Det var sensommar, men solen sken. De satt på uteserveringen med solglasögonen på och njöt av vad som kanske skulle vara den sista riktigt varma dagen det året. De hade träffats på ett café för att äta lunch och under en timme låtsas att de fortfarande hade semester, innan de båda var tvungna att gå tillbaka till jobbet åt varsitt håll. Isteet i glaset blänkte kopparrött i solskenet och i baguettens nybakade surdegsbröd trängdes salladen med tomaten och osten med skinkan, så välfyllt att det svämmade över. Och lockade till sig en geting.

Den började med att bara surra runt dem och fick dem att först stelna till och sedan vifta med armarna, luta sig så långt bort ifrån den det gick på stolen och vrida och vända sig om för att se vart den tog vägen. Från att till en början ha roat dem för att den var så ihärdig så blev den mer och mer irriterande. Den där getingen började ligga risigt till. Försiktigt viftande mot den för att få den att flyga iväg visade sig inte hjälpa ett dugg och snart smides planer på att istället försöka fånga in den. Kanske till och med döda den! Allt för att få fortsätta med lunchen i lugn och ro. Medan diskussion fördes om infångningsmetoder tar den ovetandes och obekymrade getingen sikte på skinkan i baguetten. Det spelade ingen roll om baguetten fördes fram eller tillbaka, upp eller ner, snabbt eller långsamt, getingen följde målmedvetet hela tiden efter. Och varje gång smörgåsen hölls stilla landade getingen på skinkan och blev sittande. De hade för avsikt att äta klart sina baguetter utan geting som tillbehör till pålägget och kom fram till att det effektivaste sättet att få bli lämnad i fred kanske var att dela med sig. En bit av skinkan togs loss och visades lockande framför getingen för att få den att flyga efter skinkbiten istället för hela mackan. Det krävdes inte mycket trugande för att få getingen att inse fördelarna med erbjudandet och de kunde lägga skinkbiten ifrån sig på brickan på bordet och ostört äta resten av lunchen.

Getingen landade på bordet utanför metallbrickan och tittade, genom ett av hålen i kantdekorationen, på skinkan som ligger innanför och kröp sedan genom hålet och upp på skinkan. Där vandrade den omkring och det syntes tydligt att det var något den försökte göra, och gästerna konstaterade att den aldrig skulle kunna flyga i väg med skinkbiten som var flera gången större än getingen själv. Men getingen hade definitivt något i görningen. Hade den tagit en egen lunchpaus för att äta skinkan på plats? Den kröp runt och tuggade. Ovanpå, runt, under. Den kommer aldrig att orka hela förstod bordsgästerna, men hann knappt fundera klart över getingens beteende förrän den tittade upp med en liten, rund bit skinka i munnen, urgnagd ur den större biten där den lämnat ett litet, runt hål, och flyger iväg. Lunchgästerna vid bordet var fascinerade och roade. De föreställde sig att getingen kommer att hyllas i kupan, få en utmärkelse av drottningen. Men oroades också lite inför möjligheten att denna geting snart skulle återvända med en hel svärm.

Getingen återvände, ensam. Den här gången utan oplanerat cirkulerande, med siktet direkt inställt på skinkan på brickan. Den landar på bordet utanför brickkanten och kryper igenom samma hål som förra gången och upp på skinkan. Återigen början den vandra, tugga, vara ovanpå och vara under, och har snart tuggat ut en ny liten bit att flyga iväg med.

Snart är den tillbaka igen. Landar utanför brickan, kryper genom samma dekorationshål i kanten, kliver upp på skinkan och börjar tugga. De baguettätande lunchbesökarna började snegla på klockan och fundera på hur lång lunchrast de egentligen kunde ta. Det var rent underhållande att sitta och titta på getingens arbete. En geting som de tidigare ansett vara en fiende som de nästan ville slå ihjäl, men som de sedan hoppades skulle komma tillbaka varje gång den lämnade med sitt lilla byte. Men klockan tickade och besökarna reste sig upp för att gå, medvetna om att när de lämnade bordet skulle brickan och resterna plockas bort och den skinkhungriga getingen skulle inte ha något mer att hämta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...