Av: Emylia Hall

Från nio års ålder till tretton års ålder tillbringar Beth Lowe en eller två veckor varje sommar i Ungern hos sin mamma. Sedan slutar hon tvärt, bryter all kontakt, vill aldrig mer åka dit eller ha någonting med någon av människorna där att göra.

När Beth är tjugonio år får hon ett fotoalbum med posten. "Sommarboken" heter albumet och innehåller foton från Beth somrar i Ungern. Beth tittar ingenom albumet och minns sina somrar. Ett kapitel är ett foto och en sommar, ett ganska bra sätt att bygga upp boken på.

Allting är lyckligt och trevligt och det finns ingenting som tyder på det uppbrott som man vet ska komma. Det är först vid sista fotot som Beths somrar får ett abrupt slut.

Den här historien lämnar en oerhört bitter eftersmak. Det finns så mycket som borde ha varit annorlunda. Jag blir nästan tokig på att de inte pratar med varandra, utan bara flyr och förnekar. Med tanke på hur lyckligt Beth har varit i Ungern genom hela boken så förstår jag inte hur hon är villig att ge upp det så lätt, eller hur föräldrarna kan låta henne göra det. Var inte så långsint. Prata, gråt ut, förlåt och gå vidare.