Av: Gunilla Bergensten

Det här är en jätterolig bok med hög igenkänningsfaktor. Inte för att jag direkt känner igen mig i mitt förhållande, men om man generalliserar kan jag absolut föreställa mig att många par har det såhär. Kanske framförallt om man har barn.

Gunilla har skrivit en kort och arg bok med exempel ur sitt eget äktenskap om hur det kommer det sig att hon har fått huvudansvaret över familjen. Även om hennes man också gör saker hemma så är det oftast på hennes uppmaning. Till exempel har mannen fått huvudansvaret för att köpa presenter när de själva eller någon av barnen ska hem till någon som fyller år. Att köpa själva presenten klarar hennes man av, men det är fortfarande hon som måste hålla reda på när en födelsedag närmar sig och säga åt sin man att han ska köpa en present. Boken är full med liknande, roliga händelser.

Gunilla konstaterar inte bara att det är så, hon funderar också mycket på varför. Hon accepterar inte att män egentligen vill bo i ett smutsigare hem, hon misstänker att de bara inte orkar städa och att de vet att om de avvaktar så kommer kvinnan i förhållandet att känna ansvar för städningen och ta tag i det så att de slipper.

Hon vrider och vänder på argument och det är väldigt intressant.

Jag känner nästan för att skriva av hela boken för att den är så träffande, men läs den själv istället.

REKOMMENDERAR om man känner att man är den som sköter familjelogistiken.