Det är något märkligt med Helosan. Jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde efter min senaste tatuering.  Hela första veckan sov jag knappt någonting. Pulsen var hög, men andningen normal, och jag kände mig liksom stressad. Efter att ha försökt sova på natten så var jag ändå så klarvaken att jag kunde gå upp och läsa några timmar innan jag gjorde ett nytt försök, och ändå var jag inte alls trött på dagarna på jobbet. Inte ens när jag åkte tåg i tre timmar för att hälsa på syrran somnade jag fast jag låg i sätet och blundade hela resan, och vanligtvis kan jag inte hålla mig vaken den sträckan hur mycket jag än försöker. Jag kunde knappt äta heller och gick ner två kilo. Och jag fick röra mig i slow motion. Bara av att gå i normalt tempo till jobbet gjorde att pulsen blev hög som efter ett träningspass. Jag tänkte att det berodde på att sittningen tog 6,5 timme, att jag inte åt på hela tiden och att hela armen svullnade upp och verkade ta sig igenom en våldsam läkningsprocess. Jag tänkte aldrig att det kanske berodde på Helosanet, som jag rikligt smörjde på fler gånger om dagen. Men det tänkte min tatuerare.

Jag har haft Helosan på mina övriga tatueringar utan att reagera på det, men nu när jag var i studion sist och bättrade på min senaste så tyckte hon att jag skulle prova utan Helosan. Den här gången tog sittningen tre timmar, så påfrestningen på kroppen var ju inte alls lika stor som gången innan. Jag mådde bra efteråt. Kände mig till och med lite mer på topp än jag gjorde innan. Jag pratade med min hudterapeut och fick en hudkräm av henne som jag kunde använda istället för Helosan, men efter en vecka tog den slut. Jag tänkte att när tatueringen hade läkt i en vecka redan så borde det funka med Helosan så jag smörjde på ett tunnt lager på kvällen. Den natten kunde jag inte sova. Det känns ungefär som när jag har druckit en Redbull. Jag smörjde på ett lager på morgonen också för att slippa känna mig trött på jobbet. Sen slutade jag med Helosanet igen och har sovit bra sedan dess. Jag tycker att det här är väldigt underligt och vill fortfarande gärna tro att det är tillfälligheter.