Nu har jag sett Ruinerna som film också. När jag läste boken tänkte jag att den skulle göra sig väldigt bra som film. Det är inte så jättemycket svårgestaltade tankar och känslor och det är ett väldigt tydligt händelseförlopp. Jag upplevde hela boken nästan som ett manus. Jag tänkte till och med när jag läste boken att det här skulle vara bättre att se på film så att jag förstår hur det ser ut, och jag tänkte att det här nog skulle vara första gången som jag skulle tycka att en film var bättre än boken.

Men, vad händer? Redan från början i filmen småretar jag mig på att smådetaljer är ändrade. Struntsaker som det känns onödigt att ändra på. Vissa ändringar känns rimliga för att passa filmen bättre. Men sen är det mycket som är ändrat. Det gör inte filmen sämre, men det gör den annorlunda än boken och jag hade hoppats på att få se boken som film.

Det är lite som Slumdog Millionaire. Där är det i boken vissa händelser som gör att han klarar frågorna i tävlingen och i filmen är det andra. Och anledningen till att han ställer upp i tävlingen är helt olika. Om man tycker att den filmen är bra och man gillar de där småhistorierna ur hans liv, då kan man läsa boken sen och få veta helt andra saker, helt i samma anda.