Jag har precis kommit hem från en träningstävling i agility och jag var helt oförberedd på hur frusen jag skulle bli. Jag vet ju att det har börjat bli kallt, men jag tänkte inte att det skulle vara SÅ kallt. Jag har lite glömt bort hur det känns att bli så här genomfrusen. Och nu kommer det bara att bli kallare och kallare för varje gång. Vi hade inte tagit med någon tröja till Wilma heller så W fick ha henne i jackan.

Jag börjar bli lite bekymrad för min kurs som ska vara 18.30-19.30 och börjar nu på onsdag och är i 6 veckor framåt. Jag måste nog leta upp vinterjackan.

Nu ska jag värma upp mig med en chai-latte och ett avsnitt av The Office.

Mitt gamla kontor på förra jobbet var alltid varmt och skönt. På vintern, hur kallt det än var, så räckte det att komma dit i en varm vinterjacka och sedan ha normalt lager med kläder på sig under. Det var ingen risk att jag började frysa på jobbet.

På det här nya kontoret märkte jag redan första dagen att det var kallt. Jag tycker om att ha kortärmat, men det blev för kallt trots att det bara var augusti. Nu när det har blivit september tänkte jag ge mig och börja med långärmade tröjor. Men när jag skulle gå hem idag upptäckte jag hood-tröjan som jag hade haft med mig och kom på att jag inte hade behövt den på hela dagen. När jag kände på elementet märkte jag att det var på. Nu när det har blivit kallt ute har det alltså blivit behaglig temperatur inne. Det är jag väldigt glad för. Jag gillar inte att ha så vansinnig AC att man ska behöva frysa på sommaren.

Wilma har fått en ny dagmatte och var där första gången idag. Vår granne, som hade Wilma innan, har slutat vara student så vi behövde se oss om efter någon ny. Vi hittade en hundvan pensionär som varit dagmatte åt två chihuahuaor som ska flytta och som nu letade efter nytt sällskap. Jag ringde till chihuahuaornas matte som referens och hon var jättenöjd med hundvaktandet. Vi var också hem till den här dagmatten och hälsade på och det såg väldigt trevligt ut. På dagarna brukar hon gå långa promenadet, gosa och leka med hundarna. Det låter helt perfekt.

Men i morse när jag lämnade över både Wilma och hemnycklarna kändes det lite läskigt. Tänk om hon är en skurk som är i maskopi med referensen, och när jag och W kommer hem efter jobbet så har hon både rånat lägenheten och sålt Wilma. Men sen tänkte jag att om jag inte kan lite på det här, när allt låter så bra, hur ska jag då någonsin kunna låta Wilma vara hos en dagmatte.

Det verkar som att det hade gått hur bra som helst idag. Jag ringde runt lunch och de hade det så trevligt. När W kom hem (han kommer hem före mig nu för tiden) fanns Wilma i lägenheten och hon var på väldigt bra humör och hade massor att berätta. (Man märker på Wilma när hon har gjort något annorlunda, då när vi träffar henne far hon omkring som om hon vill berätta om det.) Nu är det bara att hoppas på att det flyter på lika smidigt i fortsättningen också.

Igår på ridningen var det hoppning. Som jag kom ihåg det så var det lite småläskigt med hoppning och ett av mina mål för terminens ridning har varit att inte vara nervös när jag hoppar. Och det gick faktiskt bra. Det var inte läskigt, men å andra sidan var hindren väldigt låga. Jag tror att vi snackar om ca 40 cm. Hästarna behövde knappt lyfta på hovarna. Men min häst var duktig och hoppade ordentligt och landade i galopp och det var faktiskt riktigt roligt.

Jag har skaffat mig en växt till mitt enorma fönster på kontoret. Men trots att jag valde ut en av de största växterna de hade på IKEA så kändes den väldigt liten när den väl kom på plats.

Andra veckan på nya jobbet har flutit på bra. På förra jobbet tyckte jag att det var alldeles för lite möten, jag kände att jag skulle vilja vara med på fler möten. På det här nya jobbet har jag redan varit på några möten och jag ingår i flera olika grupper som har möten vid olika tillfällen. Bland annat så ska jag vara på möte kl 10 varje måndag, kl 14 varje torsdag, kl 13 den sista måndagen varje månad och så tror jag att det är två möten till med fasta tider, plus att det är lite tillfälliga möten här och där för tillfälliga saker.

Det verkar också hända fler roliga sociala saker på den här nya arbetsplatsen. Vi hade After Work igår, och i mitten av september är det middag. Jag ingår i "The party planning committee" och idag var jag med och valde ut själva maten. Sen i mitten av oktober ska vi åka till Skottland i fyra dagar. Jag har aldrig varit där så det blir nog riktigt roligt. Jag ska också vara med och pynta en gran i december inför en grej som jag inte vet om den är offentlig än.

Fönstret är ungefär dubbelt så högt som det man ser på bilden, och sen är takhöjden ännu mycket högre.

Attans, attans. Jag känner mig lite som om jag skulle börja bli förkyld, och det har jag verkligen inte lust med.

Imorgon hade jag tänkt gå på Intensiv-pass på Friskis, men om jag känner mig såhär som nu så skulle jag inte orka. Och även om jag orkade så är jag rädd att det inte skulle vara bra. Dessutom så säger min erfarenhet mig att om jag känner mig såhär idag så det värre imorgon. Jag vill väldigt gärna gå på det där passet, men, visst, det kan jag strunta i. Är man förkyld så är man.

Men vad jag absolut inte kan (vill) strunta i är rallylydnadstävlingarna i helgen. På lördag ska vi tävla på Lidingö och på söndag i Vallentuna. Då ska jag gå upp tidigt på morgonen och vara utomhus i flera timmar, då vill jag vara frisk och pigg. Jag funderar på att strunta i träningen för att vila upp mig ordentligt inför helgen. Dessutom ska jag rida (jag tror att det blir hoppning) på söndagkväll och då vill jag också vara i form.

Dessutom så vill jag INTE behöva ta en sjukdag redan efter två veckor på nya jobbet. På intervjun råkade jag briljera lite med att jag bara har haft en enda sjukdag på 4,5 år på mitt gamla jobb så det skulle ju vara ganska pinsamt att bli sjuk direkt på det nya. (Visserligen betyder en enda sjukdag inte att jag bara varit sjuk en enda gång. Jag var förskyld flera gånger, men jag gick dit ändå...)

Nu har jag varit på After Work på mitt nya jobb och det var trevligt. Men jag stannade inte så jättelänge.

Det började med att jag pratade med hon som jag känner bäst, hon som jag jobbar ihop med. Och sen pratade vi med några som hon kände. Sen pratade hon med dem som hon kände och jag med de andra som jag känner. Sen gick hon hem och jag satt kvar och några kom fram och pratade med mig. Och efter det tittade jag mig omkring.

Då hade ungefär hälften redan försvunnit och de som jag känner hade gått hem. Alla som var kvar stod indelade i tre grupper utifrån arbetsområde och då insåg jag att jag inte kände för att mingla. Om jag hade kommit fram till någon av grupperna så hade jag nog inte kunnat tillföra något i samtalen som de redan hade. Istället hade jag nog blivit tvungen att förklara vem jag var och fråga alla vad de jobbade som. Jag kan inte ens namnen på de som var kvar. Så jag drog hem istället. Smet iväg lite försiktigt utan att säga hej då till någon.

Men jag tycker ändå att det var trevligt. Och jag tror att om jag lär känna de övriga anställda lite bättre så kanske jag stannar längre nästa gång. (Först hade jag tänkt att det var på en After Work som jag hade chansen att lära känna de andra, men nu i efterhand kändes det inte alls som läge för det.)