Av: Lisa Tetzner

Jag vet inte hur gammal jag var när jag läste Sotarpojken första gången (jag kanske gick på mellanstadiet), men jag kommer ihåg att jag tyckte att den var väldigt bra. Nu när jag läste om den i vuxen ålder förstår jag inte riktigt varför. Bland annat så är språket väldigt gammeldags. Sånt språk tilltalar mig inte idag och jag borde ha tyckt att det var krångligt då. 

Boken handlar om sotarpojkar i Milano på 1800-talet och är baserad på verkliga händelser utifrån dokument som Tetzner hittat. Det är en hemsk historia, men den griper inte riktigt tag i mig, och till stor del tror jag att det beror på språkbruket.