Alla inlägg under juni 2013
Nu på lördag ska jag på bröllop och jag hade bestämt mig för att jag ville ha en lila klänning då för att matcha min nya tatuering. Jag har tittat lite av och till under senaste veckorna och idag gick jag två timmar på stan, jag var in i varenda affär. Lila är verkligen inte säsongens färg. Det fanns inte mycket klänningar över huvud taget. Jag ville ha en festligare, lite finare klänning, gärna med lite stenar på, men sådana såg jag ingenstans. Det fanns några vita klänningar (antagligen överblivna studentklänningar), men någonstans i bakhuvudet tycker jag mig höra "etikettsbrott" när det gäller vit klänning på bröllop.
Det sista som händer när jag är på stan, precis innan jag ger upp, tio minuter innan affärerna stänger, är att jag bestämmer mig för att slinka in på KappAhl också, trots att jag redan hade ratat KappAhl för att de inte brukar ha något som jag är intresserad av. Men jag går omkring lite ouppmärksamt och råkar ta dörren bredvid istället och hamna på Indiska. Och där ser jag en klänning som ser okej ut, inte supersnygg, inte vad jag var ute efter, men det är åtminstone en klänning. Det har jag inte varit bortskämd med i övriga affärer. Jag bestämmer mig för att prova den, trots att första intrycket inte imponerar på mig. Men i provrummet händer något med klänningen. Passformen är fantastisk och den är väldigt skön. I kombination med att den är superbillig så bestämmer jag mig för att slå till. Nu har jag provat den igen hemma och jag är faktiskt nöjd. Hel bröllops out fit, klänning, kavaj och skor under 500:-, fantastiskt.
Gav mig ut på en mastodontpromenad igår med mamma, pappa, pojkvän och hund. Vi trodde nog ingen att det skulle ta så lång tid som det faktiskt gjorde, men tid hade vi så det gjorde ingenting.
Vi åkte ut till Flottsund och gick i skogen längs Ekoln. En dryg mil och fyra timmar, med fikapaus halvvägs och utsikt över vattnet.
Sedan raka vägen hem och fästingduscha.
Tänk att en gång om året, i sin finaste skrud,
få hyllas av dansande barn där
jag lyckligt stoltserar som sommarens brud,
och uppklädd av ivriga barn är.
Först vilar jag stillsamt på grön sommarsäng
hos sommarn i mitten av året
sen reses jag varsamt, ser ut över äng
och små barn med blomkrans i håret.
Jag bär mina blommor på armar och kropp,
runt om mig finns ringdans och sång när
jag ropar till er ”Inför sommarn finns hopp”
och jag vet att ni håller er stång kär.
Ännu ett resultat av en skrivövning. Vi fick tre dikter att välja mellan för att utgå ifrån. Jag valde att göra en symbios med Thomas Tranströmers Allegro.
Allegro-symbios
Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.
Vilken tangent som jag än spelar
så blir tonen alltid fel.
Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenar flyger, stenar rullar.
Och stenarna stannar vid musikens hus
och växer till grönskande kullar.
Jag hissar haydnflaggan – det betyder:
”Vi ger oss inte. Men vill fred.”
Meddelandet finns där i musiken
och fyller brasans eld med ved.
Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.
Men under ytan finns musiken
precis som om det är jag som är den.
Klangen säger att friheten finns
att någon inte ger kejsaren skatt.
Kejsaren säger att frihet är flyktig
och överallt hörs kejsarens skratt.
Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.
Nedanför sluttningen, där glashuset står
kan ingenting göra det illa.
Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värma i händerna.
Jag spelar för styrka när jag känner mig svag
som att en våg rullar upp över stränderna.
På Biskops Arnö behöver man aldig vara hungrig. På fasta tider går man till fikarummet och blir serverad. Och det är alltid lika gott.
08.30 Frukost
10.30 Fika
12.00 Lunch
14.30 Fika
17.00 Middag
21.00 Fika
(Okej, här är resultatet från gårdagens skrivövning. Uppgiften: Skriv en halv A4 sida om ett minne.)
Jag har alltid älskat hundar. Så länge jag kan minnas. Eller jag kan i alla fall inte minnas att det skulle ha funnits en tid då jag inte älskade hundar. Och den största drömmen av dem alla: En egen hund! Men vad gör man när man har en lillebror som är för liten. När man själv är i den åldern då föräldrar är allsmäktiga och den enda tänkbara möjligheten att någonsin få något bestod av tjat och önskelistor inför jul och födelsedagar. Men lillebror är för liten...
Men så kom den där dagen när lillebror inte var för liten längre. Dagen då mamma satt och läste tidningen och fick syn på en annons och fick en idé och utan att knappt titta upp från tidningen, till synes helt oberörd, sade ”Det finns en hund här som jag tänkte att vi kanske kunde åka och titta på.”
En Cocker spaniel, 1 år (bra tyckte mamma, då slapp man valpstadiet), tik, röd (fast för mig skulle hon alltid vara ljusbrun). En Lady, som i Lady & Lufsen. Men jag kunde aldrig se någon likhet med den tecknade Lady.
Vi åkte och tittade på hunden, mamma och jag. Ella. Hur jag än tänker efter så kan jag inte minnas det där allra första ögonblicket när jag såg henne första gången. Men jag minns, eller tror mig minnas, att labradorvalparna i inhägnaden bredvid var så mycket sötare.
Ella fick följa med oss hem och jag hade nog dittills i mitt nioåriga liv aldrig varit lyckligare. Jag älskade den där hunden. När hon satt i köket och skällde på fåglarna utanför fönstret, när hon krafsade sönder ytterdörren för att hon ville komma in, när hon grävde upp rabatterna, när hon kom in med grus i tassarna, snöbollar på öronen, kardborrar på bröstet och fästingar i pälsen, då älskade jag den där hunden över allt annat.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 | 12 |
13 | 14 | 15 |
16 |
|||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 |
|||
24 | 25 | 26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
|||
|