En gång om året, på mitt jobb, sammanfaller en väldig massa saker och gör det till en sjukt intensiv arbetsvecka. Jag gillar det, men en vecka är ungefär vad jag klarar av i det tempot. Den här gången har den här perioden dragits ut till tre veckor. Jag vet inte riktigt vad det beror på, annat än lite fler arbetsuppgifter, och många småsaker tillsammans sätter sina spår.

På något sätt känns det vansinningt när jag kommer till jobbet och möts av 58 olästa mail, jobbar (betar av mailen) i dubbel hastighet hela dagen, stannar över två timmar och går hem med 80 olästa mail. Börjar dagen efter med 93 olästa mail, tar hand om mailen hela dagen, stannar över 1,5 timme, går hem och har 111 olästa mail. Jag jobbar i motvind. Och helst vill jag inte att någon ska behöva vänta på svar mer än en dag, allra helst vill jag svara samma dag, och vanligtvis svarar jag på mail inom en timme.

Det har succesivt lugnat ner sig, och under den här veckan så har de olästa mailen varit färre när jag går hem än vad de var när jag kom på morgonen, och i mitten av veckan så kände jag att jag var i stort sett i kapp. Jag kunde dra ner på tempot och jag kunde gå hem i normal tid (vilket kändes väldigt skönt för kvällarna har varit så väldigt korta, jag tycker inte att jag hinner med någonting...).

Nu när jag äntligen kan återgå till normalt arbetstempo, vad händer då? Då blir jag superförkyld! I dag när jag har tid att träna, då ligger jag hemma i soffan och snorar istället.