Vad härligt det är att mötas av 187 obesvarade mail efter en veckas semester...

Jag har varit på Musikens Hus och kollat på brorsan som hade dansuppvisning. Det var 28 olika dansgrupper och brorsan var ju bäst såklart.

Vad glad jag är att jag inte sprang Göteborgsvarvet igår. Båda åren som jag har sprungit förut har det varit lite halvdåligt väder och säkert ganska kallt för de som tittar på. Men perfekt för oss löpare. Jag sprang i t-shirt båda åren, och även om det var lite kallt precis innan start så var det lagom eller till och med varmt under varvet sedan.

Men igår var det något plötsligt värmeslag. Jag läste att 100-tals löpare kollapsade och att 63 stycken fick åka in till sjukhus på grund av uttorkning.

Jag har sprungit ett lopp i extrem värme en gång. Det var sju kilometer på Gotland. Det var det värsta jag varit med om. Helt torr i munnen och orkade knappt ta mig fram. Även om jag fick en okej tid så var det sjukt jobbigt och inte alls kul som det brukar vara att springa lopp annars, när jag känner att jag har energi och tar mig fort och lätt framåt.

Ikväll har vi varit på den Thailändska restaurangen Koh Phangan. Det var riktigt bra där. Helt galen inredning. Mycket färgglada smålampor och krimskrams. Och ibland "åskade" det.

Maten var bra. Till förrätt valde jag en scampisoppa som de hade märkt som "Very hot", och det var den, men det är bra att de vågar krydda maten. Den var smakrik och väldigt god. Till huvudrätt valde jag lax, och jag har aldrig ätit en så stor laxfilé. Alla portioner var gigantiska. Jag har aldrig blivit så mätt på restaurang någon gång.

Jag köpte rädisor på torget utanför mig. Jag visste inte att de kunde vara så olika stora...

Nu när vi är hemma igen upptäckte jag att vi hade glömt vår väckarklocka på så att den har gått igång kl 05 varje morgon. Stackars grannar, särskilt med tanke på att det är väldigt lyhört här. Jag undrar hur länge väckarklockan är på innan den stänger av sig själv.

Nu är vi hemma igen från "Vision of Disease" och det känns redan på något sätt som att vi aldrig var där. Det enda som är skönt med att vara hemma igen, som jag märker av just nu, är att Internet går så mycket snabbare. Eller uppkopplingen kanske man säger... What ever...

När vi satt på ett café i Oslo och väntade på att få stiga på båten skulle vår ena kompis som var med på resan ta ett foto på mig och W. Av någon anledning gick det verkligen inte. Det gick inte att få till en bild där båda ser normala ut. Här kommer en bildserie på eländet.

Här gör vi allt vi kan för att inte blunda.

God morgon!

Jag är uppe med tuppen. Nu är läget under kontroll känns det som. Allt är helt färdigpackat. Jag har dubbel och trippel kollat att jag har pass och boardingpass och andra viktiga grejer flera gånger. Enligt smhi är askmolnet på väg bort, och enligt SAS ska alla flyg gå på utsatt tid. Och vi har fixat en vägbeskrivning från Olso flygplats till hamnen. Nu är det bara att åka :)