Direktlänk till inlägg 20 september 2010
Idag har jag varit till veterinären med Wilma på återbesök igen. De har väl egentligen inte konstaterat så mycket mer än att Wilma inte har några symtom och mår bra, men att det inte betyder att hon inte har sjukdomen. Neurologexperten har gissat att Wilma har den här sjukdomen för att hon hade en inflamation i ryggmärgsvätskan och när en liten hund, tik, i hennes ålder har det är det vanligast att det beror på sjukdomen. Det kan också bero på något annat, men det är mindre vanligt. Om hon har sjukdomen så kan hon leva kort eller hon kan leva länge, hon kan få återfall eller hon kanske aldrig får något återfall. Vi ska betrakta Wilma som frisk och behandla henne som om hon är det, men hon ska fortsätta med kortison i minst ett halvår till.
Anledningen till att vi ska fortsätta med kortisonet är för att om hon har sjukdomen är det dumt att sluta med kortisonet redan, och om hon får ett återfall så kan det vara svårare att få kortisonet att hjälpa andra gången. Om hon inte har sjukdomen så skadar det henne inte att ändå fortsätta med kortison eftersom hon knappt har några biverkningar. Hundar blir inte bensköra och annat knas av kortison som människor kan bli.
Jag pratade med min mamma idag och sa att det jobbigaste är att vi fortfarande inte vet någonting om hon kommer att vara frisk, få återfall eller när något kan drabba henne. "Det är samma med en frisk hund" sa mamma, och det har hon ju faktiskt rätt i. Innan Wilma drabbades av det här, när hon var en frisk hund, visste vi ju faktiskt inte när/om hon skulle råka ut för något. Skillanden är bara att då trodde vi att hon skulle vara frisk länge, men nu vet vi att det kanske inte kommer att vara så. Men resultatet kan ju vara detsamma.
Nu tänker vi inte mer på Wilma och sjukdomar!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|