Av: Manne Fagerlind

Berg har inga rötter handlar om Lasse som under historiens gång utvecklar alzheimers. Till en början har han bara små minnesluckor, men det blir gradvis allt sämre. I slutet av boken är hans tillstånd väldigt förvirrat. Det är nästan läskigt att läsa ur hans perspektiv och hur han uppfattar världen runt omkring honom. Han förstår inte varför vissa saker händer, han känner inte längre igen sina barn, han blir paranoid och tror att folk är ute efter honom.

Innan sjukdomen brutit ut för mycket skriver han en deckare för att få upprättelse för alla år han blivit nedtryckt av sin chef på konstmuseet där han jobbade. Historierna om hur hans chef behandlat honom, och hur han själv agerat, ändras i takt med sjukdomsförloppet.

Författaren har jobbat med äldre inom hemtjänsten och det bidrar nog till den verklighetstrogna skildringen.