Av: Lisa Jewell

Tidigare böcker som jag har läst av Lisa Jewell har varit lättsam chick-lit, medan Fågelburen är en ganska tragisk familjehistoria.

En familj splittras och för att kunna hitta tillbaka till varandra så behöver de både acceptera och förlåta.

Varje kapitel börjar med ett mail som mamman, Lorelei, skriver till sin nya kärlek. Efteråt följer en del i nutid där dottern, Meg, tillsammans med sin dotter, Molly, har kommit till Loreleis hus, Megs barndomshem, för att rensa ur det. Och till sist kommer en del som utspelar sig tidigare, oftast under eller i närheten av påskdagen, och som för varje kapitel i tid kommer närmare och närmare bokens nutid. Jag gillar upplägget och att man får fler och fler förklaringar till hur det har blivit som det blivit ju mer man får läsa om vad som inträffat tidigare.

Lorelei är en horder och hon samlar på alla möjliga saker av olika anledningar. Den enda i familjen som inser att det faktiskt är ett problem är dottern Meg, men istället för att ta hennes oro på allvar tystas hon ner av de övriga familjemedlemmarna som bagatelliserar Loreleis beteende. Loreleis samlande går över styr och till sist klarar ingen av att bo tillsammans med henne. Jag tycker att Loreleis samlarmani ger en intressant kryddning till boken och det är ganska tankeväckande att läsa om samlandet ur hennes synvinkel. Hur saker inte längre bara är saker, utan i många fall också minnen och därför inte alls lätta att göra sig av med.

Jag gillar att samlarmanin tas på allvar på så sätt att det inte bara något som Lorelei kan bestämma sig för att sluta med bara för att hennes familj lämnar henne. Ingen kan göra något för att hon ska sluta, inte ens när hon själv accepterar att det är ett problem och är villig att försöka ändra sitt beteende. Ett av de mest klarsynta partierna i boken tycker jag är när Loreleis partner flyttar ut och en av döttrarna frågar om de ska flytta tillbaka om hon städar huset, och partnern svarar "Hon kommer inte att städa. Jag vet det nu."

Är Fågelburen en feelgood roman? På många sätt tycker jag inte att det är det. Särskilt inte om man fokuserar på Lorelei. Jag tycker att det ligger en lite smärtsam stämning över hela boken, även om den till viss del slutar lyckligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...