Av: Maria Ernestam

När jag börjar läsa den här boken tycker jag direkt om den. Det är framförallt språket som gör det, men jag tycker också att den verkar innehålla en intressant historia.

Viola ska fira påsken i Skåne tillsammans med sin sjuka och agressiva man, deras två barn och katt. I närheten bor hennes svärmor på ett hem där Viola blir bekant med en av de andra boende när hon är på besök hos svärmodern. Viola får en bunt noveller av kvinnan. 

Novellerna finns i sin helhet insprängda i boken, och den första av dem Fågelskrämman blir jag rätt så förtjust i.

Någonstans därefter börjar jag ledsna. Allt som allt finns det fem noveller i boken, och även om de på sätt och vis är intressanta så tycker jag att de gör att det blir avbrott i läsningen. Samtidigt så känns det som att historien inte utvecklas så mycker mer.

Jag tycker att boken började bra och lovande, men tyvärr kände jag inte att det höll ända fram.