Tidigt i morse åkte vi ut till Tierps BK och Wilma fick en ny chans att visa att kurs ger resultat. Efter första loppet undrade vi om torsdagens prestation endast varit en lyckträff när Wilma, där hon sitter beredd innan första hindret, på startsignalen sticker iväg i full fart åt rakt motsatt håll, ut från banan. Hon kommer direkt när hon ropas tillbaka, men är distraherad under banan, tar inte slalom ordentligt trots flera försök och blir till sist diskad.

Under vår två timmars väntan på att köra nästa lopp börjar jag ifrågasätta varför vi egentligen håller på med det här. Det känns inte lovande och när det börjar närma sig vår start märker jag att Wilma är på bushumör och vill springa bort från mig snarare än att lyssna på vad jag vill att hon ska göra. Jag gör lite snabba övningar med henne för att visa att jag har hela fickan full med godis, för att stärka kontakten mellan oss och för att hon ska tycka att det är roligare att lyssna på mig än att springa runt på egen hand. Och det gv resultat! Inne på banan är hon taggad, lyhörd och snabb. Hon springer som ett proffs. Jag är noggrann med min handling och hon fattar vad jag menar och behöver aldrig tveka. Tyvärr blir det en miss precis på slutet då hon kommer ut ur en tunnel och inte ser mig. Då springer hon förbi ett hopphinder. Jag tror att hon bara tänker strunta i det och ta nästa (=disk), men hon märker att jag är kvar bakom henne och vänder tillbaka mot mig. Hon springer rakt mot mig med hindret som hon missade mellan oss så jag tror att hon tänker hoppa det från fel håll (=disk), men hon svänger runt hppar från rätt håll och fortsätter i full fart mot sista hindret. Vi fick 5 fel för vägran och placerade oss på en 6'e plats.