Jag älskar kräftor. Jag kan utan problem äta en hel kartong själv. Jag kan säkert äta ännu mer, men jag stoppar där. Jag har provat lite olika sorters kräftor och mina absoluta favoriter är ICAs kinesiska jumbokräftor. De är supergoda. Jag tror att mina sämsta är turkiska. De brukar vara så blektråkiga i färgen och ha vassa kanter på stjärten så att man sticker sig. Är inte särskilt goda heller.

I år är första året på, jag vet inte hur länge, kanske någonsin, som jag inte har ätit kräftor i augusti. Jag har helt enkelt inte haft tid än. Kräftor känns inte som någonting man slänger i sig efter jobbet en vardag.

Nu har jag i alla fall köpt kräftorna, nu gäller det bara att hitta en dag att äta dem på också. Eventuellt kommer jag att ha en lucka andra veckan i oktober.

 

Jessica

13 september 2010 20:53

Åh kräftor är så satans gott :)

http://jayde.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...