tankegångar och målar upp en ganska osmickrande bild av Karl Oves pappa.


Trots att boken är väldigt vardaglig, med en extremrealism på sådan detaljnivå att man till exempel får läsa om hur han sköljer potatis och jorden rinner ner i avloppen, så tycker jag om att läsa boken. Det är någon med känslan och stämningen som gör att jag fastnar och läser ut boken ganska snabbt.


 

Av Dilemma - 23 december 2014 13:31

Av: Lisa Jewell


Tidigare böcker som jag har läst av Lisa Jewell har varit lättsam chick-lit, medan Fågelburen är en ganska tragisk familjehistoria.


En familj splittras och för att kunna hitta tillbaka till varandra så behöver de både acceptera och förlåta.


Varje kapitel börjar med ett mail som mamman, Lorelei, skriver till sin nya kärlek. Efteråt följer en del i nutid där dottern, Meg, tillsammans med sin dotter, Molly, har kommit till Loreleis hus, Megs barndomshem, för att rensa ur det. Och till sist kommer en del som utspelar sig tidigare, oftast under eller i närheten av påskdagen, och som för varje kapitel i tid kommer närmare och närmare bokens nutid. Jag gillar upplägget och att man får fler och fler förklaringar till hur det har blivit som det blivit ju mer man får läsa om vad som inträffat tidigare.


Lorelei är en horder och hon samlar på alla möjliga saker av olika anledningar. Den enda i familjen som inser att det faktiskt är ett problem är dottern Meg, men istället för att ta hennes oro på allvar tystas hon ner av de övriga familjemedlemmarna som bagatelliserar Loreleis beteende. Loreleis samlande går över styr och till sist klarar ingen av att bo tillsammans med henne. Jag tycker att Loreleis samlarmani ger en intressant kryddning till boken och det är ganska tankeväckande att läsa om samlandet ur hennes synvinkel. Hur saker inte längre bara är saker, utan i många fall också minnen och därför inte alls lätta att göra sig av med.


Jag gillar att samlarmanin tas på allvar på så sätt att det inte bara något som Lorelei kan bestämma sig för att sluta med bara för att hennes familj lämnar henne. Ingen kan göra något för att hon ska sluta, inte ens när hon själv accepterar att det är ett problem och är villig att försöka ändra sitt beteende. Ett av de mest klarsynta partierna i boken tycker jag är när Loreleis partner flyttar ut och en av döttrarna frågar om de ska flytta tillbaka om hon städar huset, och partnern svarar "Hon kommer inte att städa. Jag vet det nu."


Är Fågelburen en feelgood roman? På många sätt tycker jag inte att det är det. Särskilt inte om man fokuserar på Lorelei. Jag tycker att det ligger en lite smärtsam stämning över hela boken, även om den till viss del slutar lyckligt.


 
  

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards